Det är lördag morgon i Rinkeby. Torgförsäljarna plockar fram sina varor och försöker få förbipasserande att förstå att just deras lökar är de bästa. En stor majoritet av de som bor här är utlandsfödda eller har föräldrar med utländsk bakgrund och det talas en mängd olika språk på torget.
Två äldre kvinnor från Polen kommer fram till oss och frågar vad vi gör i Rinkeby. När de hör att vi kommer från Finland skiner de upp.
– Vi gillar Finland. Ni förstår liksom vi hur det är att vara granne med Ryssland, säger en av kvinnorna som bott i Rinkeby i 40 år.
Hon pekar på några flaggstänger som omgärdar Rinkeby torg. På dem hänger några slitna flaggor i olika färger.
– Flaggorna hängdes upp för att fira att Rinkeby fyller 50, men det var förra året. Staden har inte tagit ner dem.
De polska kvinnorna menar att man inte satsar tillräckligt på Rinkeby. Likt flaggorna är området bortglömt, menar de.
Trots att Stockholms stad i flera omgångar satsat stora resurser på Järvafältet, där Rinkeby finns, är området fortfarande ett så kallat särskilt utsatt område enligt polisen.
– I mitt dagliga jobb märker jag att det är ett utsatt område på bland annat skjutningarna och den grova organiserade brottsligheten, säger Anders Djurestad, biträdande chef på polishuset i Rinkeby.
Men det är inte endast brottsligheten som sticker ut i området.
Ohälsotalen är mer än dubbelt så stora i Järva som på Östermalm eller Norrmalm och det skiljer i dag fyra år i medellivslängd mellan områdena. Kvinnor i Rinkeby drabbas dubbelt så ofta av hjärtinfarkt som kvinnor i den rikare stadsdelen Vaxholm.
Demokratiprojekt ska minska segregationen
Utanför en ungdomsgård i Rinkeby sitter 19-åringarna Sheyma Isse och Ellie Ala-Kojola. Båda bor i Järva och har under våren arbetat som Demokratiambassadörer för projektet "Vem bryr sig?".
Projektet ska öka ungdomars delaktighet och inflytande i politiken och samtidigt försöka vända den negativa trenden med lågt förtroende för demokratin och politiker bland Järvabor.
Valdeltagandet är lågt i Järva. I vissa valdistrikt i området var antalet som röstade nere på drygt 50 procent i valet 2018, medan valdeltagandet i hela landet låg på 87,2 procent av de röstberättigade.
– Vi behöver projekt där vi kan engagera och diskutera. Det är många ungdomar som inte har pratat om politik på det viset, så när de kommer till oss så väcker vi konversationen, säger Sheyma Isse.
Enligt Ellie Ala-Kojola har demokratiambassadörerna diskuterat med ungdomar på olika evenemang och workshops. Frågor som ofta tas upp är trygghet, sjukvård, skola och segregation.
– Stockholm är en väldigt segregerad stad. I Järva bor det mest utlandsfödda låginkomsttagare. Jämför man den rikare stadsdelen Danderyd med Järva så skiljer sig ju medellivslängden med flera år, trots att det bara är 10 minuter härifrån, säger hon.
Enligt Sheyma Isse syns segregationen i staden inte bara i statistiken, det är en känsla av utanförskap som hon märker av varje gång hon tar tunnelbanan in till centrum.
– I Rinkeby träffar man väldigt många som liknar en själv, här känner man sig bekväm. Men när jag åker in till centrum så känner jag att jag måste likna dem lite mer, men jag vet att jag inte riktigt gör det. Jag sticker ut. Därför känner jag mig inte riktigt trygg och bekväm när jag lämnar Järvaområdet, säger Sheyma Isse.
Segregation en drivande faktor i gängvåldet
Under årets första 166 dagar rapporterade polisen om 183 skjutningar. Totalt har 33 personer fått sätta livet till under den första halvan av året, oftast har skjutningarna en koppling till gängbrottslighet.
Början på det här året sticker ut.
– Vi har under flera år haft höga nivåer av skjutningar och döda, men i år har vi har ännu fler som dör. Där ligger vi på nästan dubbelt så höga nivåer som under de senaste åren, säger Manne Gerell.
Kriminolog Manne Gerell vid Malmö universitet säger att en av flera lösningar på gängproblematiken kan vara demokratiprojekt, som exempelvis "Vem bryr sig?".
– Exakt hur mycket det kan hjälpa vet vi inte, men det är sådana saker som kan bidra till att minska segregationen och känslan av utanförskap som göder rekryteringen in till de kriminella gängen. Så vi behöver många sådana pusselbitar för att bryta utanförskapet, segregationen och skapa mindre starka koncentrationer av problem i vissa utsatta områden, säger han.
