Det var aldrig något problem för Anna Caldén att delta i skolans utfärder. Enligt henne handlar det om att hitta lösningar genom att kompromissa och diskutera. Hon vet att elever med funktionsvariation kan bli i kläm, men tror också att medvetenheten och rutinerna förbättras hela tiden.
– Absolut. Jag ser ju bara hur situationen har förbättrats under 5-10 år. Men klart är att vi kommer från en väldigt mörk historia, säger Anna Caldén.
Hon jobbar som koordinator på Samarbetsförbundet kring funktionshinder, Sams. Till deras kännedom kommer ibland frågor som rör diskriminering, exempelvis under skolutfärder eller andra aktiviteter, där elever med funktionsvariation inte ges samma möjligheter att delta.
Viktigt att saken uppmärksammas
I ett uppmärksammat fall där en elev inte kunde delta i skolans vårutfärd, gick ärendet till förlikning hos Diskrimineringsombudsmannen. Kommunen ålades att ersätta eleven med en ekonomisk kompensation om 1500 euro. Anna Caldén säger ändå att det är ovanligt att ärendet förs så långt.
– Det är ju tråkigt att det måste gå så långt som i det fallet, men samtidigt är det ju bra att de här frågorna lyfts fram, så man blir mera medveten om det, säger hon.
Från Sams sida lobbar man hela tiden för att personer med olika former av funktionsvariation ska beaktas och behandlas likvärdigt i alla sammanhang. Och även om man gjort stora framsteg inom det finländska samhället, finns det fortsättningsvis mycket att göra. Även om det är en fråga om mänskliga rättigheter, finns det också andra aspekter.
– Det handlar ju inte bara om den enskilda personen, utan det finns också en mängd ekonomiska följder, säger Caldén.
För om en rullstolsburen person inte kommer in i en restaurang, så förlorar restaurangen också den personens vänner eller familj, som heller inte kommer dit och äter. Det samma kan gälla olika attraktioner. Om en skola väljer att inte besöka just det stället för att det inte är framkomligt.
– Jag tycker att skolorna har rätt att kräva tillgängliga resmål. Skolorna är så pass stora kunder att de går miste om mycket biljettintäkter, säger Caldén.
Ny lagstiftning på kommande
Lagen slår fast att alla ska ha samma rättigheter att delta i skolans aktiviteter. I praktiken kan ändå rättigheterna försummas, men enligt Caldén är det inte en fråga om illvilja, utan närmast tanklöshet. I många skolor uppmärksammas frågorna först då man själv får en elev med en funktionsvariation. Men Caldén tycker att medvetenheten på generellt plan har blivit mycket bättre.
– Finland ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2016, och när den implementeras får man rätta lagen så att man lever upp till alla kriterier. Så det kommer en ny funktionshinderslagstiftning nästa år.
Hon understryker att tillgänglighet egentligen inte är någon komplicerad fråga.
– Man gör det till en stor grej, men frågan berör oss alla. Men fast det blir dyrare att att bygga något som är tillgängligt för alla, så blir det ändå mycket billigare än att rätta till i efterhand.
Anna Caldén beskriver sig själv som en obotlig optimist och ser att både lagstiftningen och attityderna förbättras kontinuerligt. Hon har stark tilltro till att läget förbättras för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt finns det mycket kvar att göra.
Under sin egen skoltid märkte Anna Caldén inte direkt något som begränsade henne från att delta i skolans aktiviteter. Hon har själv suttit i rullstol i hela sitt liv, men drar sig till minnes skolresor och lägerskolor hon kunde delta i, utan problem.
– Jag tänkte inte så mycket på saken, eftersom jag alltid suttit i rullstol så för mig var det naturligt. Det har varit en utmaning för mig att ta mig från ställe till ställe. Man jag var alltid med som alla andra.
Med hjälp av väldigt bra personal fick hon hjälp att hitta lösningar för alla utfärder. Och hon vill betona vikten av att kunna hitta kompromisser och diskutera sig fram till lösningar.
– Jag har aldrig upplevt att jag skulle ha blivit diskriminerad. Men jag kan föreställa mig hur det känns att vara den som hela tiden ställer krav på särlösningar. Men det är ju egentligen inte att ställa krav, utan det är en mänsklig rättighet.