Fiskars bjuder på multisensoriska sinnesupplevelser inom konst, formgivning och hantverk i sommar.
Utställningsbesökarna kan lyssna och dofta på konst, känna på den, betrakta den, kanske till och med smaka på den.
- Ovanligt många verk är i år sådana som man får röra vid, avslöjar Laura Sarvilinna, kurator för Andelslaget Onomas utställning Hidden – Sinnenas former i Kopparsmedjan.
Hon påminner om att allt vi gör och upplever sker i samarbete med våra sinnen, medvetet och omedvetet.
- När ett viktigt sinne försvagas, brister, försvinner eller krånglar kommer andra sinnen till undsättning. Vi märker hur sinnenas samspel fungerar och hur perfekt helheten är med tanke på människans psykiska och fysiska balans. Den är individuell och unik och därför mycket fascinerande, säger Sarvilinna.
Möbler som låter
Formgivaren Hemmo Honkonen presenterar fyra olika skåp som spelar en melodi då man öppnar dörren till dem.
Möbler som låter, audible furniture, är ett projekt där Honkonen kombinerar sitt kunnande inom musik, instrument och formgivning. Han har studerat instrumentbygge i Ikalis, inredningsarkitektur vid Aalto universitetet och möbeldesign vid Malmstens Linköpings universitet i Sverige.
Han har också gjort sittmöbler som i likhet med skåpen spelar när man använder dem.
– De här skåpen har jag inte visat i Finland tidigare, så det ska bli skoj att höra vilken respons de får här, blir människor skrämda eller förtjusta? Hittills har man gillat dem, och blivit överraskade, säger han.
Det går att justera volymen och också modifiera melodin som möblerna spelar upp.
Skåpen i sig är det inget speciellt med, menar Honkonen, eller i själva konstruktionen. Men dörrarna är byggda i granträ som används i locket till stränginstrument.
– Gran är lätt och styvt och vibrerar på ett sätt som gör att det låter bra.
Skåpdörrarna har strängar på insidan och är också förstärkta för att klara spänningen som uppstår. Det finns också plektrum som trycker på strängarna när de åker förbi.
Det är auditivt men också taktilt, eftersom man måste röra vid möblerna för att de ska låta.
Hemmo Honkonen, formgivare
Hemmo Honkonen medger att hans projekt förefaller vara rätt unikt, han har själv inte stött på möbler som låter någon annanstans.
– Det finns förstås ljudkonstverk och installationer, men här kombineras akustiskt ljud och bruksföremål så att det blir någonting du kan använda i vardagen. Om du står ut med att det låter varje gång du sätter dig, vill säga.
Utställningens tema, som lägger fokus vid det dolda och vid olika sinnesintryck, tycker Hemmo Honkonen är perfekt med tanke på det han gör.
– Det är auditivt men också taktilt, eftersom man måste röra vid möblerna för att de ska låta. Det är ju dessutom visuellt.
Hemmo Honkonen tycker att det är ett intressant tema som det finns mycket att utforska inom.
– Man borde tänka mera på det här inom produktdesign och inredningsarkitektur. Ofta är det väldigt fokuserat på det visuella och synsinnet, men man kunde ju bjuda de andra sinnena på mycket mera också.
Textil som motpol till sten
Theresa Storbacka är född i Sverige men har vuxit upp i Vasa. Hon studerade först till formgivare i Nykarleby, men det var först efter flera års arbete inom textil-, mode- och inredningsbranschen som hon beslöt sig för att fortsätta studera, men nu utomlands. Det blev smyckeskonst vid Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen i Belgien.
Nu är Theresa bosatt i Fiskars sedan ett år tillbaka och medlem av konstnärernas och hantverkarnas andelslag Onoma. Stenmaterialet för sina smycken hittar hon bland annat under sina promenader i bruket.
Handen är ett väldigt viktigt verktyg för mig som konstnär. Vi har kanske inte kunnat använda våra händer eller våra sinnen på samma sätt som annars, under pandemin.
Theresa Storbacka, formgivare och konstnär
Redan före pandemin insåg Theresa Storbacka att hon behövde flera material att jobba med. Intresset för textil fanns med redan tidigare och man kan också se textilrelaterade element i vissa smycken som har karvade ornament i sig.
– Textil som är väldigt mjukt känns som en bra kontrast till den hårda stenen. Det passar mig bra att få jobba med olika material och tekniker samtidigt. Det skapar en slags balans i mig. Samtidigt är det väldigt viktigt för mig att det finns samband mellan de olika uttryckssätten.
- Här presenterar jag nu det första större textilverk jag har gjort, så det är lite spännande.
Verket är gjort i linne men istället för att väva har hon sprättat upp, eller fram, bilden.
– Egentligen var processen ganska målerisk och jag målade genom att sprätta. Det krävdes många pauser under processen för att se hur verket ville växa fram. Slutresultatet var lite av en överraskning också för mig.
Namnet på textilkonstverket som Theresa visar på sommarutställningen är In Touch, och det är skapat år 2022.
– Det är en reflektion kring beröring, att bli berörd och användningen av sinnen. Hur ser beröring ut och kan vi beröra utan fysisk beröring?
Arbetet baserar sig på vävens struktur och handavtryck hon samlat in från människor i Fiskars under isoleringstiden.
– Handen är ett väldigt viktigt verktyg för mig som konstnär. Vi har kanske inte kunnat använda våra händer eller våra sinnen på samma sätt som annars, under pandemin. Det var något jag ville ta fasta på i arbetet.
Också då Theresa jobbar med stensmycken vill hon ta fram materialets inre värde och skönhet. Hon jobbar ganska materialbaserat och har valt att förhålla sig till tyget på samma sätt. Hon har jobbat med väven och tagit fram dess struktur genom att inte sprätta upp den helt och hållet utan bara delvis.
