Norges statsminister Jonas Gahr Støre (socialdemokrat) påpekade att han under sin tid som utrikesminister (2005-2012) träffade den ryska utrikesministern Lavrov oftare än någon annan kollega.
Den norska målsättningen var “låg spänning uppe i den höga nord”. Det fanns många konflikter, bland annat gällande fördelningen av fiskeresurser och gränszonen i Barents hav mellan Norge och Ryssland. Men de förhandlades bort och man nådde avtal.
När det blåste kalla vindar i norr berodde de på helt andra problem, som Ryssland hade längre bort. Nato-medlemskapet har inte ökat spänningen för Norge. Men man kan aldrig ignorera en granne, påpekade Støre.
Nordiskt samarbete – via Europa
Är de nordiska länderna lika eller olika? Är det nordiska varumärket enhetligt för alla fem länder, funderade debattörerna. Störe fick förklara hur Norden behöver Nato för att komma samman.
Støre pekade på många olikheter. Varje land har till exempel sin egen historiska väg.
– Vi delar gemensamma värderingar som förenar oss. Det är lätt att byta jobb, flytta och gifta oss över gränserna.
Direkt efter andra världskriget fanns flera drömmar som misslyckades: En nordisk hemmamarknad, valuta, försvarsunion. Men ingen av dem gick i uppfyllelse.
Först år 1950 lyckades vi med nordisk passfrihet, gemensam arbetsmarknad och liknande sociala lösningar.
Nu har vi en fungerande nordisk marknad, men det råkar vara en europeisk inre marknad, påpekade Støre. Den inre marknaden fungerar antingen via EU, eller genom EES-avtalet där Norge och Island är med.
Nu har vi möjlighet för en gemensam valuta, även om bara Finland är med i Euron.
"Undvik nordiska block"
– Vårt gemensamma nordiska försvar behöver också hjälp utifrån. Den nordiska säkerhetslösningen kommer nu via det euroatlantiska samarbetet, sa Støre.
Det intressanta är hur Norden nu beter sig i försvarsalliansen. Statsminister Jonas Gahr Støre varnade för ett nordiskt block i Nato.
– Men vi tar med oss många gemensamma värderingar i våra samhällen. Vi talar om jämlikhet, mänskliga rättigheter, gemensamma riktlinjer för social välfärd. Det är också säkerhetsfrågor, tyckte Støre.
– Dessutom tar vi med oss geografisk erfarenhet. Norden blir 16 procent av Nato-området, sa Støre. I framtiden behövs våra erfarenheter, av grannskapsrelationer från gränsen mot Ryssland och varandra.
Medlemskapet ger möjlighet för interoperabilitet i försvaret, från det arktiska havet ända ner till Baltikum.
De fem nordiska länderna tillsammans i Nato ger en möjlighet att diskutera vad det ska innebära också av fred och nedrustning.
Forskare: "Finland alltid en timme före Sverige"
Forskarna Björn Fägersten och Katja Creutz från de Utrikespolitiska instituten i Sverige respektive Finland gav forskarnas långa perspektiv på likheter, olikheter och den snabba Nato-anslutningen.
Det finns knappast en region i Europa där grannarna gör så olika val, sa Fägersten. Nu har förändringen och anslutningen gått väldigt snabbt, så många tabun har brutits på bara några veckor.
– Det var ganska klart att Sverige skulle påverkas av den finska anslutningstidtabellen. Ni är ju alltid en timme före Sverige, men den här gången var ni lite mer före. Nu blir Sverige europeiskt i snabb takt, sa Björn Fägersten.
– Det är ändå inte nödvändigtvis en historisk tid vi lever i, sa Katja Creutz. Vi har byggt försvars- och säkerhetskoalitioner redan länge, så steget är kanske inte så stort som det sägs.
Finland stod i gränslandet mellan allians och alliansfrihet. Det som är historiskt är beslutsamheten när man väl beslöt sig för Nato, både i Sverige och i Finland, sa Katja Creutz.
Vanhanen: "Först nu diskuteras nordiskt samarbete på allvar"
Tidigare statsminister och försvarsminister Matti Vanhanen från Centern höll med om att det finns paradoxalt många olikheter, också när det gäller kultur och samhällsstrukturer.
Han hoppades att det kan bli en gemensam nordisk röst i Nato, men vi måste få bli medlemmar först.
– Det positiva under de senaste veckorna är att vi har diskuterat Norden och samarbetet mer än någonsin. Det säger något positivt om att vi åtminstone förbereder en gemensam identitet och samarbete, även om det inte blir ett nordiskt block inom Nato, sa Vanhanen.