Sheyma Isse och Ellie Ala-Kojola håller med.
– Om man känner sig sviken av samhället så finns det ju två vägar man kan gå, antingen så vänder man sig till apati, eller så väljer man att okej jag vill förändra det här, säger Ellie-Ala Kojola.
Sheyma Isse säger att projektet kan hjälpa till när det kommer till att stoppa nyrekryteringen till gängen.
– Tanken är ju att vi ska komma in tidigare än gängrekryteringarna som ofta brukar komma in vid ganska ung ålder. Långsiktigt så kommer det att minska antalet som rekryteras i och med att de engagerar sig på andra sätt, de blir introducerade till nya vägar, nya sätt att tänka, så att det behövs verkligen, säger hon.
Dyster statistik – men positiva tecken i Rinkeby
Med ett riksdagsval på kommande i höst hör gängen och skjutningarna naturligt till de största frågorna.
Det är ofta unga män som skjuter andra unga män i områden som präglas av hög arbetslöshet, fattigdom och låga skolbetyg. I områdena finns det också en stark koncentration av folk från andra länder.
Det som oroar både polis och forskare i år är att skjutningarna och gängvåldet nu sprider sig från storstädernas förorter till mindre orter så som Kalmar och Skellefteå.
– Vi har sett flera mindre orter som har många skjutningar och mera döda. Våldet sprids också delvis till nya kriminella nätverk, möjligen kan det ha att göra med att vi har haft en ganska framgångsrik polis de senaste åren, säger Gerell.
Han säger att man på senare år lyckats döma tungt kriminella till långa fängelsestraff.
– En del poliser menar att det har skapat ett maktvakuum i den kriminella världen som kan vara en delförklaring till att vi nu ser så många döda, säger han.
Det finns ingen enkel förklaring till varför det gått så dåligt i just Sverige, jämfört med de övriga nordiska länderna. Men en orsak är att man från samhällets håll inte lyssnat på varningsklockorna, säger Manne Gerell.
– Det är många som varnat för den här utvecklingen i många år, och man har inte gjort nog för att motverka den.
Vad är det som man inte gjort?
– Det mesta. Polisen har inte utvecklat sina metoder och har inte haft nog med resurser, politiker har inte hängt med och brutit segregationen och exempelvis minskat antalet barn i dessa områden som inte klarar av skolan, det är många som inte lyckats helt enkelt.
Men trots att de nationella siffrorna är dystra har Järvapolisen hittills i år lyckats stoppa flera skjutningar och området har inte varit lika hårt drabbat som tidigare. Polisen har dessutom lyckats lösa nästan alla skjutärenden från maj 2021 fram till i dag, något som är långt ifrån en självklarhet.
Polischef Anders Djurestad säger att en nyckel till framgången kan vara samverkansprojektet Trefas, där kommun, polis och kriminalvård arbetar tillsammans.
– Vi sitter ner varannan vecka och bedömer vem som riskterar skjuta eller skjutas i vårt område. I fredags hade vi ett operativt möte och då kom vi fram till 21 personer som skulle skjuta eller skjutas, säger Djurestad.
Genom att på en så konkret nivå se vilka enskilda individer som riskerar bli skjutna kan man lättare stoppa våldet.
– Vi arbetar så extremt operativt och då blir också vår kunskap om individerna väldigt stor och det gör att vi får framgång på flera sätt. I slutändan räddar vi liv, säger Djurestad.
Hårdare straff men också förebyggande arbete hjälper till i kampen mot gängen
Under de senaste åren har den svenska regeringen kommit med en rad olika förslag för att motverka gängbrottsligheten. Inför riksdagsvalet i höst vill flera partier se hårdare straff och nya metoder för att komma åt gängbrottslingarna.
Polischef Anders Djurestad tror att hårdare straff kan leda till goda resultat i kampen mot gängen.
– Har man begått mord och mordförsök så ska man ha straff som påverkar. Vi ser att när vi får bort individer så blir det lugnare. Men samtidigt ska man ha en bra kriminalvård, så när vi får tillbaka individerna så ska vi ha påverkat deras livsval, säger Djurestad.
Djurestad säger att det krävs både arbete med hårdare straff men också arbete med de "mjuka frågorna".
– Det långsiktiga individarbetet behöver också vara en parameter. Att bara prata om straffskärpningar hjälper inte samtidigt helt, absolut inte.
Demokratiambassadör Sheyma Isse är osäker på om hårda straff kommer leda till en verklig förändring på lång sikt i landets utsatta områden.
– Det är en kortsiktig lösning på hur situationen ser ut just nu, säger hon och fortsätter:
– Egentligen så tror jag mest att vi behöver känna oss inkluderade, och det gör man genom projekt som "Vem bryr sig?".