Toni Söderholm har fungerat som chefstränare för det tyska ishockeylandslaget i drygt tre och ett halvt år och just nu gör han sitt tredje VM. Vid Söderholms sida står Jessica Campbell, som är med för första gången.
29-åriga Campbell har skrivit ett stycke hockeyhistoria då hon som första kvinnliga tränare medverkar i ett herr-VM.
Hon lade ner sin egen aktiva karriär för några år sedan och under den gångna säsongen fick hon ett jobb i den tyska ligaklubben Nürnberg. Det öppnade i sin tur dörren till landslaget.
– Jag talade med Toni om ishockey och mina idéer i mellan en halv timme och en timme. Jag tror att han såg något annorlunda i mig och det är jag glad över.
– Jag är imponerad av nivån på spelarna och ledarna. Jag medför också samma nivå men kanske ett lite annat perspektiv. Jag vill utvecklas varje dag och tänka lite utanför boxen, säger Campbell till Yle Urheilu.
Glastaket håller sakta på att spricka även inom herrishockeyn. I vintras anställde Vancouver Canucks Cammi Granato och Emilie Castonguay som assisterande GM – de första kvinnorna på en sådan post sedan Angela Gordon i Anaheim i slutet av 1990-talet.
I Schweiz funderade Florence Schelling som GM för SC Bern under säsongen 2020–21.
Campbell är nöjd över att ett steg nu tagits på tränarsidan. För henne är det först och främst viktigt att bli tränare på högsta nivå – oavsett om det är på herr- eller damsidan.
– Jag har inte tänkt på om man accepterar mig. Jag kom för att träna. Jag har jobbat med professionella spelare de tre senaste åren och självförtroendet har växt. Jag vet vad jag gör och vet att min nivå räcker till.
– Jag vill ha ansvar och en viktig roll och därför älskar jag den här möjligheten. Jag är tacksam mot det tyska förbundet, spelarna och ledarna. Det här visar för alla som har liknande ambitioner att allt är möjligt, säger hon.
Vill utveckla spelarnas skicklighet
Jessica Campbell, som själv gjorde ett VM som spelare för Kanada, driver ett företag som är inriktat på att utveckla skridskoåkningen hos spelare. De senaste åren har hon tränat professionella spelare både individuellt och i grupp.
Hon är medveten om utmaningarna som finns för kvinnor inom den manliga ishockeykulturen men hon har lyckats bygga sin egen väg utan större problem.
Campbell har höga målsättningar och vill inte sätta några gränser för sig själv.
– Jag har fokuserat på skicklighetsträning och vill vara den bästa på mitt område. Det har tagit mig så här långt eftersom jag alltid tänkt att det inte är för svårt eller att det inte lyckas. Jag har inte känt mig otillräcklig och att jag borde göra något annat, säger hon.
Toni Söderholm understryker att man anställde Jessica Campbell på grund av hennes kunnande, inte för att bli historiska.
– Det är hög tid att öppna ögonen för vad andra röster kan bidra med, även inom herrishockey. Det hänger också ihop med hur barn och unga uppfostras att se på samhället.
– Det finns utan tvekan en beställning på det men nu är vi i VM där det viktigaste är att vinna matcher. Vi har försökt hitta rätt personer för att göra det, säger han.
I Söderholms tyska landslag ansvarar Campbell bland annat för spelet i numerärt underläge.
– Hon är ivrig, har mycket energi och söker hela tiden lösningar med spelarnas bästa i åtanke, säger han.
Tysklands lagkapten Mortiz Müller tycker att samarbetet fungerar bra.
– Vi känner att hon vet vad hon talar om. Hon kommer säkert att bli en pionjär och hittills har hon gjort ett mycket bra arbete. Hon har inte fört in något som vi inte sett tidigare men hon ger många bra tips bland annat gällande skridskoåkningen, säger han.
Bär med sig minnet av brodern
För två år sedan blev Jessica Campbell känd för den breda publiken i Kanada då hon deltog i tv-programmet Battle of the Blades.
Det är ett underhållningsprogram där ishockeyspelare och konståkare bildar par och tävlar mot varandra. Campbell tävlade tillsammans med konståkaren Asher Hill och slutade på andra plats.
Campbell har tidigare sagt att hon deltog och tävlade till minnet av sin bror Josh som avled i en bilolycka då hon var tio år gammal. Även under VM bär hon med sig minnet av brodern.
– Jag vet att han är med här och tittar på mig. Jag lärde mig i ung ålder att inget varar för evigt, inte ens de människor vi älskar mest.
– Han har motiverat mig att fortsätta tro och utnyttja alla möjligheter. Det har tagit mig till de ställen som jag har nått, säger hon.