"Det här är inte whataboutism. Det är bokstavligen samma sak. Fotbollsägare + blodigt krig = icke önskvärt. ... Uppskattningsvis 10 000 barn har dött eller blivit sårade i Jemen. Borde inte någon inom fotbollen också bry sig om det här en gnutta?
Så skrev sportredaktören Barney Ronay i mars i sportbloggen på The Guardians sajt där han funderade över den saudiarabiska makten på de engelska fotbollsplanerna.
Texten publicerades ett par dagar före Chelsea, som ägs av den ryska oligarken Roman Abramovitj, och Newcastle, som är i saudiskt ägo, möttes i engelska Premier League.
Inför matchen gick debatten kring Chelseaägaren het på grund av oligarkens kopplingar till den ryska presidenten Vladimir Putin. Det pågående anfallskriget i Ukraina ledde till att idrottsvärlden ville ta avstånd från alla kopplingar till Ryssland. Också från de pengar som oligarker investerat i idrottsserier och klubbar.
Barney Ronay lyfte också fram en annan synpunkt: när idrottsvärlden befogat fördömde Rysslands aktioner i Ukraina, varför gjorde de inte det samma när det gäller Saudirabien?
Den statliga saudiska investeringsfonden PIF, som är Newcastles huvudägare, är direkt kopplad till landets högsta ledning – det vill säga Saudiarabiens kronprins Muhammad bin Salman.
Bin Salman, även känd under initialerna MBS, har anklagats för människorättsbrott.
David Webber, doktor vid Solents universitet, som forskat i politiken inom fotbollen håller med Barney Ronay.
– Det här betyder inte att situationen i Ukraina inte skulle vara fasansfull. Det är klart att den är. Ett land attackerar ett självständigt land. Det ska absolut visas stöd åt Ukraina. Jag förstår ändå inte vad det är för skillnad på att stödja Ukraina, och att stödja Jemen, säger Webber under en intervju per videolänk till Yle Urheilu.
Saudiarabien har under de senaste tio åren satsat stora pengar på idrotten. Människorättsorganisationen Grant Liberty publicerade för ett år sedan en rapport, där det skrevs att Saudiarabien använt 1,4 miljarder euro på stora internationella idrottsevenemang. Sedan dess har summan stigit till ungefär 2 miljarder.
Under de senaste åren har de bland annat slutit ett tioårigt kontrakt för att arrangera F1-deltävlingar, köpt Newcastle United och skrivit ett samarbetskontrakt med fribrottningsbolaget WWE.
Många beslutsfattare inom idrotten har utan att motsätta sig tagit emot investeringarna. Senaste tidens händelser i världen har ändå tvingat fram frågan om vad saudipengarnas verkliga pris är. Grant Libertys Lucy Rae säger att svaret inte är tilltalande.
– Under senaste tid har det pratats mycket om jämlikhet, mänskliga rättigheter och etiska värden i idrottsvärlden. Samtidigt arrangeras storevenemang i stater som inte har ett problem med att avrätta människor. Det är skenheligt. Ingen idrottsorganisation borde ha något med sådant att göra, säger Rae till Yle.
Stora mål och avundsjuka
Varför vill Saudiarabien ha makt i den internationella idrottsarenan? Motiven är många, varav det första berör pengar.
Mellanöstern är känd för sina oljetillgångar, men landets politiska ledning har förstått att Saudiarabien inte kan leva på det svarta guldet förevigt.
Nuvarande kungen Salman bin Abdul-Aziz Al Saud steg till makten efter att hans bror avlidit, och utsåg senare Muhammad bin Salman till kronprins. Han skapade en handlingsplan vid namn Vision 2030 för att minska på beroendet av oljepengar. Idrotten vars betydelse i samhället fram tills dess hade varit liten, var en del av planen.
Idén var att internationella idrottsevenemang arrangerade i Saudiarabien skulle höja landets image i världen och göra det lockande ur investeringssynvinkel för professionella inom olika branscher.
