Västra Nylands social- och krisjour grundades den första januari 2019.
Före det hette den Esbo social- och krisjour och ansvarsområdet bestod förutom av hemorten, av Grankulla och Kyrkslätt. Jouren är en lagstadgad funktion.
– Invånarna måste ha någon de kan kontakta i fråga om akuta ärenden som till exempel barnskydd och äldreomsorg. Man måste få krishjälp i akuta traumatiska situationer och så måste det finnas färdighet till storolyckor, för att ge psykosocialt stöd, säger Malena Segercrantz som är chef för jouren.
Från det att jouren grundades fram till årsskiftet är det Esbo stad som ansvarar för tjänsten medan de nio övriga kommunerna köper tjänster av producenten.
– Jag skulle nog säga att man börjat ta allt mer kontakt från andra områden än Esbo.
Malena Segercrantz säger att verksamheten kan delas in i tre olika områden.
– Vi har det akuta gällande socialvårdslagen, så har vi krisarbete och beredskapen för storolyckor.
Viktigt att följa upp kommunernas statistik
Varje kommun som köper tjänster av jouren följer upp hur många kontakter de haft till tjänsten och vilken typ av ärenden det handlar om.
Malena Segercrantz sammanställer sedan hela områdets statistik.
– Vi följer förstås upp hur mycket kontakter vi får, också för att se vilka olika fenomen det finns för tillfället och så är det viktigt för kommunerna att se hur mycket vår enhet blir kontaktad utanför tjänstetid men också under tjänstetid.
Beredskapen att rycka ut vid större olyckor eller för krisarbete ansvarar jouren för dygnet runt. Efter tjänstetid klockan 15 tar jouren även hand om de uppgifter som socialvårdslagen stipulerar och sköter dem fram till nästa vardag klockan åtta.
Vi kontaktas cirka 1 200 gånger per månad och av det via nödcentralen cirka 14 gånger per dygn
Malena Segercrantz, chef för jouren
Årets statistik för hela området ser Segercrantz är ganska i linje med hur den varit de senaste fyra åren.
– Det som kanske ökat lite under pandemin är krisarbetet. I övrigt kontaktas vi mest i barnskyddsfrågor, cirka 30-40 procent av våra uppgifter gäller barnskyddet.
I jourens statistik ingår också vem det är som kontaktar den. Flest kontakter kommer från privatpersoner, men det kan också vara nödcentralen, räddningsverket eller polisen som ber jouren komma på plats eller reda ut ett fall.
– Vi kontaktas cirka 1 200 gånger per månad och av det via nödcentralen cirka 14 gånger per dygn.
– I synnerhet i fall som gäller barnskyddsärenden kan det vara svårt för den som i stunden inte orkar eller mäktar med sitt barn eller sin unga, att “erkänna” det och våga be om hjälp, påpekar socialarbetare Keijo Erikoinen, som arbetar på fältet.
Hangö sticker ut med kontakter för äldre som behöver sociala tjänster
I Hangö sticker kontakter gällande äldre personers behov av socialvård ut, 26 procent. Det är det näst största ärendet efter barnskyddsärenden.
– Jag kan inte säga orsakerna varför det fungerar så här i Hangö, men det skiljer ju sig från övriga området där procenten är ungefär 13,8 procent. En orsak kan ju vara att det finns någon brist i servicen som området inte kunnat lappa. Men det kan också bero på att Hangö har en äldre befolkning än resten av området, funderar Segercrantz.
Hon är ändå inte orolig över att de äldre i Hangö skulle ha det sämre ställt i snitt.
– Nej, det tror jag inte. Då skulle det nog ha kommit till vår personals kännedom.
Hon påminner också om att en stor procent i en liten kommun i slutändan inte behöver betyda att det handlar om så många människor.
Viktigt att vara empatisk och du med sig själv när man jobbar på fältet
Keijo Erikoinen har jobbat inom socialjouren i 25 år.
Innan han kom till västnyländska jouren, jobbade han med motsvarande uppgifter för Esbo stad, då även under “kontorstid”, vilket innebär att kontakternas natur ändrat karaktär.
– Då hade jag kunder som jag jobbade med under många år, men här är det kortare kontakter. Visserligen kan krisarbete pågå under ett år, men största skillnaden är nog att vi har fler korta kontakter.
Ingen dag är den andra lik och varje arbetspass inleds med att teamet går igen en rapport från föregående skift, aktuella fall och arbetsfördelning.
– Är jag fältchef koordinerar jag verksamheten och går endast i nödfall ut på fältet.
Fältchefskapet roterar så ofta sköter Erikoinen också kundärenden direkt på plats.
Alla som jobbar på fältet jobbar i par, vilket gör jobbet mer effektivt men framförallt tryggare.
Två par ögon ser mer än ett par liksom ett par öron kanske snappar upp det som det andra paret inte uppfattar. Att jobba i par innebär att den som inte kör har tid att sätta sig in ärendet och diskutera med andra inom teamet eller berörda myndigheter. Ibland är klienterna bekanta sedan tidigare men de kan också vara helt nya för jouren.
Om det är ett barnskyddsfall och vi på förhand fått veta att där kan finnas våld, knark, stora hundar; då begär vi handräckning av polisen.
