Vi bad en person insatt i subkulturen kring graffiti förklara vad det handlar om.
Det är en regnig förmiddag när Yle Östnyland träffar Borgåbon Alexandr Foy utanför Lundihuset i Borgå. Tanken är att gå omkring en liten sväng och tala om klotter, taggar och graffiti. Vi börjar med att titta på de alldeles nedklottrade cykeltaken intill torget.
Foy har själv sysslat med graffiti som ung i S:t Petersburg.
– För mig var det mest politisk aktivism, påståenden och fraser som jag och mina kompisar sysslade med. Vi var starkt kopplade till en gruppering som heter Badline Syndicate, berättar Foy.
Han säger att det vi ser omkring oss i centrum av Borgå, som orden målade på cykeltaken, inte riktigt har med samma sak att göra.
– Det är namntaggar. Det betyder inte att de är graffitiartister, det är bara ett sätt att lämna sin underskrift, att säga 'jag var här, jag finns'. Det är unga som letar efter bekräftelse, acceptans. Vissa kan göra det som protest mot att de inte syns, säger Foy.
Han uppskattar att 80 procent av personerna som klottrar taggar inte har något med graffiti att göra. Enligt Foy är det oftast ungdomar som håller på med taggar.
– Jag kan inte tänka mig att vuxna människor sysslar med det. Men de som börjar med det som unga kan sedan växa upp till artister. Jag är 33 och mina kompisar som är äldre än mig sysslar med det fortfarande, säger Foy.
Men vad är egentligen skillnaden mellan klotter, taggar och graffiti, hur hänger de ihop?
Graffiti kan vara ett sätt att uttrycka sig själv konstnärligt och/eller ett medel för politisk aktivism. Det kan handla om bilder av ord eller andra motiv. Foy förklarar att graffitikulturen fick sin början i USA och började med taggar som sedan utvecklades till mer invecklade konstverk.
Han säger att det än i dag kan gå lika, någon som börjar med att klottra taggar kan senare börja göra allt mer krävande och konstnärliga graffitimålningar. Taggarna i sig ser Foy ändå inte som konst utan som klotter, särskilt då de är målade på olovliga ställen.
Foy gör skillnad mellan graffiti, alltså mer intrikata, ofta färgglada konstverk, och taggar som bara är enstaka ord målade i ett svep med sprayflaskan. Graffitimålare har ofta egna taggar som de signerar sina konstverk med men de som fokuserar på graffiti som konst springer sällan omkring och taggar elskåp runtom i staden, enligt Foy.
– Graffiti är en bild, komplicerat, tekniskt, inte lätt. Det måste vara skuggor, andra element som gör det till ett konstnärligt arbete. Då blir det en graffiti.
Sedan är det förstås svårt att definiera vad som är klotter och vad som är konst. Målar man på ett olovligt ställe kan polisen haffa en för skadegörelse, oberoende av hur fint verket är. De flesta kan säkert ändå hålla med om att olovligt målade taggar på husväggar och andra ställen är klotter.
– Jag tror att fina graffitiverk passar ganska bra in i vår stad, men det som jag ser här runtom är vandalism, det har inte med konst att göra, säger Foy och tittar sig omkring där vi står intill torget.
Enligt honom har graffiti heller aldrig varit del av begreppet offentlig konst. Det kan till exempel vara muraler som beställts av konstnärer för att liva upp stadsbilden.
– Det finns konstnärer som försökt ta sig in i graffiti som stil. Men graffiti är inte en stil utan en subkultur. För att känna sig som en i subkulturen, utvecklas och titta vad andra gör tar tid. Man kan bli en riktig graffitiartist och till och med bli rik om man utvecklas. Jag har kompisar som har bildat företag och säljer sina tjänster, säger Foy.
Graffitigänget UMC eller UMS
Yle Östnyland skrev nyligen om att polisen haffat en ung man som misstänks ha klottrat namntaggen NUDGE på många ställen i staden. En annan tagg förekommer ofta på samma ställen, men även i samband med andra namntaggar.
