Medlemmarna visar upp många sidor av skogen, både konkret och symboliskt genom återvunnet trä, lera, textil, sten i keramiska föremål, skulpturer, akryl- och oljemålningar samt tredimensionell blandteknik.
De föreställer goda minnen och känslor, nyfikenhet och respekt, men också oro och rädslor.
I utställningen Metsä/Skog/Forest för konstnärerna en dialog mellan sig själva och skogen, och i förlängningen hela naturen.
Skog är både en estetisk och politisk utställning som pockar på besökarens respekt för skogen och dess invånare.
– I Borgå konkretiseras vårt förhållande till skogen bland annat genom vår nationalskald om vi går ett par hundra år bakåt i tiden, säger utställningens ena kurator Pamela Salmela.
Salmela för oss till en tid när Finland var glesare bebyggt och förhållandet till naturen redan var väldigt nära.
– En generation bakåt hittar vi någons pappa som skjutit ekorre för skinnen och vem har inte en farfar som arbetat i skogen eller byggt ett stockhus. Vi har alla vistats i skogen nångång, på utflykt eller fisketur, säger Salmela.
Salmela tror att besökare oberoende ålder kan hitta något verk som piggar upp och får en att fundera på vad skogen framkallar i oss när vi besöker den.
Björkskogen och olivlunden
I ett av rummen hänger keramikkonstnären Åsa Hellmans verk Sjö/Lake. Det föreställer en björkskog som omger en inhemsk djup sjö.
– I och med att jag jobbar med en persisk lysterteknik så kan man få fram olika skimringar och metallyster. Jag har försökt fånga ljuset på sommaren och de här speglingarna i vattenytan.
På en piedestal intill ligger ett stort olivgrönt fat som för keramikkonstnären Åsa Hellmans tankar till när hon vandrat i storslagna skogar och olivlundar vid Medelhavet.
– Jag har vandrat i olivlundar när jag jobbade som residenskonstnär i Toscana och då blev jag helt fascinerad av hur underbara de här gamla olivträden är och vilka olika färger de har, säger Hellman.
Hellman har ett nära förhållande till skogen sedan barnsben. Som barn i ett fattigt Finland på 1950-talet var det viktigt att ta vara på allt naturen kunde ge, så som bär och svamp.
Man åt mycket svamp som man inte borde ha ätit på den tiden
Åsa Hellman
– Vi brukade cykla med mamma och pappa. Min bror och jag satt på pakethållaren. Vi cyklade ner till Stenböleskogarna där vi plockade svamp, berättar Hellman.
Ibland blev familjen bjuden på kaffe till Iván Wallensköld-Rotkirch och hans fru. Han var expert på svampar och de utvecklade en god vänskap med åren när Hellman också blev mycket intresserad av svampar.
– Det fanns inte så många svampböcker då för det hade inte forskats så mycket och i de svampböcker som fanns ansågs många svampar vara ätliga som idag anses vara giftiga. För symtomen kommer ju inte fram förrän flera veckor senare och de påverkar njurarna långsamt. Man åt mycket svamp som man inte borde ha ätit på den tiden, säger Hellman.
Utställningens andra kurator Irmeli Mäkilä betonar att coronapandemin också fört finländarna närmare naturen.
– Besöken i våra nationalparker har ökat markant när möjligheterna till utlandsresor varit begränsade. Familjer och folk far hellre på utflykt i skogen än utanför landets gränser, säger Mäkilä.
Människans förhållande till naturen och i synnerhet skogen är utställningens röda tråd. Det belyses också av den amerikanske filosofen, författaren och samhällskritikern Henry David Thoreau som våren 1845 beslöt bygga ett litet hus i skogen runt tjärnen Walden Pond.
Thoreaus gärning och verk är också en inspirationskälla för sommarutställningen på Näse gård.
Den 4 juli flyttade Thoreau in i stugan och inledde ett försök att leva på naturens villkor. Försöket räckte två år och resulterade i boken Walden 1854 som blev en uppmärksammad reflektion över det enkla levernet i naturliga miljöer.
– Jag uppfattar hans vistelse i skogen och hur han analyserar människors boende och klädsel som en kritik till konsumtionen, det vill säga blir man lyckligare av att ha ett hus på 300 kvadrat och trendig klädsel eller vad är det fråga om, säger Irmeli Mäkilä.
Tiden vid tjärnen minskade Thoreaus behov av materiella ting och gav istället mer tid att fokusera på det han tyckte var viktigt.
Henry Thoreaus projekt var inspirerat av transcendentalistisk filosofi, att också ge ett andligt värde.
Mäkilä nämner den ro och tystnad som skogen kan ge och som stimulerar tankar om livet och föreställningar om världen runt oss.
– De gäller fortfarande idag och Thoreaus värld skiner igenom i Borgåkonstnärernas berättelser om sina egna upplevelser.
I presentationen av utställningen nämns också utdöendet under Holocen och dess möjliga sjätte ekologiska epok, Antropocen som kräver att människans förhållande till och beteende i naturen förändras.
Så här tänker Åsa Hellman om utställningens budskap.
– Vi är oerhört priviligierade som får bo här i Finland. Vi har skog och vi har rent vatten. Det är fruktansvärt det som händer med klimatuppvärmningen och den rullar ju på snabbare och snabbare så att skogen blir allt viktigare. Man är ju rädd för vad som händer ens barn och barnbarn och hur deras liv kommer att gestalta sig, säger Åsa Hellman.
Utställningen Metsä/Skog/Forest kan du se på Näse gård mellan 6 juli och 7 augusti.
Konstnärerna: Tero Annanolli, Antti Friman, Malena Granqvist, Bo Haglund, Åsa Hellman, Petri Hytönen, Suvi Härkönen, Kirsi Kaulanen, Tiina Kolehmainen, Irmeli Mäkilä, Reima Nevalainen, Nelli Nio, Kari Nuutinen, Kaisa Nykänen, Satu Salomaa, Anitta Ruotsalainen, Paula Salmela, Susanna Salama, Jenni Tuominen, Kalle Turakka Purhonen, Aino Ulmanen, Jarmo Vellonen, Sari Vuorenpää och Tiina Wallius.