Forskaren Elisa Tarnaala har lång erfarenhet av fredsförhandlingar i världen och har sett vad som händer när kvinnor sätter sig vid förhandlingsbordet. De tar fram sina mobiler och visar bilder på sina barn och barnbarn för varandra.
På frågan om vad som ska hända för att det ska blir fred mellan Ukraina och Ryssland svarar Elisa Tarnaala såhär:
Båda länderna måste vara övertygade om att de vinner mer av fred än krig.
Elisa Tarnaala, CMI
Filosofie doktor Elisa Tarnaala, 52, är statsvetare och historiker och har forskat i kvinnors roll i konflikthantering. Nu är hon chef för programmet Kvinnor och fredsmedling på CMI. Tarnaalas passion är krigshistoria och komplicerade processer. Hon har har forskat i fredsmedling i Latinamerika och kvinnors roll i konflikthantering.
Enligt Elisa Tarnaala är fredsmedlandet både analytiskt och konkret. Dels måste man vara väldigt insatt och påläst, dels måste man ha förståelse för helt konkreta och jordnära utmaningar. Man sitter tillsammans med personer som har varit parter i en svår konflikt. Hemska saker har hänt och båda parter har gjort sig skyldiga till våld och gärningar som är svåra att förlåta.
Skillnaden mellan medling och förhandling
Elisa Tarnaala är noga med att förklara skillnaden mellan att medla och förhandla fred. CMI sysslar med fredsmedling och förhandlar alltså inte.
De som förhandlar är parter i kriget, CMI och andra liknande organisationer i världen medlar och stöder förhandlingarna. Det behövs ganska många stödjande uppgifter och tjänster i en förhandlingssituation.
Den person som medlar fred mellan stridande parter behöver mycket hjälp och stöd. Ofta är medlarna högt profilerade politiker, till exempel presidenter eller diplomater, som sedan medlar fred mellan de stridande parterna, som förhandlar om fred.
Fredsförhandlingar är viktiga och länder som lyckas förhandla fram fred vinner mycket. Utöver mänskligt lidande, leder krig också till enorma ekonomiska utgifter.
Krig kostar miljarder om dagen, en fredsförhandling några tio tusen
CMI har räknat ut att krig kostar ungefär fyra miljarder euro om dagen, medan en veckas fredsförhandlingar kostar ungefär 40 000 euro
De senaste åren har fältet som erbjuder fredsmedling både vuxit och utvecklats. Fredsmedling har fått mer synlighet och allt fler är intresserade av vad det går ut på. På Yle Arenan finns en serie som heter Fredsmäklaren.
Men Elisa Tarnaala är lite fundersam till hur huvudpersonen Ann-Mari Sundell framställs i serien. Rollfiguren har gjort en lång karriär som fredsmäklare. I serien medlar hon i en konflikt mellan kurderna och Turkiet. Irina Björklund gör en fin rollprestation i serien, men enligt Tarnaala kan en fredsmäklare på riktigt inte bete sig som rollfiguren Ann-Mari Sundell.
– En fredsmäklare ska helst vara en så lugn person som möjligt, en person som skapar förtroende och värme. Förutsättningen för att vara en god fredsmäklare är att själv vara i psykisk balans och harmoni för att inte gå sönder under processen, förklarar Elisa Tarnaala.
Av finländska fredsmäklare vill Elisa Tarnaala uppmärksamma både rättsläkaren Helena Ranta och minister Elisabeth Rehn som Tarnaala själv har arbetat tillsammans med i olika situationer.
– Som personer är Ranta och Rehn väldigt olika, som natt och dag. Den ena är forskare och den andra är politiker, men båda är förebilder som har gett både mig och hela världen visdom och kunskap.
Både Helena Ranta och Elisabeth Rehn började arbeta för fred först på äldre dar, de intog viktiga positioner och spred sin kunskap vidare. Bådas engagemang var helt unikt och deras förmåga att klara sig helskinnade ur tuffa situationer var fenomenal.
– Själv har jag lärt mig massor av Helena Ranta och Elisabeth Rehn. Det är klart att vi på CMI talar mycket om Martti Ahtisaari, han fick ju Nobels fredspris. Men vi ska inte heller glömma de här centrala kvinnorna och deras viktiga insats, säger Elisa Tarnaala
Enligt Tarnaala behövs både akademisk expertis och praktik i fredsmedling, men aktivism och idealism fungerar dåligt.
Man är tvungen att hålla sig i bakgrunden. Om man är idealist eller aktivist kan det vara svårt att hålla sig i skinnet. Man måste vara analytisk, forska så mycket som möjligt, läsa, skriva, diskutera och efter det sova på saken innan man bildar sin uppfattning.
Elisa Tarnaala
Parterna kan inte behandlas som monster, fast de skulle ha gjort sig skyldiga till fruktansvärda saker. Var och en måste behandlas med respekt, trots alla onda gärningar de gjort sig skyldiga till.
