Nicke Lignell växte upp som enda barn hos sin mormor Greta, som var hälsovårdare i Bromarv.
– Mamma var ung när hon fick mig och studerade till sjukskötare i Vasa. Mommo tog hand om mig, för hon tyckte att mamma skulle studera klart, säger Nicke Lignell.
Hans pappa var mestadels frånvarande.
– Han kom på några korta besök då och då. Så det fanns ett ansikte och en röst, men inte en närvaro. Inte en vardag.
Nicke minns åren i Hälsogården i Bromarv tillsammans med mormor och grannarna Gunnar och Linnea som en mycket lycklig tid.
– Jag var omgiven av kvinnor och män som var två generationer före mig. Människor med tålamod, omsorg och en praktisk syn på livet. Jag tror att det har format mig mera än jag kan föreställa mig.
Det var sist och slutligen inget stort problem för Nicke att pappa inte fanns med i bilden.
– Det gavs en del förklaringar, men det hela kändes aldrig frustrerande eller speciellt konstigt.
I dag sommarpratar Nicke Lignell om faderskap och det nära bandet till sina egna barn. Och om relationen till sin pappa, som förblev ansträngd livet ut.
Nicke Lignell bodde mer eller mindre på heltid tillsammans med sin mormor Greta, tills hon hastigt och oväntat dog i en sjukdomsattack då han var 12 år gammal.
– Det finns förstås ingen lämplig ålder för oss människor att avstå från nära och kära, men någonting säger mig att det här var speciellt dålig tajming, säger Nicke Lignell.
Trots sorgen och chocken var han varken hemlös eller föräldralös. Men det blev något av en krasch att flytta hem till föräldrarna.
– Det gick bra med mamma, men inte med pappa. Min personlighet och pappas personlighet var ganska olika. Och min uppväxt och hans uppväxt, de var också väldigt olika.
Försökte hitta fram till pappa – men gav upp
Nicke har funderat en del på vad det var som gick ”fel”.
– Kanske var jag bortskämd efter mina år utan pappa. Kanske hade jag byggt upp en felaktig bild av honom, för att sedan märka att vi tänker helt olika när vi möttes i vardagen.
De hittade aldrig fram till varandra på riktigt.
– Vi visade känslor i väldigt olika grad och hade svårt att hitta en gemensam åsikt om någonting alls.
I tonåren tog Nicke mer och mer avstånd.
– Jag ville inte ens försöka hitta den kontakt som jag föreställde mig kunde finnas mellan far och son. Jag hade försökt tillräckligt länge, tyckte jag. Det var dags att komma ut, komma iväg och börja bygga ett eget liv.
Faderskap måste förtjänas
Livet ut höll Nicke kontakt med sin pappa, men den blev aldrig helt naturlig och avslappnad. Som fembarnspappa och morfar till tre barnbarn har Nicke funderat mycket på faderskap och den egna papparollen.
– Faderskapet måste man hitta, skapa och förtjäna helt uppriktigt. Så som man måste förtjäna sina vänner. Genom lyhördhet, genom att lyssna minst lika mycket som man talar.
I dag sommarpratar Nicke Lignell om åren som småbarnspappa. Och om rollen som morfar, som han motvilligt måste erkänna att han alltid inte har den energi för som han skulle hoppas.
Vegas sommarpratare sänds 27.6–12.8 vardagar efter kl. 10 och 18. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
Musik
Pepe Willberg: Aivan sama mulle mä oon onnellinen
Bruce Springsteen: One Minute You’re Here
Billy Joel: And So It Goes
Kenta: Just idag är jag stark
Peter LeMarc: Vrå av världen
Sami Saari & Heini Ikonen: Offline
Charles Trenet: La mer
Roger Cicero: Frauen regier’n die Welt