Måste man förklara för någon vad boken Mio, min Mio av Astrid Lindgren handlar om? Finns det någon under 75 år som sagan inte lästes för, eller som inte har läst den själv? Upp med handen! Jag tänkte väl det. Men för säkerhets skull kommer här en liten sammanfattning:
Bosse är en föräldralös pojke som växer upp hos sina elaka styvföräldrar. Han har en kamrat, Benka, som han leker med och gärna drömmer sig bort tillsammans med. Och eftersom det är en saga är Bosse mitt i allt inte längre i Stockholm utan i det magiska Landet i fjärran.
Här finns Konungen som uppenbarligen är Bosses riktiga pappa. Men han kallar honom för Mio. Med honom kan Bosse/Mio äntligen leka så som hans kompis Benka gör med sin pappa. Också Benkas alias finns i Landet i fjärran. Här heter han JumJum. Pojkarna leker tillsammans och har det roligt.
Men det finns mörka skuggor i ett land utanför Landet i fjärran som heter just Landet utanför. Där bor den hemska riddaren Kato som rövar bort barnen ur Landet i fjärran. Och gissa vem som ska slåss med riddar Kato? Rätt. Mio, med hjälp av JumJum, blockflöjter och en magisk mantel.
Sammansvetsad barnteaterensemble
Korsholms teaters ensemble består till stora delar av barn och ungdomar som gör ett otroligt gediget teaterjobb. Regissören Johan Aspelin tycks ha haft ett gott handlag med de unga skådespelarna och fått dem att verkligen samspela.
Unge Jasper Sundqvist är en uppenbar begåvning och spelar rollen som Mio med stor pondus. Han har ett gott öga till sina medspelare och håller gänget ihop. Också Albin Sundell som spelar Mios kompis JumJum gör ett bra jobb.
De skådespelande barnen står i uppsättningens fokus och det tycker jag är jättebra. De få vuxna skådespelarna tar så lite plats som möjligt och låter de unga finnas i händelsens centrum.
Jag vill här bara nämna Olof Englund som spelar Benkas pappa och tillika Mios pappa Konungen. Som de andra vuxna håller han sig i bakgrunden, även i de scenerna han spelar tillsammans med ensemblen. Allt ljus på de unga är devisen. Och visst lyser de. Så som Fanny Käld som bland annat spelar Väverskan som tillverkar och ger osynlighetsmanteln till Mio.
Föreställningen är tajt och föredömligt kort. Den lämpar sig med andra ord bra även för de minsta barnen. De mera otäcka scenerna blir, tack vare att föreställningen äger rum utomhus, aldrig för skrämmande.
Korsholms teater spelar på Båskasvallen mellan Kvevlax och Veikars vid stranden av Kyrö Älv. Spelplatsen är säkert en av de mest anspråkslösa bland sommarteatrarna runtom i Svenskfinland. Här finns inga pampiga byggnader, vridläktare eller -scener. Närheten till älven gör att det snabbt blir svalt efter att solen försvinner bakom träden. Men åtminstone på premiären var det lagom varmt och lagom myggigt. Och så finns det filtar som man kan ta.
Vad ska man annars säga om uppsättningen? Jag vill ännu lyfta fram den specialkomponerade musiken av unge Peik von Essen. Han har bland annat gjort audiodramat Fenrisulven som finns på Youtube.
Jag minns mycket väl de känslor jag hade när boken blev läst för mig för första gången
Kompositör Peik von Essen
Peik skriver i programbladet att han minns mycket väl de känslor han hade när boken blev läst för honom för första gången. Det är den atmosfären och den känslan han velat återskapa genom musiken. Och det har han lyckats med. Musiken låter som en blandning av folk och filmmusik med teatraliska och humoristiska undertoner.
Blockflöjten är en trollflöjt
Astrid Lindgrens Mio, min Mio är ett klassiskt romantiskt sagospel som för tankarna till gamla folksagor, men också till William Shakespeares skådespel En midsommarnattsdröm och Wolfgang Amadeus Mozarts opera Trollflöjten.
Angående flöjten: Jag vet inte om det fortfarande spelas blockflöjt i skolornas musikundervisning? Jag plågades i alla fall ännu med den och kommer också ihåg att en av min äldsta sons lärare klagade på hans flöjtspel i ett kvartssamtal. Läraren var inte alls nöjd när jag skrattade åt det faktum och sade till min pojke, om du bara har problem med blockflöjten kan du skatta dig lycklig.
I Korsholms teaters Mio, min Mio intar dock blockflöjtsspelandet en central roll och också det klarar de unga skådespelarna med den äran. Jag lyfter på hatten för den här prestationenen.
Kanske var det så att ingen hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato själv
ur Mio, min Mio
När flöjttonerna har klingat ut i den ljuva och ljusa österbottniska högsommarkvällen är jag mycket belåten med det jag såg. Korsholms teaters Mio, min Mio är absolut sevärd och lämpar sig som sagt också för de yngsta. Rekommenderas!