– Arrangerandet av idrottsevenemang har blivit en betydande business för Saudiarabien. Genom att sända signaler om att landet är affärspositivt lockar man också investerare. Det är också en del av ett försök att öka turismen och ett sätt att skapa arbetsplatser åt den unga befolkningen, säger Hannu Juusola, professor vid Helsingfors universitet och Mellanösternexperten.
Premier League hade en fin chans att vända kursen och dra gränsen. Ligan kunde ha sagt att mänskliga rättigheter har betydelse, och stoppat affären. I stället misslyckades ligan totalt
David Webber
I Saudiarabien har man sett från sidan hur små stater som Qatar och Förenade Arabemiraten har blivit stora spelare inom internationell idrott på 2010-talet. Enligt experters beräkningar har det gnagt på kronprinsen Muhammad bin Salman.
– Saudiarabien är områdets klart största och starkaste stat. I den här saken är de ändå klart efter när man jämför med Förenade Arabemiraten, Qatar och Bahrain, säger Juusola.
Enligt människorättsorganisationer är en av de centrala orsakerna bakom Saudiarabiens idrottsiver fenomenet sportswashing. En metod där idrott används för att leda bort uppmärksamheten från negativa saker och förbättra ogynnsamt rykte.
– Genom att satsa enorma summor på idrott försöker Saudiarabien stärka tanken om att det är ett modernt samhälle. Om makthavarna en gång påstår så, så måste de bevisa det genom sina handlingar. De måste visa upp progressiv syn och att de inte är en tyrannstat som terroriserar folket, säger Lucy Rae vid människorättsorganisationen Grant Liberty.
"Ofattbart att höra de historierna"
Trots att det gjorts historiska reformer under Salmans tid, så som till exempel 2018 när kvinnor fick rätt att köra bil, så har det tagits till hårda metoder för att tysta kritiska röster. Journalisten Jamal Khashoggi som mördades i Turkiet är ett känt exempel, men Rae påpekar att det finns flera människor i saudiarabiska fängelser vars största synd är att de hoppats på förändring.
– 66-åriga Aida al-Ghamdi fängslades för att sonen är en människorättsaktivist som har fått asyl i Storbritannien. På grund av det misshandlades hon och miste sin frihet. De här människorna har inte fått en ordentlig förklaring till varför de fängslats eller en chans att försvara sig, säger Rae.
Före F1-deltävlingen i Saudiarabien, som kördes i slutet av mars, skrev en ung saudiarabisk pojke som dömts till döden till sjufaldiga världsmästaren Lewis Hamilton. Han blev dömd för ett rån, under vilket en polis dog, som skedde då han var 14 år gammal.
– Det är ofattbart att höra de historier man hör från Saudiarabien. Jag har hört att det skickats ett brev till mig från en 14-åring som dömts till döden. När du är 14 vet du inte vad sjutton du gör i livet, kommenterade Hamilton enligt brittiska medier.
Saudiarabien misstänks för människorättsbrott i Jemen. Det har pågått ett krig i Jemen, ett av världens fattigaste länder, sedan 2015. Kriget har trappats upp sedan starten och FN har beskrivit det som den värsta humanitära krisen i världen.
I slutet av november kom FN med en rapport som uppskattade att antalet döda skulle uppgå till över 370 000 före slutet av 2021. FN:s utvecklingsprogram UNDP uppskattade i en rapport enligt Al Jazeera att det år 2030 skulle ha dött 1,3 miljoner i kriget i Jemen.
Den stora motorsportsgrenen har inte låtit brotten mot mänskliga rättigheter eller kriget stoppa dem från att binda kontakter med Saudiarabien. Och de är inte ensamma om det.
David Webber anser att det är otroligt deprimerande att saudiska investeringsfonden PIF, trots allt, fick köpa den klassiska klubben Newcastle förra hösten.
– Premier League hade en fin chans att vända kursen och dra gränsen. Ligan kunde ha sagt att mänskliga rättigheter har betydelse, och stoppat affären. I stället misslyckades man totalt, säger Webber.
"Berättar allt om Premier Leagues moral"
Länge hängde osäkerhetsmoln över affären. PIF meddelade år 2020 att de vill köpa Newcastle av den bland fansen väldigt impopulära ägaren Mike Ashley.