Gullrandasamtalet gick vidare in på hur framtidens konflikter och kriser kan se ut, med klimatkrisen som ett exempel.
Pandemin visade på många brister – men också möjligheter att utveckla den nordiska familjens vardagliga samarbete. Men det förutsätter att gränserna hålls öppna.
Støre pekade på andra hot som ska mötas av de fem nordiska länderna. Det kan också gälla samarbete mellan de tre länderna med gemensam landmassa ända upp i Nord, det vill säga Norge, Sverige och Finland.
Flera stora militärövningar har hållits i Arktis, där man mycket väl kan dela på resurserna, så att alla inte behöver satsa pengar på samma saker, till exempel ett starkt luftförsvar och övervakning, sa Matti Vanhanen. Ett sådant integrerat samarbete hjälper också andra på ett konkret sätt.
EU och Nato bör undvika dubblering
Debattledaren Kirsi Heikel kunde förstås inte undvika en fråga om Norges EU-medlemskap, nu när Finland mot alla tidigare odds går med i Nato.
Støre hörde till EU-förespråkarna, men förlorade i folkomröstningen. Nu leder han en regering där majoriteten av stödet kommer från EU-motståndare. Frågan är alltså inte aktuell nu eller i nästa val.
Norge är ändå mycket integrerat i Europeiska unionen. Man har en djup integration i den gemensamma marknaden via EES, är fullt med i Schengen-samarbetet och implementerar fler EU-regler än många medlemsländer.
Ändå anser norrmännen att det är ok, det finns inget behov av EU-medlemskap. Støre vill inte öka polariseringen och olikheten i det norska samhället med något förslag om EU-medlemskap.
Norska modellen: Inga kärnvapen och inga utländska soldater på baserna
Så vad är det vi kan lära av Norge? Vilken är den norska modellen i Nato?
– Det finns få källor eller incidenter till konflikt i gränsområdet. 50 kilometer från gränsen finns stora ryska nukleära lager, några kilometer längre bort den största ryska kärnvapenarsenalen, med ubåtar och flottbas.
Norge har alltid varit Natos ögon och öron i Arktis, påpekade Støre. Men det är inte heller i alliansens intressen att ha spänning där.
Därför ordnas inga militärövningar eller installationer intill den ryska gränsen. Det är inte några självpåtagna begränsningar, enligt Støre.
Han beundrande Finlands "rena" ansökan om Nato-medlemskap, utan några förbehåll. Besluten om hur medlemskapet utvecklas tas efteråt.
På samma sätt gjorde Norge. Efter anslutningen beslöt Norge att man inte vill ha några utländska soldater på Natobaser, men välkomnar alla som vill träna vinterkrig i Nordnorge.
Några atomvapen ville norrmännen inte heller ha. Det är inte skrivet i något avtal, men fungerar som norskt beslut.
Det där var på 1950-talet och är kanske inte tillämpligt i dag, misstänkte Jussi Halla-aho i den efterföljande debatten.
Huvudmottot: inga överraskningar
Vanhanen understödde den norska modellen med anslutning som full medlem med senare eventuella undantag.
Vanhanen beundrade Norges starka självförtroende, som också Finland borde lära sig, efter åren av försiktig finlandisering.
Støre svarade med beundran över Finlands sätt att ta tillvara möjligheter på ett pragmatiskt sätt. När möjligheterna finns ska man ta dem, annars ta det lugnt.
– Just nu har vi en totalitär regim i Moskva som bryter så många regler att möjligheterna till samarbete är fundamentalt begränsade.
Det vi också kan lära oss av Norge är arbetsfördelningen, påpekade Katja Creutz. Det kan bli ovant för finländarna att lita på andra i försvaret. Men det är Natos idé att alla inte behöver ansvara för allt. Det finns trettio medlemsländer att dela med.
Måndagens andra Gullranda-debatt med inrikespolitiska debattörer visade sedan att det rentav kan bli konkurrens om Natouppdragen i norr.
Värderingar att försvara
Norden hotar ingen, men vi har mycket att bidra med, påpekade Støre. Vi kan dela på allt från Arktis till Östersjön. Han påpekade också att Nato har mer än ett gemensamt territorium att försvara - nämligen gemensamma värderingar.
– Med fler nordiska medlemmar i Nato är vi fler som försvarar en god politik också internt, när valresultaten kan ge förändringar i andra medlemsländers politiska inriktning, sa Jonas Gahr Støre.