Helhetsintrycket: Superbt
Lejonen visade med eftertryck att man har en tredje VM-final i svit i sikte. I matcherna mot Storbritannien och Österrike gick Lejonen där ribban var lägst. Mot Tjeckien gjorde man det mesta på en klart högre nivå.
Tjeckien hade momentum i början av andra perioden men Finland försvarade skottsektorn, det så kallade ”slottet”, på ett imponerande sätt. De sylvassa tjeckiska chanserna var lätträknade.
Och det är självklart att lag som lag hamnar stundvis i torktumlaren mot ett motstånd av Tjeckiens kaliber. Lejonen red ur den stormen och är än starkare av erfarenheten.
Detta finländska lag blir svårslaget. Ribban är upphissad till en nivå som kan bära långt.
Avgörandet: Inställningen
All orsak att hylla Lejonens insats. Det är nästan lika väsentligt att lyfta upp Tjeckiens odisciplinerade takter.
Kari Jalonen har infört nya detaljer i det tjeckiska spelsättet som burskydd och tålmodiga anfall med en kompakt femma. Men då skärpan inte är på rätt nivå så hjälper inga goda råd.
Tjeckerna anföll som huvudlösa höns förbluffande ofta i första perioden. Superstjärnan David Pastrnak var en av de största syndarna.
Tjeckerna hade garanterat studerat tabellen inför matchen och märkt att tre poäng skulle ha gett en kvartsfinal mot Kanada. Nu väntar en kvart i stället mot Tyskland i Helsingfors.
Fuskar tjeckerna med sina uppgifter på samma sätt som mot Finland, så kan Toni Söderholms lag mycket väl ta sig till semifinal.
Frågetecknet: Lejonikonen
Det är väl att svära i den finska ishockeykyrkan, men det hjälps inte. Marko Anttila har varit en av Finlands svagaste pjäser i turneringen så här långt.
Mot Tjeckien hade Anttila ett par heta målchanser men det ville sig inte. Dessutom tappade han pucken olovligt lätt eller bara sköt i väg den utan adress några gånger.
Men känner vi Anttila rätt så höjer han sig då turneringen avgörs.
VM-stämningen: Festlig
Mycket har sagts om den anspråkslösa atmosfären i Finlands matcher i VM så här långt. Mot Tjeckien var stämningen hur bra som helst. Det var inte många tysta stunder i arenan.
Om Lejonen kom taggade till drabbningen så kan det samma sägas om de blåvita supportrarna.
Lejonkungarna: Dags att lyfta fram den levande muren
Tre stjärnor: Jussi Olkinuora
Den finländska första målvaktens osannolika form har nästan fått för lite uppmärksamhet. Visst, Olkinuora spelar framför ett fantastiskt kompakt och offervilligt försvar, vilket gör uppgiften lättare för honom.
Men det går båda vägarna. Olkinuora är så stabil och omutlig att hans lugn smittar av sig.
Två stjärnor: Joel Armia
Så typiskt. Pratade med kollegan Toffe Herberts i början av matchen att Joel Armia inte riktigt kommit någon vart efter sin pigga VM-start. Ett par minuter senare gjorde han turneringens snyggaste mål. Rundningsmärket Jan Scotka har knappast ännu heller hittat ut ur hallen. Armia slog dubbelknut på den stackars tjecken.
En stjärna: Mikael Seppälä
Den sista i det finländska lagbygget att öppna poängkontot. Men då han en gång spräckte nollan gjorde han det med en av turneringens framspelningar. Eventuellt inspirerad av sitt backpar Miro Heiskanen gav han en assist som fick publiken att häpnas.
Seppälä är definitivt ingen snidare i normala fall men hans passning till 3–0-målet går raka vägen in i turneringens höjdpunktskavalkad.
Fortsättningen: Slovakien – en match i raden?
Minns ni tiderna då kvartsfinalen pekades ut i hockey-Finland som ödesmatchen? Vann Lejonen kvartsfinalen fick man spela om medaljer och allt var frid och fröjd.
Nu känns kvartsfinalen mot Slovakien som bara ett logiskt steg på vägen mot något större.
Det skulle vara en skräll om det orutinerade slovakiska laget skulle klara av att rubba Lejonen. Det känns osannolikt att Finland den här gången drabbas av stora kvartsfinaldarren på hemmaplan.