Ifall Emil Lindell flyttar från sitt föräldrahem så behöver han en lagerlokal för sina böcker och tidningar, konstaterar han.
Men även om det finns i planerna att någongång ha ett eget boende, så fungerar det bra att bo med föräldrarna tills vidare.
– Den direkta fördelen är att man har umgänge och trygghet. Också att jag hela tiden lär mig hur man exempelvis sköter ett hus är en fördel.
Trettioettåriga Lindell har hunnit gå flera kortare utbildningar, exempelvis just nu går han en kurs i kreativt skrivande.
– På så sätt kan det också vara en nackdel att bo hemma ifall man blir störd då man vill fokusera.
Allt mer sällsynt boendeform
Enligt Statistikcentralen blir vuxna som bor med en eller båda föräldrarna en allt ovanligare boendeform.
De senaste siffrorna som finns att tillgå om vår befolkningsstruktur är från år 2020 och då var antalet trettioåringar och äldre som bodde med bägge eller en förälder, 52 500 till antalet.
I de äldre ålderskategorierna finns med stor sannolikhet personer som fungerar som närståendevårdare åt en förälder.
Denna boendeform är vanligast i landsortskommuner i östra och norra Finland, medan det är väldigt sällsynt i de största städerna.
Politices doktor Camilla Härtull som jobbar som forskare inom demografi vid Åbo Akademi, säger att det fortfarande finns en del fördomar kvar då det gäller denna boendeform, vilket egentligen är rätt märkligt.
– I Finland och Norden flyttar människor hemifrån väldigt tidigt jämfört med övriga Europa. Vi bildar också familj väldigt sent, vilket innebär att det är en lång period i livet då man bor ensam.
Ju längre man kan "bo hemma" desto mer förkortas alltså tiden då man är ensam, vilket kan vara en fördel för många.
– Det är så klart bra att bli självständig men om barnet är vuxet och alla parter är nöjda och boendeomständigheterna fungerar så behöver man inte göra en höna av en fjäder, vi har nog av ensamhet i Finland som det är, konstaterar Härtull.
Vad säger mamma då?
Mamma Camilla Hagström-Lindell säger att hon gillar då det finns liv i huset och tycker därför om att ha sin vuxne son boende hemma.
– Om vi behöver hjälp med något finns han alltid där.
Nackdelen, som Hagström-Lindell ser det, kan vara att hon beter sig “mammigt” mot sitt vuxna barn i onödan.
Emils boendesituation har givetvis diskuterats i familjen men huset är stort och utrymme finns.
– Så länge han trivs hemma så får han bo här.
Samtidigt, säger Hagström-Lindell, vore det viktigt att han så småningom får "ett eget liv", vilket skulle innebära ett eget boende.
Igen, å andra sidan: om man nu tar pandemin som exempel, har många suttit ensamma och mått dåligt över det, konstaterar Hagström-Lindell.
– Men på det sättet som vi bor så har man möjlighet att stänga dörren om sig och vara för sig själv om man känner för, men också umgås om man så vill.
Under pandemin var det också många unga vuxna som flyttade "tillbaka hem" på grund av distansstudier eller på grund av att de blev utan jobb och fick det ekonomiskt ansträngt.
Självständighetsiver
Härtull säger att vi i dag ser en förskjutning av exempelvis familjebildning, att man helt enkelt blir ekonomiskt och socialt vuxen senare i dag än tidigare.
Män är starkt överrepresenterade bland de som bor tillsammans med sina föräldrar.
Det här stämmer överens med övriga demografiska trender där exempelvis unga kvinnor i högre grad än männen flyttar bort för att studera.
– Och ifall man aldrig börjar studera finns ju sannolikheten att man stannar kvar hemma, säger Härtull.
Det finns också de som aldrig hittar en plats i arbetslivet och därför aldrig flyttar ut, men också de som har ett arbete och ändå valt att bo kvar.
– Och det är ju gott så, konstaterar Härtull.
Härtull tycker det är synd att boendeformen kan vara något stigmatiserad, och ser att det delvis beror på att det idag finns en så stark individualiseringssträvan i samhället, vilket innefattar att bli självständig redan i unga år.
Det finns också de fall där föräldrarna inte vill släppa taget om det vuxna barnet.
– Hen kanske känner att det finns en outtalad överenskommelse om att det här upplägget ska fortsätta. Man kanske känner samvetskval vid tanken på att flytta, säger Härtull.
Drömmen ett hus och en partner
Mamma Camilla Hagström-Lindell ser liksom Härtull att de traditionella livsmönstren börjar luckras upp.
– Tidigare var det viktigt att livet gick enligt ett särskilt mönster, man skulle gå ut skolan, få ett jobb, träffa någon och gifta sig och skaffa barn.
Men de här formerna ändras, unga skaffar barn senare, man kanske inte ens har ett fysiskt jobb utan sitter hemma och jobbar och så vidare, tänker Hagström-Lindell.
För Emil Lindell är drömmen att bo i ett hus han själv ritat tillsammans med en partner.
Tills vidare är det ingen panik med den saken, men förr eller senare ser Lindell nog sig själv flytta hemifrån och en partner vore kul att träffa.
– Eller så fortsätter jag bo hemma, vi får se. Men det finns i planerna.
På frågan om han är trött på ifall folk frågar när han ska flytta hemifrån så kommer svaret genast.
– Det är mest jag själv som ställer mig den frågan.