Amnesty röt till, Premier League undersökte länge och till slut drog PIF sig ur köpet. Men i oktober 2021 blev PIF huvudägare i klubben.
Enligt flera som känner till beslutsfattandet i Premier League ska en tvist bakom tv-rättigheter ha varit avgörande. År 2017 bröt Saudiarabien med flera diplomatiska relationen med Qatar. Samtidigt stoppades qatariska beIN Sports, som ägde tv-rättigheterna, från att verka där. Saudiarabien stödde i stället piratbolaget beoutQ som olagligt streamade Premier League-matcher.
I januari 2021 gick Saudiarabien med på att lösa meningsskiljaktigheterna med Qatar och lovade att avsluta beoutQ:s verksamhet. En månad senare godkände Premier League PIF:s köpanbud.
– Försäljningen av Newcastle bromsades inte på grund av oro för mänskliga rättigheter. Försäljningen bromsades på grund av tv-rättigheter.
– Det här berättar allting om moralen i Premier League, säger David Webber.
Premier League har förklarat godkännandet av affären med förändringar i omständigheterna. Enligt ligan har de fått lagligt bindande garantier på att Newcastle inte leds av saudiska staten.
Det samma intygade delägaren Amanda Staveley i en intervju med The Athletic.
Derek Shearer, professor i diplomati vid Occidental College i Kalifornien, är förklaringen ett skämt. På PIF:s egna webbsidor meddelas det att styrelsens ordförande är kronprinsen Muhammad bin Salman.
– Saudiarabien är en stat som ägs av en härskarsläkt. Landet har enorma investeringsbolag och väldigt rika individer, men ingen av dem verkar åtskilt från saudiska ledningen. Det är samma sak som man skulle tänka att KHL är en självständig liga som inte har något med Putin att göra, säger Shearer som varit USA:s ambassadör i Finland 1994-1997, till Yle.
Enligt Derek Shearer känns Saudiarabiens erövringar inom idrottsvärlden krystade eftersom de inte har en värst stark idrottskultur, bortsett från fotbollen. Saudiarabien har deltagit i OS från år 1972. Kvinnorna fick rätt att delta i olympiska spelen så sent som år 2012.
– Till exempel från Finland har det under årens lopp kommit många fina idrottare som är en del av Finlands varumärke. Tyvärr är inte situationen den samma i Saudiarabien. Landet har fått fram några toppfotbollsspelare men man kan inte säga att det skulle ha skapats en stor idrottsrörelse i landet, säger Shearer.
– Saudiarabien har köpt makt i idrotten genom att använda sina oljepengar. Det är helt enkelt fel. Rätt sätt att få inflytande vore att få upp egna idrottare och klubbar, inte att köpa andras klubbar och serier.
Tid för förändring?
Oroar Saudiarabiens ifrågasatta rykte idrottskretsarna? Newcastles supportrar tog med glädje emot nyheten om sin nya ägare i oktober. En del av fansen tog sig till hemmaarenan iklädda saudiska huvudbonader.
– Newcastles tidigare ägare Mike Ashley borde inte ha varit i närheten av en fotbollsklubb. Om det är utgångsläget och alternativet är en ofattbar mängd pengar... Flera Newcastle-supportrar säger att de förtjänat att njuta efter år av dåligt ägarskap, säger David Webber.
– Samtidigt skuffas ändå alla frågor om moral och värdighet åt sidan. För pengarna kommer inte från tomma intet.
Professor Derek Shearer tror på en bättre framtid. Internationella Black Lives Matter- och meetoo-rörelserna visar att idrottarna i dag är mer beredda och villiga att ta ställning i samhälleliga frågor och problem. Också idrotten har nu granskats med mer kritiska glasögon.
Enligt medieuppgifter avböjde fotbollstjärnorna Lionel Messi och Cristiano Ronaldo i fjol samarbetsavtal där de ombads marknadsföra Saudiarabien värda miljoner euro.
Golflegendaren Phil Mickelson fick kritik efter att ha meddelat att han ska spela i den saudiska Super Golf League (senare namngiven LIV Golf Invitational Series). I sin biografi ska Mickelson ha kallat saudier för skrämmande personer, men ansåg att den nya touren är ett bra sätt att pressa den regerande PGA-touren.
