Den som på senare tid haft vägarna till Lovisa och kört i den maritimt inspirerade rondellen vid västra infarten kan knappast ha undgått tjälskadorna som drabbat vägytan.
Stora sprickor och potthål får personbilar, bussar och långtradare att sakta ner och försiktigt köra över de skadade delarna eller försöka undvika dem helt och hållet.
Arbetsplatschef Pekka Grönroos vid Destia uppger att det inte är aktuellt med ny beläggning i rondellen.
– Det kommer inte ny asfaltsbeläggning utan mer så kallad första hjälp med lappning med oljegrus eller kallasfalt, säger Grönroos.
NTM-centralen i Nyland och Destia har redan inlett ett omfattande reparationsjobb på vägar i hela regionen, och det intensifieras under maj månad.
– Vi har flera entreprenörer som lappar vägar. Någon exakt tidtabell för rondellen kan jag inte ge, men den finns med på listan, säger Grönroos.
Vid Lovisa stad uppger infrastrukturchef Markus Lindroos att också staden inleder reparationsarbeten på olika vägavsnitt, bland annat på Tallvägen i Tessjö.
En exakt förteckning över vilka vägar och gator som genomgår reparationer under sommarhalvåret publiceras på stadens webbplats.
Vid en av bensinstationerna intill rondellen summerar Lovisaborna Kaj Reiman och Arto Sivula vintern och ger sin syn på dåligt väglag och rondellens tjälskador. Reiman är pensionerad yrkeschaufför, och kör mest personbil så här på äldre dagar.
– Jag är pensionär och kör nu mest med personbil och inte med tunga bilar men visst har jag sett hur vägarna ser ut. Inte har det blivit bättre, utan det har blivit sämre år för år, säger Reiman.
Reiman undrar om det inte längre finns folk som reparerar vägarna för han har noterat att entreprenörerna saknas i gatubilden.
Rondellen vid västra infarten är ett återkommande problem.
– Det har varit i flera år, men i år är det mer skador än normalt. Det har gått mot det sämre.
Reiman har inte råkat ut för olyckor utan försöker undvika potthålen så gott det går genom att köra förbi dem.
– Om man kör alldeles rakt så kör man i hålen, men man måste ju ha ögonen med sig och se vart man kör.
Reiman kan inte på rak arm peka ut var i staden beläggningen är som sämst, men konstaterar att det finns brister på flera håll kring Lovisa centrum.
– Jag har tillbringat min tid på landsvägen, men jag skulle nog vilja se att vägarna är i skick.
– Nu när snön har smultit så ser vi vad vintern orsakat, men i den här staden verkar ingen bry sig. Det skulle ta ett par timmar för ett par karlar att fixa rondellen.
Det säger Arto Sivula som har ett eget speditionsföretag i Lovisa och kör långtradare runt om i landet.
– Jag kör på nätterna men har inte sett en enda reparatör på vägarna, varken dagtid eller på nätterna. Jag har ingen aning var de håller hus. Men på riksväg 6 är de många som nu reparerar viltstängsel.
I väntan på att skiftet ska börja för dagen berättar han gärna om de påfrestningar som tjälskador såsom sprickor och potthål gör på tunga fordon.
Sivula ser redan problem i det skedet vägarna plogas och saltas på vintern.
– Det saltas förskräckligt mycket och när saltet smälter snön till en sörja så tränger den in i spår och sprickor och bryter sönder ytan helt och hållet.
Sivula som varje år kör omkring 180 000 kilometer i olika väderförhållanden motsätter sig inte salt på vägarna.
Han ifrågasätter närmast att det inte alltid plogas medan det snöar och att man i stället saltar, som i sin tur orsakar snöslask.
– Den här vällingen fryser när temperaturen sjunker och trycks ner i vägarna innan de sedan plogas. Det sliter på både vägarna och fordonen.
Inte heller Sivula kan peka ut vägarna med det sämsta väglaget i Lovisa, men säger att det inte bara är potthål och sprickor som är problematiska utan också spårbildningen.
– På flera håll finns djupa spår i asfalten som gör att släpet börjar vibrera och skaka. Vagnen väger 42 ton med släp och vi kör kring 80 kilometer i timmen som sliter på däcken. Då förvånas en del över att däcken inte håller, säger Sivula.
Han påpekar att det finns en naturlig förklaring till att det ligger bitar från chassin längs med landsvägarna. Det kan vara bitar av söndriga däck, från stänkskärmar eller fjädringen.
– Varje gång ett stort däck åker ner i ett potthål så uppstår en liten skada på däckets insida. När du kört tillräckligt många gånger i de här groparna ger till slut något i stommen upp och däcket exploderar, säger Sivula.
Sivula påpekar att yrkeschaufförer och företag beskylls för att köra med dåliga däck, men att det inte stämmer. Däcken måste vara av hög kvalitet för att klara av den kombinationsmassa som den tunga trafiken har i dag.
– Nu kör vi last på 50 ton och upp till 55 ton, vilket ger 76 ton på landsvägen, så du kan föreställa dig vilken effekt ett potthål i en rondell som den här har på underredet, säger Sivula.
Sivula har en två år gammal långtradare med släp som efter ett år inte gick genom besiktningen på grund av skador i styrmekanismen och bussningarna som orsakats av dåligt väglag.
– De slits när hackar mot den söndriga asfalten. Och har du en äldre fordonspark så faller de snabbt i bitar. Och nu när snön har smultit så hittar du nästan vad som helst längs vägrenarna, säger Sivula med ett skratt.