Hjärtförbundets mätning av så kallad hjärttrygghet som omfattar antalet hjärtstartare i östra Nyland visar att det finns rum för förbättring och att situationen i Borgå är på gränsen till svag.
I Borgå finns kring hälften av alla registrerade defibrillatorer på Sköldviks industriområde och i andra företagslokaler.
Hjärtförbundets mätning och bedömning (på finska) baserar sig på antalet hjärtstartare i förhållande till kommuners invånarantal och var de är placerade, samt ett index för hjärt- och kärlsjukdomar och i ett senare skede även utbildningsnivån i första hjälpen per 1 000 invånare.
Det ger ett hjärttrygghetsindex på maximalt 100. Mellan 100 och 66 är gott, mellan 66 och 33 betyder rum för förbättring och under 33 är svagt.
Hjärttrygghetsindex för hela östra Nyland är 48/100.
- Lappträsks index är 52/100 med 2 hjärtstartare och 2 621 invånare (31.12.2020).
- Sibbos är 48/100 med 29 hjärtstartare och 21 687 invånare.
- Lovisas är 44/100 med 15 hjärtstartare och 14 745 invånare.
- Borgås index är 34/100 med 54 hjärtstartare och 50 619 invånare.
- Pyttis index är 28/100 med 3 hjärtstartare och 5 125 invånare och trygghetsindexet tolkas som svagt.
Skillnad på hjärtstartare
De flesta hjärtstartare som finns ute i samhället är halvautomatiska. Det innebär att hjärtstartaren gör en analys av hjärtrytmen och rekommenderar om strömstöt eller hjärt-lungräddning.
De har klara instruktioner på förpackningen och finns på allmänna platser men också i räddningsverkens brandfordon.
Användaren startar hjärtstartaren, fäster elektroderna och trycker själv på en knapp för att avge en strömstöt om hjärtstartaren rekommenderar det.
I en helautomatisk hjärtstartare kommer strömstöten automatiskt utan att livräddaren/användaren behöver trycka på en knapp.
Inom sjukvården finns också manuella hjärtstartare. Då är det sjukvårdspersonalen som analyserar hjärtrytmen och tar beslut om strömstöt eller inte.
De här defibrillatorerna finns i ambulansernas utrustning, men också på bland annat sjukhus och hälsostationer.
Ansvarig förstavårdare Johnny Lindqvist vid Räddningsverket i Östra Nyland ifrågasätter anskaffningar av avancerade hjärtstartare till allmänna eller privata lokaler i glesbygden som sällan används eller är svåra att komma åt.
– För det första måste det finnas någon person som är utbildad till att kunna använda den, annars är den inte till någon nytta. På många ställen där det finns sådana hjärtstartare, till exempel firmor så har de skolat sin personal och i köpcentrum är det vakterna som skolats att kunna använda dem, säger Lindqvist.
Lagen kräver inte utbildning, men utbildning i hjärt-lungräddning och hjärtstartare rekommenderas alltid för att få räddning med så hög kvalitet som möjligt och för att behandlingen ska komma igång så snabbt som möjligt.
Lindqvist konstaterar att till exempel bebyggelsen mellan Borgå centrum och Pellinge eller Vessölandet mestadels består av småhus och att det inte finns några garantier att där finns personer som kan använda hjärtstartare.
Lindqvist betonar att det inte nödvändigtvis är antalet hjärtstartare som avgör tryggheten, utan att de ofta finns i företagslokaler eller idrottsanläggningar eftersom där rör sig fler människor.
– På Pellinge är Benitas café en bra plats och så har ju Pellinge FBK hjärtstartare för de är med i första delvården, säger Lindqvist.
Räddningsverket har under årens lopp byggt upp första delvården i glesbygden, där frivilliga brandkårer lär sig använda halvautomatiska defibrillatorer och upprätthåller kunskapen.
Lindqvist konstaterar samtidigt att de hjärtstartare som finns med i uttryckningsfordonen faktiskt används rätt sällan.
– De är sällan i användning för någon av våra enheter kommer ändå så snabbt till olycksplatsen, ambulans eller brandsidan.
I Sibbo diskuteras medicinsk utrustning regelbundet och införskaffningar har gjorts.
– Vi har diskuterat det flera gånger i ledningsgruppen, med både personalchefen och arbetarskyddschefen. Det är viktigt och vi förstår att det inte kan finnas för många, säger Leena Kokko, direktör för social- och hälsovårdsväsendet.
En snabbtitt på nättjänsten Defi visar att merparten av kommunens knappa 30 hjärtstartare finns i Nickby, ett tiotal i Söderkullaområdet och ett par ute på Girsholmen och Bödö.
De är ganska jämnt fördelade mellan offentliga byggnader och friluftsområden och privata byggnader såsom livsmedelsaffärer, apotek och företag.
– Kommunen har skaffat hjärtstartare till våra arbetsplatser. Det finns till exempel här i Sockengården, i skolor och salar där det samlas mycket människor och det ordnas fester. Kommunen har också skaffat hjärtstartare till idrottsplaner och friluftsområden, till exempel i skärgården, säger Kokko.
