För att en konstgräsplan ska fungera som den ska behövs stora mängder fyllnadsmaterial, så kallat gummikross.
De svarta kornen kommer oftast från begagnade bildäck och ser bland annat till att de konstgjorda grässtråna står rakt upp.
Problemet är att kornen sprids från planen ut i naturen, bland annat via idrottsutövares skor och arbetsmaskiner.
Det här är inget som gått idrottsutövare och planskötare obemärkt förbi. Tvärtom, alla som spelat fotboll på en konstgräsplan har huset fullt av gummikross, konstaterar Niclas Mattsson som är ordförande för fotbollsklubben FC Lovisa.
Trots det har det hittills inte funnits några rutiner för hur man ska förhindra att gummikrosset lämnar planområdet i Lovisa eller Borgå. På sin höjd skakar idrottsutövarna sina skor då de lämnar planen.
Ny gummikross behövs varje år
För tillfället finns det fem konstgräsplaner i Borgå, en i Söderkulla i Sibbo samt en mindre och en fullstor plan i Lovisa. Den större planen i Lovisa finns i Fredsby och den ägs och sköts huvudsakligen av fotbollsföreningen.
Niclas Mattsson upplever att gummit hålls på planen relativt bra, och att det inte finns så mycket av det vid den närliggande brunnen.
Trots det försvinner det så mycket gummi från planen att föreningen behöver fylla på planen med fem till sex kubik gummikross varje år.
– Vi fyller på gummi varje år för att kunna spela och följer de föreskrifter som finns, säger Mattsson och tillägger att anvisningarna kommer från företaget som byggde planen för ungefär fem år sedan.
I Borgå har staden varit sparsammare med att fylla på gummikross på konstgräsplanerna. Sammanlagt har åtta kubik gummikross behövts under de tre senaste åren, uppskattar Max Roos som är chef för idrottsplatserna på Borgå centrums område.
I Sibbo har personalen märkt att konstgräsplanen behövt ungefär två kubik gummikross ifall gummikrosset från snömassorna från planen tagits till vara. I övriga fall har det krävts ungefär tio kubik.
Lätta lösningar
Det går att minska rejält på utsläppen av gummikross från konstgräsplanerna, visar en färsk undersökning från Finlands miljöcentral.
Det bästa resultatet uppnås om utsläppen beaktas redan när en plan byggs, men det går att minska utsläppen också på befintliga planer, konstaterar specialforskaren och projektledaren Outi Setälä.
I praktiken handlar det om att förse planområdet med olika sorts utrustning. Filter som fångar upp gummikrosset kan installeras i dagbrunnar och i dräneringsbrunnar i omklädningsrum och duschar. Ett annat exempel är barriärer som placeras vid planens kanter för att förhindra att gummikrosset sprids utanför planen.
Utsläppen kan också minskas genom att informera personer som använder planen och göra upp nya anvisningar för underhållet av planen.
Sibbo installerar filter
I Sibbo beskriver Katriina Sahala undersökningen som viktig. Hon är servicechef för idrottstjänster och tycker det är hoppingivande att det går att minska utsläppen från konstgräsplanerna betydligt.
Redan nu har konstgräsplanen i Söderkulla utrustning som förvaras i närheten av planen och som bara används där. Dessutom rengörs brunnarna på området, där snömassorna från planen smultit, årligen så att det inte ska spridas så mycket gummikross i naturen.
Nu ska de här brunnarna få filter. Det ska också brunnarna i de nya omklädningsrummen som ska byggas vid planen.
Det ska definitivt finnas borstar i närheten så att man kan borsta skor och strumpor innan man lämnar planen
Katriina Sahala, Sibbo kommun
Sahala har också tänkt att det ska finnas en tvättplats vid planen, så att borstarna och maskinerna kan tvättas på plats och ställe.
Planen används inte bara av idrottsutövare utan också av elever på raster och gymnastiklektioner. Därför skulle det löna sig att utbilda lärarna i den här frågan, säger Katriina Sahala.
– Det ska definitivt finnas i borstar i närheten så att man kan borsta skor och strumpor innan man lämnar planen, säger hon.
Borgå satsar på rengöring av skor och redskap
Också i Borgå leder den nya undersökningen till åtgärder. Till en början kan det handla om att se över hur arbetsredskapen hålls rena och hur kängorna bäst kan putsas för att gummikrosset inte ska spridas utanför planerna, säger Max Roos.
Resultaten i undersökningen ska också tas i beaktande när nya idrottsplatser planeras i framtiden.
Utsläpp från konstgräsplaner är ett globalt problem men ändå finns det inte så många färdiga lösningar, säger Roos.
Han har inte lyckats hitta färdiga produkter, utan antar att det gäller att vara lite kreativ.
– Jag pratade med en kollega i Helsingfors och där tillverkade de själv silarna som fångar upp gummikrosset.
I Lovisa hörde Niclas Mattsson om undersökningen för några dagar sedan men han har inte hunnit sätta sig in i den.
Han hoppas att någon annan aktör först prövar på olika lösningar och att föreningen sedan kan kopiera de lösningar som fungerar.