– Jag vill gärna ta fasta på det vackra i alla material. Då jag jobbar med lokala, upphittade material, som vi kanske ser som värdelösa eller tråkiga, försöker jag framhäva det unika i just det materialet. Det är inte bara ädelstenar som jag ser som vackra utan alla stenar är fina på sitt sätt.
Lockad av ett inre värde
I sin smyckekonst utgår Theresa Storbacka från materialet, som hon samlat och hittat i sin näromgivning, till exempel sten, horn som djuren fällt, eller andra lokala material.
– I textilkonstverket har jag överfört handavtrycken till det färdigvävda tyget genom att delvis dekonstruera väven. Även stenbearbetning är en reduktiv process.
Theresa ser ett värde i allt; både i fysiska material och i immateriella upplevelser. Även motgångar kan vara väldigt värdefulla som lärdomar, personligen eller kollektivt.
– Det är upp till oss själva om vi ser det värdefulla och fina eller inte. Är vi i kontakt med oss själva och vår omgivning eller inte?
– Jag kände direkt att utställningens tema kändes lockande och relevant för hur jag arbetar, då jag gärna fokuserar på att ta fram något som redan finns, bara man ser det, säger Theresa Storbacka.
Nu valde hon också att arbeta med aktuella teman som har berört alla. Textilverket hade sin utgångspunkt i pandemin men Theresa tror nog att man också kan se andra dimensioner i resultatet.
– Det var ett sätt att processera vissa kollektiva teman, och stödja genom min konst, samtidigt som jag tog fasta på utställningens tema kring sinnen.
Hon kommer att ordna en egen utställning hemma i Fiskars i slutet av juli, där hon visar både smyckeskonst gjort av lokalt material och textilkonst. Mer info om det publiceras under parallellt program på Fiskars Biennalens webbsida eller på Theresas hemsida eller instagramkonto @theresastorbacka.
Dockmakarens marionett
Dockteaterkonstnären Aapo Repo har sin egen dockteater Reaktori i Fiskars och jobbar också med en dansk teatergrupp ibland.
Under utställningen kan utställningsbesökarna själva dra i trådarna som styr hans docka.
Marionetten är gjord i fanér och lindträ. Installationen har han kallat Hidden Puppeteer, den dolde dockspelaren.
- Var och en som besöker utställningen kan först gå omkring och vara anonym för att sedan kliva in i rollen som dockteaterkonstnär, förklarar han.
Repo arbetar med olika slags dockor och marionetter och bygger dem själv från början till slut.
Han kan titulera sig dockmästare efter sin yrkesexamen och har arbetat många år med att skapa dockor och karaktärer och styra deras rörelser och uttryck i olika slags berättelser och pjäser.
- Varje docka lever sitt eget liv. Det är också tacksamt för åskådaren att projicera olika känslor och tankar på den. Jag börjar ofta med nya projekt som kräver nya dockor, man är aldrig fullärd.
Aapo Repo beviljades konstens statspris 2018 för sitt arbete med att främja barnkulturen.
Yle har skrivit tidigare om om Repo. Artikeln är på finska.
En längtan efter sinnesupplevelser
Kurator Laura Sarvilinna säger att de förändringar i våra sinnesupplevelser som den snabba digitaliseringen har medfört, liksom den senaste tidens fysiska och psykiska isolering, har väckt ett behov av att använda våra sinnen på ett mer övergripande sätt.
- Vi längtar efter sinnesupplevelser och tankar som dessa ger upphov till. Jag upplever att utställningens tema är särskilt aktuellt just nu.
- Jag uppmuntrar uställningsbesökaren att frimodigt stanna upp inför varje verk och ta in det med möjligast öppna sinnen, säger kurator Sarvilinna.
Hidden - Sinnenas former visas inom ramen för Fiskars Biennal som också presenterar utställningarna Arkitektens hus och Knits&Knots.
Nya små hus i trä
En av de tre huvudutställningarna är Arkitektens hus som presenterar träarkitektur, inredning av små utrymmen och samtidskonst. För konceptet svarar Luovi productions.
I sju hus lyfter man fram det allt populärare minihuskoncept som inte planeras utgående från en viss byggnadsplats utan som kan installeras i olika miljöer.
De arkitektplanerade husen mäter maximalt 30 kvadratmeter och har placerats på en solig äng som omges av ekskog.
Man kan boka övernattning i husen som är till salu och efter biennalen övergår i ny ägo.
Fiskars Village Art & Design Biennalen ordnades första gången 2019 och kan ses som en mötesplats för aktuella frågor samt för nytt och överraskande tänk inom samtidskonst, formgivning och arkitektur.
Fogar, rep och knutar
Knots & Knits, ungefär knutar och stickningar, är den fjärde delen av Andrea Caputos och Anniina Koivus forskningsprojekt och utställningsserie U-JOINTS. Den första delen av serien visades under Salone del Mobile i Milano 2018.
U-JOINTS fäster uppmärksamheten vid formgivningens och arkitekturens fogar och skarvar. De här uppmärksammas sällan och är oftast osynliga eller dolda inuti ett föremål eller en struktur.
I Fiskars spannmålsmagasin presenteras nu textilens, tygets och repets historia. Och knutarna, som finns överallt och anses vara det äldsta sättet att fästa olika föremål med.
En fog utgör en väsentlig del av nästan alla formgivna föremål. Den förekommer i alla tänkbara storlekar och kan tillverkas av nästan vad som helst; plast, stål, kol, fiber, trä eller ull. Fogen är en detalj som håller samman världen.
Fiskars Village Art & Design Biennale visas 22.5 - 4.9.
