Det är framförallt de samiska språken, romani, karelska och teckenspråken som regeringen vill stödja, skydda och stärka. Men också invandringsgrupperna har språkliga rättigheter.
Det språkpolitiska principprogrammet presenterades vid en presskonferens idag. Justitieminister Anna-Maja Henriksson betonade betydelsen att de språk som har talat i Finland sedan urminnes tider ska föras vidare från en generation till en annan.
Det språkpolitiska programmet är en del av den nya nationalspråksstrategin och ett projekt för att förbättra språkklimatet och de språkliga rättigheterna.
Tryggade språk
Regeringsprogrammet tryggar de språkliga rättigheterna, särskilt på svenska, samiska och teckenspråk. Enligt regeringsprogrammet ska stödet till de samiska språkbona stärkas så att det svarar mot de ökade behoven.
Dessutom utreds behovet av att uppdatera lagstiftningen om småbarnspedagogiken, den grundläggande utbildningen i enlighet med teckenspråkslagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Det finlandssvenska teckenspråket ska fortsättningsvis revitaliseras, enligt språkprogrammet bland annat genom att fastställa vilken instans som ska ansvara för forskningen om språket.
Teckenspråksärenden ska få en egen delegation på bred bas, med uppgift att bedöma hur teckenspråkslagen verkställs och hur man ser till de teckenspråkigas grundläggande fri- och rättigheter och likabehandling.
Det nya programmet påminner också om språkinlärningen för personer med invandrarbakgrund och hur de språkliga rättigheterna ska tillgodoses och stärkas i praktiken.
Lagstiftning viktig för språklig rätt
Det språkpolitiska programmet går grundligt tillväga i definitioner och förklaringar. Språkens ställning påverkas av hur de definieras i lagstiftningen.
I Finland är finska och svenska nationalspråk. Grundlagen garanterar vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter använda sitt eget språk, finska eller svenska. Det allmänna ska tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov, enligt "lika grunder".
Men språk kan definieras på fler sätt, som officiella språk, minoritetsspråk eller regionala språk. De övriga språkens ställning påverkas bland annat av om de nämns i grundlagen. Samiska är med i egenskap av ett urfolksspråk, liksom romani och teckenspråk. Samiska och teckenspråk har också en egen lagstiftning för språket.
Rapporten noterar också tatariska och jiddisch, som löper risk att helt försvinna i Finland.
Nya språk har också rätt
Finlands folkmängd ökar, men de finsk- och svenskspråkigas andel av befolkningen har minskat under de senaste åren. Däremot har det skett en liten ökning i antalet invånare med ett främmande språk, noterar det språkpolitiska programmet.
I slutet av år 2020 bodde 432 847 personer i Finland med ett främmande språk som modersmål till 432 847. Cirka 160 olika språk har registrerats som modersmål i Finland.
De största språkgrupperna i Finland, efter de finsk- och svenskspråkiga, är ryska (84 190), estniska (49 551), arabiska (34 282), engelska (23 433) och somaliska (22 794).
Deras rätt att få service hos myndigheter är också ett tema i rapporten. Utgångsläget är att det är tillräckligt att få tolkning till ett sådant språk som personen förstår.
Genom att undervisa i och upprätthålla invandrarens eget modersmål främjas en utveckling av den kulturella och språkliga mångfalden, men också integrationen i det finländska samhället.
Undervisning i det egna modersmålet har bland annat konstaterats stärka identiteten hos personer med invandrarbakgrund och förbättra deras inlärningsresultat, enligt programmet
Ändring i registreringen av modersmål?
För de olika språkgrupperna skulle det vara viktigt att ha möjlighet att registrera flera språk i befolkningsdatasystemet, enligt regeringens språkprogram.
Uppgiften om modersmålet i befolkningsdatasystemet grundar sig på personens egen eller föräldrarnas anmälan. Globalt sett är det inte särskilt vanligt att samla in och registrera uppgifter om modersmål. Så görs till exempel inte i Norden.
Enligt justitieministeriets utredning skulle registreringen av flera språk i befolkningsdatasystemet ge en mera mångsidig bild av en persons språkliga identitet och de språk som hen talar.
Ett alternativ för att ändra befolkningsdatasystemet är att flera modersmål registreras i befolkningsdatasystemet. Då skulle personen också alltid anteckna finska eller svenska som kontaktspråk.
Men det alternativet är inte möjligt i praktiken. Enligt utredningen skulle en sådan ändring ha betydande konsekvenser.
Det andra alternativet är enklare och billigare. Då skulle modersmålet och kontaktspråket antecknas i befolkningsdatasystemet, som nu men med möjlighet att anteckna ett eller flera hemspråk eller modersmål. Det skulle enligt utredningen vara till nytta för kommunerna i planeringen av förskoleundervisning och grundläggande utbildning samt för specialbehov.