Polisen talar om UMC, men några läsare kontaktade Yle Östnyland för att säga att det egentligen står UMS.
– Oberoende, om det finns på många ställen, så skulle jag påstå att det är ett gäng. C:et i slutet kan betyda crew eller clan. Om det är ett s kan det till exempel betyda syndikat. Man använder sådana ord för att skapa en gruppidentitet, så som vi hade i Badline Syndicate, säger Foy.
Om det stämmer så hör alltså klottraren NUDGE förmodligen till en grupp, liksom andra klottrare som signerar husväggar, elskåp och andra ställen med både sitt eget namn och UMC/UMS. Man kan förmodligen räkna med att se gruppens tagg på olika ställen också i fortsättningen, om de inte avskräcks av att en medlem blivit fast.
Varför går man med i sådana här grupper?
– Man hittar människor som har samma intresse och kanske också samma idéer eller protestkänsla. Sedan kan de växa upp till en riktig graffitigrupp, men då måste de utveckla sina konstnärliga talanger, säger Foy.
Vi går en bit längs Lundagatan och tittar in i en portgång, på något som Foy tror kan vara ett graffitiverk som blivit på hälft. Det kanske föreställer ordet SUCK, men enligt Foy är det ganska meningslöst att försöka tyda utan konstnären.
– Det här ser ut som början på en graffiti. Det är en större bild med skuggor och andra grafiska element. Ovanpå har vi NORI och ERA som ser ut som taggar eller underskrifter, de som har gjort det, säger Foy.
Han tror den eller de som målat på väggen kanske blivit skrämda och sprungit iväg innan verket blev klart. Att göra ett stort graffitiverk kan ta flera dagar, men det är sällan den som målar har så lång tid på sig om personen målar på ett olovligt ställe.
Det är också därför det finns få graffitimålningar i centrum av staden där mycket folk rör sig hela tiden.
Finns det några regler inom graffitikulturen som det hör till att man följer? Eller skapar varje person sina egna normer kring var man kan måla och vad man låter vara i fred?
– Inte i vår stad, tror jag, ännu åtminstone. Om det finns flera graffitigäng kan de börja konkurrera om synliga ställen. I stora städer brukar man till exempel sikta på långa murar vid järnvägsstationer. Då börjar olika gäng kontrollera murarna och vem som ritar på dem. Andra kan komma och försöka ta över, det kan till och med bli slagsmål. Men det är snarare ett problem i riktigt stora städer, inte Borgå.
Svårt få stopp på klottret
Alexandr Foy är medlem i SFP och aktiv inom politiken i Borgå. Han är ledamot i bildningsnämnden och säger att man vill få slut på klottret, men att det är svårt att veta hur. Det har ibland talats om att lovliga graffitiväggar kan hjälpa så folk inte målar på olovliga ställen.
Foy tror ändå inte det hjälper mot klottret i centrum eftersom många gör det just för att protestera, få synlighet och för att det är spännande att se om man blir fast eller inte.
I Borgå finns några lovliga graffitiställen, till exempel ett plank vid Huhtisten koulu. Foy tycker de bör finnas och han tror de används, främst av graffitimålare i början av sin hobby. Han tror graffitiartister som kommit längre i sin utveckling hellre letar efter mer undangömda ställen att måla på, för att inte riskera att någon annan kommer och ritar taggar utanpå ens målning.
– Gör man det mer i gömman så är det mindre risk för att ens konst blir förstörd, säger Foy.
Han ser fram emot graffitiworkshoparna som kommer att ordnas i staden under sommaren.
– Jag tror det kan väcka intresse och förståelse men inte lösa problemet med taggar i centrum. Det tror jag vi kan lösa med konsekvenser och bevakning, säger Foy.
Artikeln uppdaterades 30.5 klockan 6.45. Namnet på taggen HMS eller HMC ändrades till UMS/UMC.