Ars 22 visar konstverk i olika genrer av 55 konstnärer eller kollektiv från 26 olika länder. Utställningen är stor och breder ut sig i Kiasmas fem våningar. Till helheten hör flera performanser som visas under specifika tidpunkter under utställningen, och en opera med titeln Sun & Sea som har temat klimatförändring och som visas på Kabelfabriken i augusti.
Temat för årets upplaga är Levande möten och löftet från Kiasma att visa det mest intressanta inom samtidskonsten i världen och Finland.
– Efter en lång paus med pandemin och allt elände är det dags att mötas igen. Många av konstverken erbjuder publiken en möjlighet att delta, säger Minna Raitmaa, chef för publikarbete på Kiasma.
På vilket sätt är konstnärerna och verken intressanta enligt dig?
– Som alltid med samtidskonst så behandlar den och betraktar samma värld som vi andra gör. Den ser på vår värld som den är just nu och vi vet ju att världen på många sätt är i kris. Konstnärerna ställer samma frågor som vi, säger Raitmaa.
Enligt Raitmaa inbjuder konstnärerna i Ars 22 betraktaren till reflektion om vår tids brännande frågor: klimatförändringen och vår relation till miljön och andra arter än homo sapiens. Det är dags att mötas igen, lyssna på varandra och försöka se bortom polariseringen i samhället.
Rysk konstnär vill inte delta
Men liknande storsatsningar är dyra och planeras långt i förväg vilket ofta oundvikligen betyder ett dröjsmål gällande begreppet samtid.
Det är sannolikt svårt om inte omöjligt för många konstnärer att kommentera frågor som i stunden kan kännas mest aktuella.
Många verk som nu visas är omfattande helheter som upptar hela rum och har förverkligats med stor teknisk skicklighet. Många tar upp angelägna samhälleliga frågor.
Kuratorerna har tydligt reagerat på pandemin och dess följder.
Syns frågan om Rysslands invasion av Ukraina i Ars 22?
Enligt Raitmaa har Kiasma reagerat på kriget med att visa inledningstexten till utställningen på nio språk. I museets femte våning kan man läsa introduktionen på bland annat ukrainska, ryska, estniska samt arabiska och somaliska.
På ett lägre plan finns en textplansch där Kiasma fördömer Rysslands attack mot Ukraina.
Konstnären Jevgenij Antufjev från Ryssland skulle visa ett verk i det som museet kallar panoramagalleriet på femte våningen. Han reagerade på kriget med att låta bli. Antufjev motsätter sig den ryska invasionen och ansåg att det inte är läge för honom att ställa ut.
Museet och konstnären kom överens om att verket kan visas om kriget upphör under utställningen och att texten No war istället skrivs stort på galleriets vägg.
– Det är väldigt sorgligt att det är som det är och att vi inte har möjlighet att visa alla konstnärers konstverk. Samtidigt har jag väldigt stor respekt för konstnären som gjorde det här valet, säger Raitmaa.
Salongsdugliga upplevelser
Ars har en lång historia som börjar från den första utställningen 1961. En avsikt då var att göra samtidskonsten och de internationella strömningarna tillgängliga för publiken i Finland som var avlägset och isolerat från världens konstscener.
Ars har sedan dess ordnats med 5–10 års intervaller, de första i Ateneum och under 2000-talet i Kiasma. Läs om Ars historia i Yle Arkivets artikel.
I årets upplaga har kuratorerna plockat in verk också från de tidigare utställningarna, bland dessa målaren Alex Katzs målning som visades i Ars 74.
Enligt Raitmaa har Ars haft en stor betydelse för den finländska konsten och man kan urskilja hur vissa generationer av konstnärer till och med präglas av vissa upplagor av utställningen.
– För många var det kanske första möjligheten att se och uppleva samtidskonst och det gjorde förstås stort intryck i början på ett helt annat sätt än nu då människor reser mera, säger Raitmaa.
Uppståndelse och chock över verk eller till exempel hur sponsorpengar syntes i utställningen hörde så gott som till Ars under de tidiga utställningarna. Numera väcker varken Ars eller andra stora konstutställningar i regel några kraftiga känslor. Vad beror det på?
– Man kanske kunde tänka så att världen nu är ganska chockerande. Ars-utställningarna innehåller inte så mycket chockerande konst, men till exempel utställningen i år handlar mera om vårt förhållande till världen och hjälper oss att tänka på möjliga framtider och olika konstruktiva vinklingar, säger Raitmaa.
Många av konstnärerna på Ars har visats och uppmärksammats under de senaste åren - eller före pandemin - i stora globala konstsammanhang som Venedigbiennalen. Avsikten att göra den finländska publiken bekant med heta namn och strömningar verkar alltså fortfarande gälla för Ars.
Kiasmas renovering på hälft
Kiasma slår upp dörrarna efter en paus på över ett år då museet varit stängt på grund av renovering.
Inför öppningen pågår renoveringen fortfarande och Raitmaa bedömer att den torde bli klar i maj.
Hur syns det omfattande arbetet för publiken?
– Ändringarna som gjorts under renoveringen har varit viktiga men de är ganska osynliga. Det handlar om bättre belysning och Kiasma-teaterns teknik är förnyad. Yttertaket är ombyggt, men i samma material som förut, säger Raitmaa.
Ars 22 pågår till och med 16 oktober 2022 på Kiasma.