Som 21-åring besökte Liselott Lindström Afrika för första gången. Hon åkte som utbyteselev i Tanzania. Redan där väcktes en längtan efter att få återvända.
– Jag var så fascinerad över att allt på något sätt ordnar sig. Vill du ha rödvin tre på natten finns det alltid någon som kan fixa det åt dig. Bussarna har inga tidtabeller, utan de åker när de är fulla. Om många vill åka – ja, då kommer det många bussar. Allt löser sig med oskrivna regler.
Fascinationen för kontinenten ökade efter hand. Under sin studietid noterade Lindström att det fanns många journalister som specialiserade sig på USA, Ryssland och Mellanöstern.
– Jag såg att det fanns en lucka att fylla. I den finländska journalistkåren fanns många experter på USA, Ryssland och Mellanöstern, men väldigt få kunde Afrika.
Liselott Lindström sommarpratar om sin kärlek till Afrika och berättar bland annat varför det är viktigt att vi lär oss mer om kontinenten med 54 länder.
Väl förberedd eller god tur?
I början av sin journalistbana beslöt Lindström att göra egna reportageresor till Afrika.
– Jag chansade och gjorde egna frilansresor för att försöka sälja mina inslag till Norden. Många gånger råkade jag vara helt på rätt plats vid rätt tidpunkt.
– Jag var på plats i Zimbabwe när Robert Mugabe, 93 år, avgick efter 37 år vid makten. Det utbröt folkfest på Harares gator och jag fick rapportera om det historiska ögonblicket. Men som man brukar säga: man måste vara väl förberedd för att ha god tur.
Stort ansvar att bevaka 54 länder
Lindström blev snabbt en uppskattad kontakt till Norden och har under de senaste åren fungerat som utrikeskorrespondent för både Yle och flera svenska mediehus.
– Det är en underbart omöjlig uppgift att bevaka en kontinent med 54 länder. Speciellt när den bild vi journalister förmedlar från kontinenten i stor utsträckning formar bilden av Afrika i Finland.
Det är ett stort ansvar.
– Lägg till den problematiska och ensidiga bild som utvecklingsorganisationerna förmedlar. Där porträtteras afrikaner mest som offer som behöver hjälpas.
För Lindström har det varit viktigt att människorna som berörs får komma till tals. Afrikanerna ska inte framställas som siffror i hungersnöd eller offer som dör i malaria.
– Det är både sorgligt och absurt att det fortfarande publiceras inslag som gäller Afrika där endast vita människor talar. Vi publicerar också skrupellöst bilder på namnlösa afrikaner på ett sätt vi aldrig skulle göra med vita.
Svårgenomtränglig byråkrati och riskfyllda situationer
Att fixa tillstånd, ackrediteringar och visum hör till utmaningarna på den afrikanska kontinenten.
– Kongo är förvånansvärt enkelt. Man mejlar en kille som heter Auguy, betalar in en okristlig summa dollar med Western Union och två dagar senare får man ackrediteringen per e-post.
Det är ändå stor skillnad mellan länderna.
– Till vissa länder kan man åka på turistvisum och i andra löper man en reell risk för att hamna i fängelse om man inte har rätt papper. Oftast ska det vara lappar och papper och brev och blanketter och stämplar.
Ändå är det inte inkorrekta papper som är mest riskfyllt.
– Jag har varit med om många farliga situationer. Jag har sett folk dö och jag har själv mordhotats. Jag har sett andra utrikeskorrespondenter mista livet när de rört sig i samma områden som mig. Det är tidvis ett farligt jobb.
Lindström får med jämna mellanrum frågan om hur hon vågar jobba i konfliktdrabbade områden
– Jag brukar lugna dem och säga: farligast är ändå den vansinniga och stinkande trafiken. Sist och slutligen är det inte synd om mig. Som journalist kan jag bidra till en ökad förståelse och en djupare global solidaritet. Det är därför jag är här!
Journalister i krigsområden kallas ofta för gamar som kommer och petar bland döda kroppar. Idag sommarpratar Liselott Lindström om hur vardagen som Afrikakorrespondent kan se ut.
Vegas sommarpratare sänds 27.6–12.8 vardagar efter kl. 10 och 18. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
Musik
Geoffrey Oryema: Exile
Mejja: Tabia za wa Kenya Kanairo
Master KG: Jerusalema
Lana del Rey: Born to die
Janis Joplin: Cry Baby
Olle Adolphson: Nocturne
CMX: Ruoste
Baaba Maal & Mumford & Sons: There Will Be Time