En av de festligaste historierna inom finländsk ishockey de senaste åren är den om Jussi Olkinuora.
Efter en karriärsstart i diverse nordamerikanska ligor, som förde honom från South Dakota till Oklahoma via Newfoundland och Kalifornien, etablerade han sig sent som ligamålvakt i Finland och fick debutera i landslaget som 27-åring när han var reserv i det finländska lag som vann VM-guld 2019.
I nästa VM-turnering 2021 fick han chansen som etta och var VM:s bästa målvakt när Finland tog silver.
Nu spelar han hemma-VM i Tammerfors, staden där allting en gång började.
Har en stilla humor
Och som han spelar. En nolla i premiären mot Norge. Ett enda sent insläppt mål mot USA. En ny nolla mot Storbritannien. Och i dag ännu en match där han höll tätt, med 3–0 mot Österrike.
– Jag vill tro att jag spelar mitt livs bästa ishockey, men det är mycket kvar av turneringen. Och förhoppningsvis har jag många matcher framför mig, säger Olkinuora till Yle.
– Självförtroendet är bra. Jag har kommit i gång bra.
Jussi Olkinuora ger alltid ett glatt, vänligt och finurligt intryck i intervjuzonen. Som när han ombeds kommentera hur Lejonens spel sett ut hittills under VM.
– Jag är målvakt, jag vet inte särskilt mycket om sådana saker, säger Olkinuora.
Innan han ändå går med på att ge en liten analys.
– Det ser rätt bra ut. Vi har fått ett par förstärkningar och har som helhet ett skickligt och disciplinerat lag med bra laganda.
"Höll på att få bråttom"
Den stilla humorn kommer också fram när han får en fråga om sina allra svettigaste parader i matchen mot Österrike, en dubbelräddning efter en blixtsnabb sidledsförflyttning i slutet av den andra perioden, som såg till att österrikarna aldrig fick kontakt.
– Det blev ett två-mot-ett-läge och jag höll på att få bråttom. Sedan räddade slutsignalen mig, säger Olkinuora.
I ärlighetens namn två av få högklassiga parader som Lejonmålvakten tvingades till mot Österrike.
– De spelade sent i går och matchen kändes i benen för dem samtidigt som vi spelade bra, men de förbättrade mot slutet.
Säteri mystiskt borta
Att Jussi Olkinuora efter 78 räddningar på 79 skott nu är ohotad förstamålvakt i Lejonens VM-lag 2022 är klart.
Även om han själv inte låtsas om något ("givetvis inte, vi tar en dag i taget som vi brukar") har Olkinuoras nollor tillsammans med Harri Säteris smått mystiska skadefrånvaro gjort valet enkelt för Jukka Jalonen.
Och varför OS-hjälten Säteri inte synts till sedan matchen mot Sverige i onsdags (Frans Tuohimaa i stället reserv) vill Olkinuora inte kommentera.
– Det kan jag inte. Jag vet inte ens!, säger Olkinuora.
– Ni får ringa honom själva och fråga.
"Sund konkurrens"
Det här är tredje turneringen i rad som Olkinuora och Säteri slåss om platsen som förstakeeper. I VM 2021 var det Olkinuora som vann den inbördes duellen. I OS 2022 var valet däremot Säteri.
– Vi har en sund konkurrenssituation, vi stöder varandra och är glada över den andras framgångar. Men samtidigt vill vi ju båda spela, förklarar Olkinuora.
Frågan är ändå om inte Olkinuora hade varit förstamålvakt också i OS i februari utan en sen isolering i Peking efter ett positivt test för en gammal covidsmitta.
Går det kanske tvärtom i Tammerfors, med skillnaden att det nu är Säteri som försvunnit från truppen och på samma gång från positionen som förstaval?
– Det är mediespekulationer. Om en vecka får ni kanske spekulera mer om det, säger Jussi Olkinuora, medveten om att den spekulationen då kan ske med Finlands första medalj från ett hemma-VM runt halsen.