För sex år sedan började man testa en ny metod för att restaurera bäckar och åar i Lappfjärds å och i Karvianjoki. Trävirke lades ut i hopp om att förbättra bäckarnas mångfald samt förmåga att hålla kvar substans som följer med vattnet.
Resultaten visar att restaureringarna avsevärt förbättrar bäckarnas förmåga att hålla kvar organisk substans som organismerna kan dra nytta av. Förmågan till kvarhållande var mycket god och ofta till och med bättre än med naturliga bäckar.
– Projektets mål var ambitiösa, men redan under projektets gång visade åtgärderna positiva resultat. Att lägga trävirke i bäckarna förbättrade vattenorganismernas situation, konstaterar gruppchef Jyrki Latvala, vattenvårdsgruppen vid NTM-centralen i Södra Österbotten.
– Strukturen på bäckarna förbättrades också. Trävirket orsakar olika sorters flöden och rensar sand från området eller hindrar sand från att samlas på enskilda områden.
Bäckorganismerna utnyttjar ofta effektivt de organiska substanserna som hålls kvar i bäcken. Effektiviteten i fråga om nedbrytning av organisk substans är ekosystemets nyckelfunktion och beskriver hur väl restaureringarna i det rinnande vattnet och bäckarna har lyckats.
Hurdana konsekvenser restaureringarna har haft för bäckorganismernas mångfald kan dock vara för tidigt att bedöma, eftersom restaureringarnas effekter ofta syns först efter en märkbart längre tid efter restaureringarna.
– Vi måste komma ihåg att åarnas och bäckarnas tillstånd har försämrats under en lång tid och vi måste tålmodigt vänta att åtgärdernas effekt börjar synas. Vi kan inte på ett år åtgärda alla problemen, men med olika åtgärder kan vi förbättra vattenkvaliteten i våra åar.
Havsöringens vandringsmöjligheter har också förbättrats
En av de mest omfattande och viktigaste åtgärderna som genomfördes i Österbottens åar var iståndsättningen av dammområdet i Villamo i Storå och avlägsnande av dammen.
Efter att dammen hade rivits öppnades åfåran på nästan en 80 kilometers sträcka för bland annat havsvandrande öring.
Förökningsområden för den ursprungliga havsöringsstammen i Lappfjärds å ligger i åns källområden och efter restaureringen blev öringens vandring möjlig efter hundra års paus.
– Lappfjärds å är en av de få ställen i Finland där havsöringen förökar sig naturligt. I och med restaureringen har vi kunnat säkerställa en fri passage i den här huvudfåran, säger Latvala.
Uppföljningen har visat att havsöringarna faktiskt vandrar upp till vattenområdena ovanför det restaurerade området i Villamo. Dessutom uppskattades att vandringsyngelproduktionen var cirka 3 500 – 7 300 yngel per år.
Flodpärlmusslan mår bra i Esse å
Också försöket att förbättra flodpärlmusselbeståndet i Esse å ser ut att ha gett resultat. Flodpärlmusslor som flyttats från Esse å till laboratorium i Norge och Finland började producera larver och ättlingarna flyttades sedan tillbaka till ån.
Uppföljningen i ån visar att flodpärlmusslorna hade vuxit upp bra och döda individer upptäcktes inte.
– De är så dyrbara så vi har inte vågat släppa ut dem fritt. De får nu i två till fem år leva på växtunderlag så att vi kan ta hand om dem och säkerställa deras tillväxt under deras första levnadsår, konstaterar Latvala.
De flodpärlmusslor som påträffats i Esse å har varit kring hundra år gamla och man antar att de inte har kunnat föröka sig i ån på grund av vattenkvaliteten.
– Nu hoppas vi att de här yngre flodpärlmusslorna har en bättre fortplantningsförmåga. Vi har sett att åarnas tillstånd har förbättrats, men vi vet inte om det är tillräckligt.
– Med de åtgärder vi gör nu och i framtiden kan vi säkerställa vattenkvaliteten så att de kan föröka sig i ån.
Metoden kan i fortsättningen utnyttjas i kommande projekt, bland annat Life Revives-projektet för att förbättra flodpärlmusselbeståndet i Lappfjärds å.