Prins Amleth (Oscar Novak) är lycklig. Hans mor (Nicole Kidman) är vacker, hans far (Ethan Hawke) modig och kungariket dignar av löftesrika framtidsdrömmar.
Och just denna glada dag återvänder hans far från sitt senaste plundringståg med kistor fulla av guld.
Men säg den lycka som varar mer än fem sekunder i en värld där män enbart lever för att mäta varandras styrka.
Knappt har far och son hunnit bonda genom att rapa, fjärta och yla som vargar innan farbror Fjölnur (Claes Bang) bestämmer sig för att leka Kain och Abel och förpassa sin bror till helvetets portar.
Av en ödets nyck överlever den unga prinsen och yttrar för första gången det mantra som skall komma att bli pulsen i hans liv.
“Jag skall hämnas dig far. Jag skall rädda dig mor. Jag skall döda dig Fjölnir. Jag skall hämnas dig far. Jag skall …”
Ett vikingaskepp lastat med förväntningar
The Northman är en av vårens mest omtalade premiärer. Vilket är ganska naturligt med tanke på att Eggers är en regissör som väcker intresse över hela filmskalan medan vikingagenren i sig har en mycket hängiven skara fans.
Filmens manus har regissören skrivit i samarbete med den isländska författaren Sjón, en lyskraftig mångkonstnär som samarbetat med både Björk och Lars von Trier.
Evigt populära Björk dyker upp i en liten - men ack så lyskraftig - roll vid vikingarnas sida.
Och så har vi Alexander Skarsgård - en skådespelare som tilltalar över generationsgränserna, i både Norden och Hollywood. Den här gången medverkar han även som producent.
Förväntningarna är således stora och visst är det ett snyggt filmpaket som levereras. Välregisserat och välspelat. Och synnerligen mörkt, dystert och blodigt.
En visuell helvetesvandring
The Northman innehåller kort sagt allt man kan förvänta sig av en film som spelar med nordisk mytologi och den dynamik som uppstår i skärningspunkten mellan extrem realism och det övernaturliga.
En brygd kryddad med något som vid första anblicken påminner om Shakespeares Hamlet - men som visar sig vara mycket närmare själva urkällan. Inspirationen till Hamlet sägs nämligen ha varit hämtad ur en medeltida isländsk legend.
Anorna går således långt tillbaka i tiden och dessa äras på alla sätt i det visuella bygget. Miljöerna är hisnande, detaljrikedomen imponerande och färgskalan så tung att den känns som en genomvåt fårskinnspäls.
Bilderna andas en blandning av kylig väta och den fräna doften av färskt blod. Och på ljudspåret varvas vinande vindar med korpars olycksbådande skrin och vrålen från människor som flyr, sliter eller slåss.
När det gäller de repliker som yttras utgör dessa närmast hesa väsanden uppbyggda kring uppbyggliga sanningar i stil med: “hämnden dricker fiendens blod ur hatets kalla ström.”
Hat föder hat - eller manlighetens tunga ok
I det här skedet är det dags för ett personligt tillkännagivande: trots ihärdigt bankande lyckas jag aldrig tränga igenom denna vikingaskildrings pråliga yta.
Jag känner ingenting för stackars Amleth och hans kamp. Det rör mig inte i ryggen när inälvor och avhuggna huvuden kletar ner duken och på skådespelarfronten hotar mitt fokus att trassla in sig i Skarsgårds vindlande magrutor och Kidmans långa hår.
För mig blir detta helt enkelt aldrig mer än en traditionell hämndhistoria pyntad i snygg rekvisita och förmedlad av skådespelare som tar i så att brynjorna brister.
Stundvis har jag svårt att hålla tillbaka ett leende - däremellan blir jag gråtfärdig av associationerna till det hat och våld som florerar i verkligheten.
Krigen mellan brödrafolk. Människans eviga behov av att erövra, förgöra och förstöra.
Men mot bakgrunden av alla debatter om genusfrågor och krav på diversitet så kan det förstås å andra sidan uppfattas som befriande med en film som utspelar sig i en tid när man inte behövde bry sig om sånt.
Tiden när män var män och besatt sunda mått av rå styrka och blodtörst. När kvinnor var kvinnor - det vill säga prinsessor, drottningar, valkyrior, mödrar eller horor.
Och när barnen hade vett att ära sin fader och sin moder och levde enligt motton i stil med: “Jag skall hämnas dig far. Jag skall rädda dig mor”.
Lyssna på Kulturpodden om vikingar - om machomän och kvinnor som gör motstånd:
