Det gick precis som det skulle. Lejonen hade koll på läget från den första sekunden till den sista och slog Österrike med 3–0 (1–0, 1–0, 1–0).
Helhetsintrycket: Rutinseger under alla tiders hockeyvår
Om vi mitt under en VM-turnering tillåter oss att ta ett halvt steg tillbaka för ett mellanbokslut går det inte att komma ifrån att vi står mitt i den finländska landslagshockeyns absoluta guldålder.
Det finns många turneringar genom åren när Lejonen hade kunnat ställa till det för sig i en match som den här. 2022 är ett sådant scenario aldrig det minsta aktuellt.
Lejonen har nu tagit minst en poäng i 25 raka matcher i VM och OS, ett häpnadsväckande saldo.
Finland har i Tammerfors redan spelat ihop 16 poäng, med en match kvar av gruppspelet. Vi tar poängen för givet, men redan nu är ett bättre saldo säkrat än i Lejonens grupper hemma i Helsingfors 2012 och 2013. Om Finland tar ens en poäng mot Tjeckien på tisdag är det Lejonens näst bästa gruppspel genom tiderna med det här spelsystemet (2016 i S:t Petersburg tog Kari Jalonens landslag full pott).
Och det med rutininsatser, bara genom att komma upp på sin egen nivå. Det finländska landslagets trygga, omärkliga grundkapacitet har aldrig varit högre än våren 2022.
Avgörandet: Lejonens inställning var den rätta
I min genomgång av läget inför dagens match skrev jag följande om vad Jukka Jalonen ville se i helgens matcher mot på pappret sämre lag: "Rätt fokus och inställning från det första bytet till det sista. Inget slarv, inga attitydproblem. Slutar det 2–0 eller 8–0 är sedan mindre viktigt."
Den här gången blev det 3–0, men Jalonen fick exakt vad han ville.
Lejonen inledde med full fokus och gjorde 1–0 efter 1.45. Efter det höll laget koncentrationen och energinivån på rätt nivå och allt är frid och fröjd i Lejontruppen.
Snackisen: Kolla på Olkinuoras statistikrad!
Men en och en halv minut kvar att spela av matchen mellan Finland och USA lyfte amerikanen Alex Galchenyuk in en reduceringspuck i en redan avgjord match. Utan det målet skulle Finlands målvakt Jussi Olkinuora vara hundraprocentig. Nu är han det nästan.
De övriga tre matcherna (Norge, Storbritannien och Österrike) har Olkinuora hållit nollan. Han svarar ensam för tre av hela VM:s åtta nollor hittills. Han har fått 79 skott emot sig och räddat 78. Räddningsprocenten är hisnande 98,73. Antalet insläppta mål per match är 0,25.
Och överdrivet lätt har nollorna inte kommit, dubbelräddningen med benskyddet i slutet på den andra perioden mot Österrike höll exempelvis högsta klass.
Frågetecknet: Var är Harri Säteri?
Ingen som vet, ingen som vet. Eller klart att någon vet, men ingen avslöjar något, och Finlands förstamålvakt Jussi Olkinuora påstod för egen del att han inte har någon aning om varför Finlands guldhjälte från februari inte synts till sedan i onsdags mot Sverige.
Sami Kapanen på C More står mellan spelarbåsen i VM-matcherna och hör till dem som vet mest om vad som händer i Lejontruppen, och enligt hans källor ska det röra sig om "en försiktighetsåtgärd". Helt klart är hur som helst att Jussi Olkinuora tagit över som Lejonens etta.
VM-stämningen: Vad klagar ni på egentligen?
Det har skrivits och sagts en hel del om (bristen på) VM-stämning i Tammerforsarenan.
Här min personliga åsikt:
Vad hade ni väntat er? Vi är i Finland. Majoriteten av åskådarna i vårt land går inte på match för att sjunga. Finländare har sällan trummor och trumpeter med sig på idrottstillställningar. Själv går jag vansinnigt ofta på sportevenemang, också privat, men som ett barn av min kultur är det rätt sällan som jag står och gallskriker mig hes, så jag förstår problematiken och är fel person att döma ut andra åskådare.
Dessutom: Stämningen är minst lika bra som den var i Helsingfors 2012 och 2013, och klasser bättre än i Globen senast VM gick i Sverige.
Okej, så fick jag det ur mig.
Stämningen mot Österrike då? Strålande, imponerande bra, riktig folkfest. Säger jag, medveten om att någon annan tycker det var som att sitta på ett bibliotek.
Lejonkungarna: Förstakedjan dominerar stort
Tre stjärnor: Teemu Hartikainen
Markus har bytts mot Mikael, men precis som i OS är Finlands första kedja med Granlund–Manninen–Hartikainen Lejonens bästa lagdel. Detta mycket tack var Hartikainen som var bäst på planen mot Österrike.
Hans tålmodiga framspelning till 1–0 var läcker, från en position bakom buren. Vid 2–0 stod han i stället framför buren och vann puck. Och som vanligt var han i snart sagt varje byte urstark vid sargen.
En lyrisk hemmapublik tackade med taktfasta "Härski"-rop vid slutsignalen. "Härski" såg lite rörd ut.
Två stjärnor: Mikael Granlund
Ett mål och en assist, och poängskörden skulle ha varit ännu större om Sakari Manninen haft en vassare dag och utnyttjat några av Granlunds framspelningar.
MG är i strålande form, plockar ofta fram sina omtalade "ögon i nacken" och hittar medspelare i alla möjliga (och omöjliga) lägen.
En stjärna: Valtteri Filppula
Gjorde sin bästa landskamp i år, åtminstone i offensiv väg. Satte påpassligt in ettan och spelade vackert fram till Finlands sista mål.
Ledde andra kedjan med stil, och verkar trivas extra bra i alla byten han får göra med Miro Heiskanen på backplats.
Fortsättningen: Tjeckien på tisdag med gruppseger i potten
Nu väntar två vilodagar med en hel del fritid för Lejonen, matchvinnaren Teemu Hartikainen såg exempelvis fram emot att koppla bort hockeyn och spendera söndagen med sina barn.
Sedan väntar Tjeckien på tisdag i ett emotsett Jalonenderby, Jukka mot Kari. Många VM-matcher ska spelas innan dess, och förutsättningarna inför mötet kommer att vara sällsynt klara. Finland vet innan nedsläpp vilka resultat som ger vilken placering och vilken kvartsfinalmotståndare.