Orosanmälningarna gällande äldre personer verkar öka i alla österbottniska landskap. I och med att Österbotten övergått till det gemensamma välfärdsområdet är det just nu svårt att hitta heltäckande statistik.
Men fingertoppskänslan säger att antalet ökat, speciellt vad det gäller anmälningar i elektronisk form.
Även i Soites välfärdsområde i Mellersta Österbotten är utvecklingen likadan. I Seinäjokiområdet görs majoriteten av anmälningar av vårdpersonal.
Hanna Saarinen, servicechef på Soite, berättar att det under förra året gjordes drygt 170 elektroniska orosanmälningar.
– Antalet växer varje år och på vårt område hänger det här i hop med den tekniska utvecklingen. Det finns flera kanaler att göra sin anmälan i, säger Saarinen.
Vem som helst kan göra en orosanmälan om hen känner oro för en äldre person. Förutom de äldres anhöriga är det ofta vårdpersonal som larmar.
– Det handlar om att vårdpersonalen i sitt arbete uppmärksammar att en äldre person inte klarar sig ensam. Det kan bero på att personens uppträdande förändras eller att vardagen blivit för jobbig. Även en närstående, granne eller någon annan som har insyn i den äldres vardag kan larma.
Tarja Palomäki som är resultatområdeschef i Seinäjoki konstaterar att antalet anmälningarna skiftar men om man följer med utvecklingen under en längre tid så har de blivit fler.
– Om vi ser på utvecklingen under de senaste fem, sex åren så ser man en märkbar ökning. Man kan säga att vi blivit mera uppmärksamma på problemet och det är ofta yrkesmänniskor som anmäler, ofta akutvårdare och sjukhuspersonal.
Palomäki säger att en orsak är att de äldre bor hemma längre.
– Minnessjukdomar eller andra bakgrundsfaktorer kan göra det nödvändigt att slå larm, säger Palomäki.
Låg tröskel att göra orosanmälan
I en del fall kan orosanmälningar komma från flera håll. Det är ändå inget problem för systemet räknar inte hur många gånger det gjorts en orosanmälan angående samma person.
Hanna Saarinen säger att tröskeln för att göra en anmälan ska vara låg.
– Oroskänslan är oftast berättigad, den bottnar i omsorg om den äldre. Vi har ännu inte upplevt att någon skulle göra anmälningar i onödan, säger Saarinen.
Tarja Palomäki är av samma åsikt.
– Man kan inte dra en självklar gräns för när en orosanmälan är befogad. Vi följer upp anmälningarna och tar beslut om hur hur vi ska gå vidare.
En orosanmälan måste enligt lagen alltid följas upp, men alla anmälningar leder inte till omedelbara, akuta åtgärder.
– Hur svåra problemen är varierar, men lagen gör oss skyldiga att reagera och ta till de åtgärder som behövs om en äldre person far illa, säger Saarinen.
Text: Sebastian Björklund Översättning och bearbetning: Mikaela Löv