Det är viktigt och vi förstår att det inte kan finnas för många
Leena Kokko, social- och hälsovårdsdirektör
Kokko nämner att det också kan finnas hjärtstartare som inte är registrerade och inte syns i nättjänsterna.
I dagens läge finns det också husbolag som skaffar en hjärtstartare avsedd för sina invånare, men än så länge saknas den tjänsten i Sibbo.
– Vi har diskuterat vad vår linje skulle vara men inte tagit ställning ännu. Vi har tänkt så här att kommunen skaffar till sina egna och bostadsaktiebolag får fundera på om de är intresserade att skaffa till sina hus, säger Kokko.
Kokko säger att kommunen gott kunde skaffa flera hjärtstartare och nämner sådana som kan placeras i skåp utomhus och vid behov värmas för att fungera vintertid.
– Vi har diskuterat det men varit lite rädda över om de lämnas i fred så vi har inte skaffat sådana ännu, säger Kokko.
I Lovisa är staden nöjd med det antal hjärtstartare för professionella man har till förfogande för tillfället.
"Vi tror att femton hjärtstartare sannolikt räcker till för våra behov i Lovisa, eftersom det också finns hjärtstartare för lekmän på flera olika platser", säger grundtrygghetsdirektör Carita Schröder.
Stadens avancerade apparatur finns uttryckligen inom hälsovården, medan helautomatiska hjärtstartare finns i affärer, på bensinstationer och idrottsplatser.
Stadens social- och hälsovård ansvarar inte för de helautomatiska hjärtstartare som finns i privata lokaler, men ger råd till företag och välgörenhetsföreningar som har avsikt att köpa dessa.
"Vi känner till välgörenhetsföreningar köpt hjärtstartare och donerat dem vidare", säger Schröder.
Hjärtstartaren på en synlig plats
I glesbygden är det oftast lokalbefolkningen som bäst vet var hjärtstartare finns, men för en utomstående kan det vara svårt eller omöjligt att hitta en snabbt.
Bra ställen är därför köpcentrum, idrottsplatser och teatrar, men på en synlig plats eftersom det inte är självklart att personalen vet var den finns eller kan använda den.
Hjärtstartare borde också finnas på ställen till vilka det tar längre tid för vårdare och räddningspersonal att nå.
En titt på nättjänsten Defis karta visar att de flesta registrerade hjärtstartare finns i kommunernas centrum och vid gästhamnar eller campingplatser där intill kustremsan.
Det finns till exempel ingen registrerad hjärtstartare mellan Borgå centrum och Pellinge eller mellan centrum och Sondby.
På fem minuters avstånd
Hjärtförbundet rekommenderar att det borde finnas en helautomatisk hjärtstartare redo att användas på fem minuters avstånd från en person som får hjärtstillestånd.
– Fem minuter. Jo, det låter bra på platser där det rör sig mycket folk. Det tar ju längre tid att i glesbygden och därför har vi ju försökt bygga upp första delvården på sådana områden där de är närmast.
Det viktigaste är trots allt kommunikationen mellan nödcentralen och till exempel en anhörig på olycksplatsen som kan påbörja återupplivningen medan ambulansen är på väg.
– Om ingen påbörjar återupplivningen så minskar ju möjligheten att du ska kunna klara dig. Om vi har tio minuter körtid och någon börjar trycka på bröstet ökar möjligheten att klara sig markant, säger Lindqvist.
Lindqvist nämner också en tjänst som fungerar i Sverige och Norge, men som har stött på patrull i vårt land på grund av datalagstiftningen som förbjuder att ge ut information.
Den innebär att privatpersoner med hjärtstartare i sina fordon kan larmas via en app och snabbt ta sig till platsen där hjälpen behövs eller ge information om var närmaste defibrillator finns.
För några år sedan uppmärksammade Yle Östnyland taxichauffören Mats Eriksson i Lovisa som köpt en hjärtstartare till sin bil. Han deltog då i projekt Sydänsankarit i väntan på en lagändring som alltså ännu inte trätt i kraft.
Lokalföreningen lär folk använda hjärtstartare
I Östnyland finns också flera lokalföreningar som samlar personer med olika kroniska sjukdomar, även hjärtsjuka.
– Jag har ingen karta där jag skulle se på vilka alla ställen det finns hjärtstartare, men de har kommit till många ställen. Inom Hjärtföreningen har vi funderat på att skaffa en egen som vi alltid skulle ha med på våra evenemang.
Det säger Sebastian Tennberg, ordförande för Borgånejdens hjärtförening som tycker att de kunde vara fler.
Föreningen har ingen skyldighet att hålla koll på var det finns defibrillatorer och har det heller inte som mål i föreningens verksamhet.
– Vi har inte haft det i någon strategi att hålla koll och meddela var de finns och ingen är heller skyldig att berätta för oss på vilka alla ställen de finns, säger Tennberg.
Föreningen har inte samarbetat med kommunen i frågor som gäller hjärtstartare, men däremot hållit kurser i hur man använder dem på Lovisa torg.
14.04.22 klockan 12.10 Artikeln har uppdaterats med uppgifter från Lovisa stad och i texten har klargjorts skillnaden mellan hjärtstartare för professionella och lekmän.