Erfarenhetsexpert Samira Nouri vid Auta Lasta ry arbetar med ungdomar. Hon säger att många av dem är frustrerade över den höga personalomsättningen inom socialvården.
– Många unga har varit ledsna över att socialarbetaren byts ut hela tiden. Ibland har socialarbetaren inte ens hunnit träffa och lära känna den unga förrän nästa socialarbetare tar över, säger Nouri.
Erfarenhetsexperter, såsom Nouri, som själva har en bakgrund inom barnskyddet har en viktig funktion i att utveckla barnskyddet.
Samira Nouri säger att det är viktigt med ett fungerande samarbete inom vården. I nuläget kan ett barn behöva delge exakt samma information åt psykologen, hälsovårdaren och läkaren.
– Informationsgången borde utvecklas så att den fungerar. Anställda inom vården borde samarbeta med varandra, så att man tillsammans kunde få mer till stånd, säger Nouri.
Antalet klienter inom barnskyddet ökar
Antalet omhändertagna barn har fördubblats på tjugo år, och det höga antalet klienter inom barnskyddet var också en av orsakerna till att man för tre år sedan inrättade en arbetslivsprofessur vid Åbo universitet. Man ville kartlägga problemområden inom barnskyddet och på sikt lösa dem.
Målet har varit att satsa på förebyggande arbete och koncentrera stödet till barnens vardag - alltså till skolorna och hemmen. Men trots det ökar behovet av barnskydd.
Men det finns också ljusglimtar. Den nya lagen gällande klientdimensionering innebär att en socialarbetare får ansvara för högst 35 barn. Tidigare kunde den här siffran vara åtminstone tre gånger så hög, säger Oona Ylönen, som är arbetslivsprofessor i barnskydd vid Åbo universitet.
– Ett barn eller en ungdom som är en klient inom barnskyddet är alltid där på grund av svåra och komplicerade - ibland potentiellt farliga - orsaker. Därför är klientdimensioneringen så viktig, säger Ylönen. Ju färre klienter en socialarbetare har, desto mera tid och energi kan hen lägga på det enskilda fallet.
Inom socialvården behövs nu ett tätare samarbete mellan det praktiska arbetet och forskningen - på liknande sätt som inom hälso- och sjukvården. Det är viktigt att forskningen lär sig av det praktiska arbetet och att de som arbetar på fältet utvecklar sitt arbete baserat på forskning.
Det förebyggande arbetet är viktigt
Det är viktigt att alla som arbetar med barn, exempelvis lärare, får grundläggande undervisning i barnskyddsärenden för att kunna hjälpa barn och familjer i ett så tidigt skede som möjligt. Oona Ylönen har exempelvis haft föreläsningar för blivande lärare om frågor som rör barnskyddet, vilket hon ser som ett viktigt steg i att förbättra situationen inom barnskyddet.
– Att känna till grunderna inom barnskyddet är till fördel för alla som arbetar med barn, unga och familjer, säger Ylönen.
Det satsas allt mer på förebyggande åtgärder, och att möta barnen där de rör sig i vardagen. Målet är att det inte ska behöva gå så långt att barnskyddet behöver kopplas in, utan att problem ska kunna lösas redan tidigare.
Ett arbetsteam kan vara en möjlig lösning
För att lösa problemet med den höga personalomsättningen krävs fler åtgärder. Dels handlar det om att öka resurserna så att socialarbetarna vill och orkar bli kvar på sitt jobb.
Därutöver kan man också införa en arbetsgrupp som har hand om barnets ärenden, säger arbetslivsprofessor Oona Ylönen.
– Det betyder att det finns flera personer än en som har hand om barnets ärenden. Då blir det inte en så stor omställning för barnet även om någon i arbetsgruppen slutar.
Gäller att fortsätta på samma spår i framtiden
Arbetslivsprofessuren har finansierats av tre Åbobaserade stiftelser: Eschnerska Frilasarettet, Johanna och G. A. Petrelius stiftelse och Kommunalrådet C. G. Sundells stiftelse.
Eschnerska Frilasarettets verkställande direktör Henrik Karlsson är nöjd med vad arbetslivsprofessuren har åstadkommit, genom att skapa ett nätverk mellan forskningsvärlden och socialarbetet.
– Väldigt många av problemen går under radarn, då barn och unga är i nöd så kommer de inte fram, och de bollas mellan olika personer. Genom det här projektet vill man skapa klarare konturer, så att den ena handen vet vad den andra gör. Nu gäller det att fortsätta på det spåret.