– En fredsmäklare måste försöka förstå båda parterna. Man måste försöka förstå också dem som gjort sig skyldiga till krigsbrott och försöka förstå vad som drivit folk till hemska handlingar. Man måste verkligen kämpa med att förstå andras sätt att tänka innan man kan sätta sig vid ett förhandlingsbord.
Så här går fredsmedling till:
En fredsmäklare har ofta en stor stab av experter omkring sig. Dessutom är det viktigt att ha rådgivare från de länder som deltar i förhandlingen. Ibland kan det vara personer med bakgrund inom gerillaverksamhet eller personer som varit parter i kriget. Det är också vanligt att pensionerade diplomater eller pensionerade soldater medverkar.
Yngre kolleger håller i praktiska arrangemang och detaljer. Tidtabellerna är noggranna och det krävs logistiska kunskaper för att hålla reda på vem som ska vara var och när och vilka dokument som behövs vid olika tillfällen.
– Det behövs väldigt många människor och stödfunktioner så att den som ska fokusera på kärnfrågan får arbetsro och slipper fundera på praktiska detaljer.
Enligt Tarnaala är det egentligen ingen idé att börja en process om det inte finns en riktig vilja till fred. Ibland kan det hända att ett land utnyttjar en fredsförhandling till att spela tid för att kunna mobilisera styrkor.
Varje begäran måste enligt Tarnaala ändå tas på allvar också om en förhandling för en del kanske bara handlar om propaganda.
– Som till exempel när talibanerna åkte till Oslo och fick hela världens medieuppmärksamhet, för att sedan åka tillbaka till Afghanistan och fortsätta som förr.
Det finns också konkurrens mellan olika länder om vem som får ordna fredsmedlingar.
– Man tackar inte nej till en medlingsförfrågan, för då åker de till ett annat land och förhandlar.
Vilka regler gäller under en fredsförhandling?
– Inget får läcka ut, precis allt som sker under förhandlingen är konfidentiellt. Det som talas vid bordet hålls där.
Men efter en tid behöver man sedan lite offentlighet i medier. Då läcker man ut något strategiskt för att pejla läget ute på fältet och ta reda på vad folk tycker.
– De mest förtroliga samtalen förs mellan de högsta militära ledarna och makthavarna. Från de förhandlingarna läcker inget ut.
Runt kärntruppen som förhandlar finns sedan en massa experter i olika våningar som förhandlar på olika nivåer.
– Det är stormakter, medborgarorganisationer och föreningar. Det är som en politisk dans där man kollar vem som säger vad åt vem. Men också den här dansen behövs, eftersom de som sitter där i rummet i den innersta kärnan ju inte kan bestämma om allt.
Nothing is agreed until everything is agreed.
Martti Ahtisaari
Ett av nobelpristagaren Martti Ahtisaaris bevingade uttryck är: Inget är överenskommet förrän allt är överenskommet.
Det är viktigt att förhandla det viktigaste först innan man berättar något i offentligheten. Till de frågorna hör hur man ska hjälpa krigets offer, när man ska organisera val och hur det blir med grundlagen.
Det egentliga arbetet börjar faktiskt först efter att fredsförhandlingarna avslutats.
– Och det är utmanande att börja med freden i ett land där ekonomin kanske har kraschat, där släkter är i gräl med varandra och folk har svårt att förlåta varandra, förklarar Elisa Tarnaala.
Kvinnors roll i fredsarbetet
De officiella förhandlingarna återspeglar samhället. Om det finns kvinnor i ledande positioner, då har de en roll också i fredsförhandlingar.
– Men i länder där kvinnor helt saknar positioner och politisk makt är det svårt att i all hast utbilda kvinnor att delta i medlingsprocessen.
Elisa Tarnaala har erfarenheter från fredsmedling i Colombia 2016 där den kvinnliga utrikesministern hade flera års diplomatisk erfarenhet. Det var klart att hon skulle delta i förhandlingarna. I Colombia fanns det också många kvinnliga ledare bland gerillasoldaterna.
– Men i Somalia såg det annorlunda ut förr. Västländerna kräver att kvinnor ska vara med i förhandlingarna. Men i länder där kvinnor inte har positioner i samhället, samlar man sina systrar och mostrar som ramlar in i förhandlingarna utan någon som helst erfarenhet eller förmåga att förstå sin roll och vad som ska hända.
Så här kunde det vara i början av 2000-talet till exempel i fredsförhandlingar i Djibouti. Nu har det skett en utveckling också här och fler kvinnor har utbildats att verka i fredsprocesser också där.
Condoleezza Rice, Hillary Clinton och Madeleine Albright är kvinnor som alla har medlat på hög nivå i fredsprocesser i Mellanöstern.
– Ingen av dem är några fredsduvor, men de är ändå duktiga på att förhandla, säger Elisa Tarnaala.
I Syrien och Jemen finns kvinnliga politiker och där arbetar man med grupper som kanske inte fattar beslut men som i alla fall hörs och det är enligt Tarnaala bättre än ingenting. Då utbildar man 10-15 kvinnor till uppdrag inom fredsförhandling.