Keijo Erikoinen, socialarbetare
År av erfarenhet har gjort att Keijo Erikoinen sällan spänner sig inför vad som väntar då social- och krisarbetarna kommer fram.
– Egentligen inte. Om det är ett barnskyddsfall och vi på förhand fått veta att där kan finnas våld, knark, stora hundar; då begär vi handräckning av polisen.
Därför är det jätteviktigt att kolla upp vad det handlar om, så att vi själv inte blir utsatta för våld.
Att jobba med kris- och socialarbete kan var vara mentalt tufft och det passar inte alla.
– Jag skulle tro så, att om man är någorlunda du med dig själv, så är det lättare. Också åldern gör sitt, man får en starkare inre trygghet och blir bättre professionellt sätt. Det hjälper att man är så där baslugn och inte går med i kundernas känslotillstånd så mycket.
Han säger också att respekt för människan och kunden är en utgångspunkt.
– Man blir ju ändå aldrig van med att ett barn dör, eller måste placeras utanför hemmet och ibland måste man verkligen jobba med att inte själv få tårar i ögonen.
Han funderar en stund.
– Men så tänker jag också så här barmhärtigt tänkande, att ingen förälder vill med vett och vilja skada sina barn, utan det är fråga om oförmåga, missbruk eller beroende. Det handlar om en oförmåga att fungera som en trygg och bra förälder.
Den här insikten hjälper enligt Keijo Erikoinen också socialarbetarna att inte fördöma sina klienter.
– Att döma hjälper ingen. Och det att man får lite våta ögon, det är inte så farligt, utan ett tecken på empati.
Han säger att för det mesta är ändå krisarbetet tacksamt, eftersom man kan se en snabb förändring.
– Man ser hur människan kommer tillbaka till livet, återgår till jobbet, får tillbaka sin matlust, förmågan att sova och också förmågan att se saker ur ett annat perspektiv.
Just den biten beskriver han som “kolossalt härlig”.
– Mycket tack får man också, för att man kan hjälpa och finnas till.
Endast arbetsgivaren ändrar
Vid årsskiftet flyttar jouren in under Västra Nylands välfärdsområdets paraply.
Malena Segercrantz som chefar för jouren ser inte att det kommer att synas på annat sätt än att arbetsgivaren är ny.
– Det borde inte synas för kunderna överhuvudtaget.
Hon leder en arbetsgrupp som funderar på hur arbete skall läggas upp från och med januari.
Segercrantz ser det som värdefullt att jouren redan har lång erfarenhet av att jobba på ett geografiskt vidsträckt område.
Arbetsresan kan till de kommuner som ligger längst bort från Esbo, till exempel Hangö, räcka en och en halv timme. Ändå ser hon inte att upplägget inte kommer att ändra med Esbo som huvudort, eftersom tidigare försök med så kallade “satellitkontor” inte visat sig vara så effektiva.
En tid provade man med ett kontor i Lojo. Det visade sig att det inte var så praktiskt eftersom de anställda först kom till Esbo för en skiftgång och sedan åkte till Lojo. Det kunde gå så att inga av de kontakter som kom under kvällen gick till trakten kring Lojo, alltså var personalen i alla fall på fel plats.
Överlag har också jouren flest kontakter i Esbo, helt enkelt för att där bor mest människor.
– Eftersom vi också har ett nummer och alla uppdrag kommer till den här ena linjen, så fick vi systemet inte uppbyggt på annat sätt än att verksamheten styrs härifrån, säger hon.
Avstånden påverkar inte servicen
Socialarbetare Keijo Erikoinen vill ändå tro att jouren gör ett lika gott jobb för varje kontakt, oberoende om den kommer från Hangö eller Högfors.
– Kriterierna att göra besök är alltid de samma. Om det är akut eller om nödcentralen kontaktar oss sticker vi iväg utan att vänta på att polisen kontaktar oss och berättar mer vad det handlar om.
Ibland visar det sig att det är falskt alarm då polisen tar kontakt, men då åker jobbparet tillbaka till kontoret. Men beredskapen finns alltid där och den är densamma för alla.
Malena Segercrantz inflikar att det någon gång kan hända att numret till jouren är upptaget, eftersom det bara finns ett nummer.
I sådana fall uppmanar hon klienten att lämna ett meddelande på svararen eller ringa tillbaka om en stund. Det är ändå relativt sällan som det händer att kunden inte kommer fram på första försöket.
Jouren önskar mer enhetliga klientdatasystem
Det som Västra Nylands social- och krisjour önskar av det nya välfärdsområdet är en mer enhetlig användning av klientdatasystem.
För tillfället arbetar de med sju olika system vilket betyder att alla anställda måste behärska samtliga system.
Men när välfärdsområdet träder i kraft, då innebär det att över 9000 anställda skall lära sig alla sju system efter att tidigare jobbat med den egna kommunens system. Det här ser Segercrantz som såväl tidsdrygt som nästintill omöjligt.
– Det är ett enormt minus och det har vi nog gett vidare till de som planerar hur välfärdsområdet skall byggas upp gällande den här ICT-sidan.
Hon säger också att jouren hoppas kunna bidra med sin kunskap och erfarenhet av områdets klienter och det resultat som jouren uppnått under sina fyra år på området.