När Sanna Marin (SDP) i januari 2022 fick frågan om Finland kommer att bli medlem av Nato under hennes period som statsmininster svarade hon att det är mycket osannolikt.
När Sveriges utrikesminister Ann Linde (S) presenterade landets utrikesdeklaration i februari 2022 sade hon att Sverige inte kommer att ansöka om Natomedlemskap.
När Mette Frederiksen (S) 2019 tillträdde som Danmarks statsminister sade hon att det inte finns ett behov för att folkomrösta om landet ska gå med i EU:s försvarssamarbete.
När vi nu skriver 2 juni 2022 har Finland och Sverige lämnat in sina Natoansökningar, Danmark har sagt ja till att som sista EU-land gå med i unionens försvarssamarbete och de nordiska länderna storsatsar på sitt försvar.
Det fattas väl bara att Norge och Island lämnar in sina EU-ansökningar för att sluta en cirkel av händelser som tidigare ansågs omöjliga eller åtminstone osannolika.
Danmarks beslut ger Norden en ny arena
Att Danmark nu går med i det europeiska försvarssamarbetet betyder inte bara att landet kan delta i diverse militära EU-operationer. Det betyder också att de nordiska länderna får en till gemensam arena där man vid samma bord får behandla försvarsfrågor. Norge deltar också i viss mån i det europeiska försvarssamarbetet trots att landet inte är EU-medlem.
Finland och Sverige är i dag aktiva förespråkare för ett stärkt europeiskt försvar. I Finland ser man bland annat positivt på att EU ska utveckla samarbetet för att bemöta hybridhot.
Den klara ja-segern i den danska folkomröstningen visar att Danmark nu också helhjärtat kan gå in i det europeiska försvarssamarbetet.
EU kan i sin tur dra nytta av Danmarks expertis och erfarenhet av internationella Nato- och FN-operationer.
Norden går "all in" på försvar
Om Finland och Sveriges Natoansökningar går igenom kommer alla nordiska länder alltså att vara med i Nato vilket ur ett försvarsperspektiv ses som en stor styrka.
Eftersom länderna både geografiskt och kulturellt ligger nära varandra finns det röster som hoppas att Norden som en gemensam röst kan påverka den interna debatten inom Nato.
Enligt en av Danmarks mest meriterade journalister med fokus på försvarsfrågor, Peter Ernstved Rasmussen, sänder de finska, svenska och danska besluten en signal till omvärlden att man nu går “all in” på allt som heter försvarssamarbete.
Samtidigt som Finland, Sverige och Danmark har närmat sig de internationella försvarsgemenskaperna har man också satsat på det nordiska försvaret. Samarbetet inom Nordefco, som det nordiska försvarssamarbetet heter, har ökat markant under under de senaste åren.
Bland annat köper man nu tillsammans likadana uniformer till sitt försvar - men fortfarande med olika mönster(!) - och en rad olika avtal gör det lättare för länderna att samarbeta i kris- och fredstid.
Finland, Norge och Sverige undertecknade exempelvis 2020 en trilateral avsiktsförklaring som ska stärka det operativa försvarssamarbetet mellan länderna. Man siktar bland annat på en tätare samordning av operationer och planering av försvaret av Nordkalotten.
Målet med samarbetet är att tröskeln för att attackera ett av de nordiska länderna ska bli högre.
Det finländska beslutet att köpa amerikanska F-35-jaktplan betyder att Danmark, Norge och Finland i framtiden kommer att ha likadana jaktplan, något som underlättar det redan nu täta nordiska samarbetet mellan ländernas flygvapen.
Är Norden starkare än någonsin?
När man ser på den senaste tidens beslut skapas det lätt en bild av att Norden ur ett försvarsperspektiv är starkare än någonsin. Men så är inte nödvändigtvis fallet.
Det säger Jacob Westberg, docent vid Försvarshögskolan. Han har forskat i nordiskt försvarssamarbete i flera år.
Jag kontaktar honom via mejl för att fråga hur Norden står sig i dag jämfört med tidigare. Han menar att förutsättningarna för en gemensam försvarsplanering blir bättre genom ett finskt och svenskt Natomedlemskap och Danmarks deltagande i EU:s försvars- och säkerhetssamarbete.
Men orsakerna till att länderna söker sig till dessa internationella gemenskaper är för att de nationella försvarsförmågorna är otillräckliga.
– Det är inte bara Sverige som avvecklat sina militära förmågor. Även Danmark och Norge har gjort omfattande nedskärningar i sina försvar under 2000-talet, skriver Westberg.
Han menar att de samlade militära förmågorna som de nordiska länderna hade under kalla kriget var av helt andra volymer än länderna har i dag. Sverige hade exempelvis mot slutet av 50-talet världens fjärde största flygvapen.
Däremot, menar Westberg, var möjligheterna att planera för ett gemensamt försvar begränsat i och med Finlands och Sveriges neutralitetspolitik och Finlands minst sagt komplicerade relation till Sovjetunionen.
Möjligheterna till detta är i dag betydligt bättre.
– Den viktigaste konsekvensen av ett finsk-svenskt Natomedlemskap är att vi ges möjligheter att fullt ut delta i en gemensam försvarsplanering för hela Östersjöområdet, skriver Westberg.
Oavsett har Rysslands aggression och invasion av Ukraina ritat om kartan för det nordiska samarbetet. I dag har länderna fler arenor att samarbeta på och riktningen är tydlig: mer nordiskt försvarssamarbete är att vänta.
Danmark ansluter sig till EU:s försvarssamarbete – "Vi har skickat en tydlig signal till Putin"