Här talar vi alltså om länder där det krävs ansträngningar för att låta kvinnor vara med vid förhandlingarna. CMI arbetar uttryckligen för att få kvinnor med i fredsprocessen. Mycket har gjorts under de senaste åren. Men det är fortfarande stor skillnad mellan olika länder, fast erfarenheter har visat hur viktigt det är att kvinnor deltar i förhandlingarna.
Kvinnor är bättre på att bemöta och förstå varandra vid förhandlingar, fast de kommer från länder som krigat mot varandra. Kvinnor är helt enkelt bättre på att kommunicera sinsemellan.
Elisa Tarnaala
– I fredsförhandlingar får kvinnor möjlighet att utnyttja ett politiskt utrymme som de annars inte skulle få. Det är kvinnor som skulle ha hur mycket som helst att säga, men som inte har fått sin röst hörd för att det kanske i deras parti ändå finns en man som har högsta positionen och hierarkin är stark.
Elisa Tarnaala tar ett exempel från Libyen, där alla organisationer helst skickar manliga förhandlare.
Men om vi uttryckligen ber dem att ta med både en kvinna och en man i ledande ställning, då är det inga problem. Problemet är att om en kvinna måste tävla om samma plats i förhandlingsbordet med en man, då brukar mannen alltid vinna.
Elisa Tarnaala
Kvinnor föreslår ofta att de gärna förhandlar kvinnor emellan. Det har visat sig att kvinnor har lätt att hitta gemensamma intressen som kanske inte direkt leder till konfliktlösning, men som ändå stärker deras roll som kvinnliga politiker.
CMI samarbetar också mycket med olika tankesmedjor och medborgarorganisationer för att hitta kvinnliga förhandlare. Ofta lyckas man hitta kvinnliga förhandlare på universitet.
Det kan vara professorer som sympatiserar med ett särskilt parti, men som ändå inte officiellt representerar partiet. Också medborgarorganisationernas ledare kan ha legitimitet att förhandla fast de är kvinnor.
Förr deltog också kvinnliga journalister, men i dagens värld med journalisters stora synlighet i sociala medier kan det vara riskabelt att ha journalister med i förhandlingar.
– Kvinnor “bondar” på ett annat sätt än män. Efter officiella procedurer och middagar är det vanligt att män sinsemellan drar sig tillbaka för att ta en drink eller röka cigarrer, medan kvinnor drar fram sina mobiler och visar bilder av sina barn och barnbarn. Och sedan kanske man kommer överens om att dela taxi till basaren följande dag.
Det här blir möjligt uttryckligen för att man förhandlar i ett annat land. Förhandlar man i sitt hemland är man parter i ett krig och då är det svårare att hitta gemenskap.
Det är uppenbart att man talar om olika saker i olika rum och det finns vissa outtalade regler. Tarnaala förklarar att ingen man skulle säga att åt henne att hon inte är välkommen på drink och cigarrer med herrarna, men det är ändå underförstått att hon hellre ska hålla sig till kvinnogruppen, eftersom män inte talar på samma sätt sinsemellan när kvinnor är med.
– Det är olika sorters viktig information som kommer fram män emellan och kvinnor emellan när de olika grupperna har förtroende för varandra.
Och att visa bilder på sina barn funkar alltid, både i Afghanistan, i Libyen och i någon republik i Centralafrika. Alla har alltid bilder på sina barn i sin mobil.
– Själv insåg jag fort att jag utöver bilder på hunden också måste ladda ner tillräckligt många bilder på mina barn i mobilen, skrattar Elisa Tarnaala.
Hundar är tyvärr inte lika populära i alla länder, så Tarnaala lärde sig fort att ha många bilder av sina barn att visa. Det är ofta just de bilderna som lättar på stämningen och gör situationen trygg. Många av fredsprocesserna tar dessutom flera år och under årens lopp blir förhandlarna nästan vänner med varandra.
Elisa Tarnaala berättar att vänskap ibland uppstår mellan förhandlare från länder i strid när förhandlingar pågår i tiotals år, men att man inte får visa det utåt.
Ibland uppstår vänskap när man kommer från ett varmt land till ett kallt och ruggigt land för att förhandla och frysa tillsammans.
Elisa Tarnaala
Elisa Tarnaala har också märkt att om en grupp som förhandlar åker tillräckligt långt bort från sitt eget land släpper de sina invanda roller och kommer också därför närmare varandra. Det går inte alltid snabbt, stegen kan vara små och åren går, men till slut kommer man fram till en lösning.
Vad kriget mellan Ryssland och Ukraina beträffar, har Elisa Tarnaala svårt att bedöma när och hur det ska sluta.
- Båda länderna måste vara övertygade om att de vinner mer av fred än krig. Men ingen vet när det här sker. Det kan vara en lång väg, eller det kan ske fort. Men det förutsätter att båda länderna måste avstå från något och inse att kriget i alla fall inte för någondera landet vidare.