Sommaren 2008 blev Valtteri Filppula Stanley Cup-mästare med sitt Detroit Red Wings efter ett slutspel där han själv stod för 11 poäng på 22 matcher.
Höjdpunkten på en strålande NHL-karriär med totalt 16 säsonger i Nordamerika.
Men för ett knappt år sedan valde han att satsa på ett miljöombyte och flyttade till Europa för att spela för Servette i Genève i den schweiziska ligan.
Sedan nobbade NHL spel i OS, och flytten ledde i slutändan till att Filppula blev kapten i det finländska lag som blev olympiska mästare i Peking.
Och tre månader senare hade Filppula på nytt ett "C" på bröstet när Finland också vann VM-guld och han skrev in sig på den korta lista över spelare som vunnit hockeyvärldens tre största troféer.
Det kan man kalla vältajmad flytt.
– Om vi ska vara helt ärliga hade jag inte föreställt mig det här alls, säger Filppula i intervjuzonen efter Finlands VM-guld.
– Jag tänkte bara att det blir kul att spela i Schweiz och njuta av det. Jag tänkte aldrig att jag skulle spela med landslaget i den eller den turneringen. Det är otroligt hur allt föll på plats.
Ödmjuk och tålmodig
När det gäller trippelguldklubben är den geografiska spridningen rätt bra när det gäller de exklusiva medlemmarnas hemländer.
Tidigare har elva kanadensare, nio svenskar, sju ryska spelare och två tjecker fått medlemskap. Och nu en finländare som genast efter VM-guldet gjorde allt för att tona ner uppståndelsen kring det hela.
– Det viktigaste är vad jag vunnit med laget. Det här betyder bara att jag haft tur som fått vara med i så bra lag. Det säger mer om alla lagkamrater som dragit med mig till det här, säger Filppula.
Att det handlar om en sann ishockeygentleman visade Valtteri Filppula inte bara med ord utan också med handling efter den högdramatiska VM-finalen.
De flesta av spelarna var rätt rastlösa i intervjuzon, de hade bråttom iväg för att få fira och dricka bubbel med lagkompisar och familjer och ville stöka undan medierna snabbt.
Veteranen Filppula stod kvar längst av alla och svarade lugnt och tålmodigt på alla frågor som journalisterna ville ställa.
– Efter OS-guldet tog vårt lags säsong i Schweiz slut lite för tidigt. Då hann jag vila ut rejält och började tycka att det skulle vara fint att få uppleva hemma-VM. Och det blev det.
– Att vi tog oss till final och fick uppleva den här matchen var i sig otroligt, och ännu bättre när den slutade bra för oss.
Förvånad över egen nervositet
För visst var VM-finalen något alldeles speciellt. Inramningen och stämningen i Tammerforshallen var magisk. Och matchen i sig blev extraordinär, då lagen slets mellan hopp och förtvivlan – och runt igen.
– Det här var en tuff match. Så som slutet var ... jag minns inte när jag skulle ha varit så nervös under en match som jag spelat, säger Filppula.
– Jag var lite förvånad själv, jag brukar inte längre bli nervös när jag spelar men nu hade jag fjärilar i magen i slutet.
Någon definitiv slutpunkt för Valtteri Filppulas karriär var det här inte. 38-åringen trivs i Schweiz och har skrivit på för ett år till med Servette. Men i landslaget kan VM-finalen mycket väl ha varit veteranens sista framträdande.
– Ganska nära i alla fall. Vi får se nu, något beslut har jag inte tagit, men jag tror att det är slut nu.
Snacka om att sluta på topp.