Utanför Corints kafévagn på Lovisa torg sitter Johanna Jokela och Mika Kovalainen med var sin kaffe och munk, så som de brukar göra nu och då. Kovalainen har börjat röra sig i Lovisa först som vuxen, men Jokela berättar att hon har många barndomsminnen av munken.
– Jag kommer ihåg när vi var i skolan så tog vi lite egen fritid och kom för att dricka kaffe och äta en munk. Då fanns kafét vid Elanto-andelsbutiken, minns Jokela.
Hon tycker munken smakar lika gott fortfarande, men det är lite svårt att beskriva vad det är som gör den så speciell.
– Det är bara någonting som ingen annan munk har, säger Jokela.
Kovalainen instämmer i att den smakar gott. Båda tycker det är synd om den försvinner.
– Det är nog inte alls roligt. Man väntar ju på sommaren och på att få komma hit till torget och dricka kaffe och äta en berlinermunk från Josés bil, säger Jokela.
José Fuentes står bakom disken inne i kafévagnen. Han har ägt och drivit Corint sedan 1994, men den särskilda Lovisamunken har ännu längre anor. Konditoriet Corint grundades av Katri Löwenfelt och Nils-Erik Frejborg 1971. De fortsatte i fotspåren efter Hilda Segermans konditori som fanns på Alexandersgatan redan under 1920-talet.
Exakt hur länge Lovisaborna kunnat köpa smörkrämsmunken är oklart, men enligt Fuentes ska den ha funnits i åtminstone 80–90 år. Det har han räknat ut enligt vad han hört av en kund, en man i 70-årsåldern som besökte kafét för över 20 år sedan.
– Han berättade att han ätit munken som barn. Han köpte först en och gick ut och åt den i sin bil. Sedan kom han in tillbaka, sade att munken smakade precis lika som i hans ungdom och köpte två till, säger Fuentes.
Under intervjun tar vi små pauser när Fuentes får kunder att betjäna. Många är stamgäster som tar ”det vanliga”, ofta kaffe och munk. Fuentes minns hur många sockerbitar kunderna vill ha i kaffet, och om det ska vara mjölk eller inte.
– Munken är den populäraste produkten, berättar han.
Den är ganska mild men ändå smakrik. Fuentes förklarar att ett gott bakverk känns igen på att man orkar äta hela, och kanske lite till. Det gör man med munken, eftersom den inte är alltför söt.
Den görs fortfarande enligt samma recept som tidigare, och en del av ingredienserna är hemliga.
– Andra har försökt kopiera den. En gång klagade kunder på att munkarna de köpt i mataffären inte smakade som de skulle. Det visade sig vara ett annat bageri längre österifrån som gjort en egen version som såg lika ut. Våra munkar säljs enbart av oss här på torget och i bageriet, inte i mataffärer, berättar Fuentes.
Pensionering nästa
Det finns en risk för att det här är den sista sommaren Lovisaborna kan äta sin traditionella munk. Efter 30 år av tidiga morgnar och långa arbetsdagar ska Fuentes nu gå i välförtjänt pension. Han brukar komma till bageriet vid halv sex-tiden på morgonen, och brukar inte vara hemma förrän kring åtta-niotiden på kvällen. Ibland kan bageriets lampor vara tända ännu kring ett-tiden på natten.
– Jag har sovit i medeltal fyra timmar per natt. Nu är krafterna slut, konstaterar Fuentes.
Han vill gå i pension medan han ännu är i bra skick. Nu ska han ta igen sig, syssla med hobbyer och spendera tid med sin mamma.
Torgvagnen lägger lapp på luckan efter evenemanget Lovisa historiska hus sista veckoslutet i augusti. Själva bageriet i Fredsby stänger i slutet av september om inte någon annan tar över det. För tillfället jobbar Fuentes och en konditor på Corint, tidigare har man haft flera medhjälpare.
Fuentes berättar att han blivit kontaktad av flera intresserade köpare. Två av dem är sådana som han kunde tänka sig låta ta över konditoriet, men det är inte ännu klart hur det blir.
För Fuentes är det viktigt att den som tar över konditoriet är beredd att utveckla verksamheten och värna om att hålla kvaliteten på samma nivå som förut, annars kan han lika gärna lägga ner det gamla familjeföretaget helt och hållet. På frågan om han kan tänka sig att sälja enbart munkreceptet till någon, i så fall att konditoriet inte fortsätter, svarar han lika: samma kvalitetskriterier gäller då också.
– Det är som om du tar ett husdjur. Om du inte kan ha kvar det längre så ger du det ändå inte till vem som helst, utan du vill hitta någon som du vet kan ge det ett gott hem, säger Fuentes.
Många munkminnen
Några av Corints stammisar är Jouko Pulliainen och Seppo Heikkinen. De brukar träffas och äta munkar på torget varje måndag.
– Det har vi gjort nu i några år. Jag är med i Lovisa seniorers utevänsverksamhet. En gång i veckan träffas vi och går ut. Oftast dricker vi kaffe och äter berlinermunk, säger Pulliainen.
Han tycker det är synd om munken försvinner.
– Jag har förstått att de har ett speciellt recept. Den skiljer sig lite från andra berlinermunkar, säger Pulliainen.
– Den är god, konstaterar Heikkinen.
Receptet är hemligt, men det är ändå intressant att spekulera i vad det är som gör munken så speciell.
– Då mina nu vuxna söner ännu gick i skolan så brukade de köpa munkar och äta. De sade att den magiska ingrediensen är päronessans i smörkrämen, säger Heikkinen.
Pulliainen påminner om att ta påståendet med en nypa salt, men funderar på om det kanske ändå kan stämma.
Esa Hämäläinen sitter vid ett bord med en tidning. Han har just druckit ur sitt kaffe.
– Jag var först på gymmet i Paviljongen och tränade en timme. Sedan kom jag hit och äta munk, säger Hämäläinen och påpekar med ett skratt att man ju behöver kolhydrater efter träning.
Hämäläinen berättar att han brukar äta munk två-tre gånger i veckan, utan att tröttna.