Kommentarerna och hans planer att delta i den saudiska touren väckte kritik och han tappade betydande sponsorer.
– Fram till riktigt nyligen fanns det inga standarder i idrotten. Alla investeringar godkändes. Nu har idrottsvärlden gått hårt mot Ryssland som anföll Ukraina. Det påverkar också vad Saudiarabien kan göra. Det håller på att ske en förändring, men eftersom idrott och pengar går hand i hand blir det inte enkelt, säger Shearer.
Precis som många andra överraskades David Webber över att idrottsvärldens reaktion mot Rysslands anfall var så stark. Han hoppas att inte idrottsvärlden faller för dubbelmoral utan vågar sätta sig upp mot andra än ryska finansiärer också.
– När fotbollsspelarna knäböjde för ett par år sedan i samband med Black Lives Matter-rörelsen, kommenterade Boris Johnson att politik och idrott borde hållas i sär. I och med kriget i Ukraina förändrades allting. Det kan kännas märkligt för spelare som tidigare har visat solidaritet och fåt böta, säger Webber.
Han lyfter fram schweiziska landslagsstjärnorna Granit Xhaka och Xherdan Shaqiri, med albanska rötter, och deras målgester under VM 2018. Spelarna fick böta drygt 8500 euro.
– Eller om vi tänker på Hamza Choudhury med Palestinska flaggan runt sig efter finalen i FA-cupens final våren 2021, och den uppståndelse det väckte. Enligt mig har folk rätt att fråga var solidariteten mot andra är. Vi borde alltid visa solidaritet när vi upplever förtryck eller diskriminering. Eller när någon stats suveränitet kränks, säger Webber.
Enligt Webber kan man gott och väl rikta blickarna från ledare inom idrotten till statliga aktörer, så som Boris Johnsons regering.
– Kriget i Jemen har varit fruktansvärt. Hundratusentals människor har dött och en massa barn. Människor har dött på grund av bomber som Storbritannien sålt till Saudiarabien. Ändå frågar de sig inte moraliska frågor om deras förhållanden till Mellanöstern. Så Premier League kan ty sig till det – om regeringen inte bryr sig, varför skulle vi behöva?
Korthuset kan rasa
Diktaturstater och stater med envälde har länge använt idrott för att stödja politiska mål. Deras pengar har dugt och duger ännu, eftersom mängden pengar som går år i internationella idrotten bara växer.
– För 25 år sedan räckte det att fotbollsklubbarnas ägare var multimiljonärer. Nu måste man vara miljardär om man vill äga en storklubb. Det leder bara i en riktning. Alla måste försöka håva in så mycket pengar som möjligt, säger Webber.
– Det har blivit som ett Monopol-spel, där rika människor köper klubbar. Fotboll är folkets spel. Miljarder människor runtom i världen tittar på och spelar. Grenen borde inte enbart vara i händerna på några exceptionellt rika personer. Åtminstone inte när vi pratar om en stat som Saudiarabien som bryter mot mänskliga rättigheter.
I Premier League har under de senaste årtiondena setts ryska oligarker stiga fram, rika nordamerikanska ägare, kinesiska investerare, och stora satsningar från Mellanöstern. Enligt Webber kan korthuset som bygger på pengar hålla för att ryska pengarna försvinner, men om andra tvivelaktiga investeringar börjar avböjas, kan allt rasa samman.
Det är en motstridig ekvation: pengarnas makt ökar men samtidigt också pressen på att agera etiskt korrekt. Det finns en drös svåra frågor att svara på.
– Hurdana förhållanden har paraplyorganisationerna och föreningarna? Borde gemenskapen och supportrarna ha den största beslutanderätten? Hur försäkrar vi att människorna och planeten prioriteras framför intäkterna?
– Det är massiva frågor. I stället för att svara på dem är det lättare att ta ett par oligarker som mål, ta deras yachter och lägenheter i London. Men i det stora hela skapar det ingen förändring, säger Webber.
Texten är en översättning av Yle Urheilus arikel "Raha, joka kelpaa" skriven av Jelena Leppänen.