Tunisierna började rösta i en folkomröstning på måndagen om en ny konstitution som ger presidenten nästan all makt.
President Kaïs Saïed säger sig eftersträva "en ny tunisisk republik".
Enligt den nya konstitutionen blir statschefen befälhavare över armén. Han får full verkställande kontroll och kan utse en regering utan parlamentariskt godkännande. Presidenten kan också lägga fram lagförslag för parlamentet som skulle vara skyldigt att ge förslagen prioritet.
Presidenten har redan gett sig själv makten att styra genom dekret och har avskedat dussintals domare.
Tunisiens rättsväsende och parlaments makt skulle minska kraftigt om den nya konstitutionen godkänns.
Islamistiskt parti har dominerat parlamentet
Den nu rådande konstitutionen från 2014 var en svårvunnen kompromiss mellan islamistiska och sekulära krafter efter tre år av politisk turbulens och korruption i Tunisien.
Enligt den nuvarande konstitutionen har presidenten begränsade befogenheter medan premiärministern har större makt. Tunisien sägs vara ostyrbart på grund av år av konflikter och splittringar vilket accentuerat landets ekonomiska och sociala kris.
Anhängare av Saïed tror att den nya konstitutionen kommer att sätta stopp för år av politiskt dödläge.
Den nya konstitutionen skulle flytta tillbaka makten bort från parlamentet där det islamistiska partiet Ennahda har varit den största fraktionen sedan revolten 2011 – den så kallade arabiska våren.
Revolutionen 2011 började bra ...
Tunisien brukar beskrivas som det enda arabiska land som verkligen inledde en övergång till demokrati efter den arabiska våren 2011 då de prodemokratiska protesterna inleddes.
De val som hölls efter revolutionen 2011 var relativt fria och det förekom inte beskyllningar om valfusk i någon större skala. En ny grundlag gav medborgarna betydligt större friheter än tidigare.
Tunisien har under hela sin historia efter självständigheten från Frankrike 1956 också setts som det mest liberala arablandet då det gäller kvinnors rättigheter. Kvinnorna var också synliga under folkresningen 2010–2011.
... men ledde till besvikelse
Utvecklingen mot demokrati utmanades ändå av en krass ekonomisk verklighet. Levnadsstandarden för vanligt folk har snarare sjunkit än stigit efter 2011, och arbetslösheten har stadigt vuxit.
Under de senaste åren har människor gått ut på gatorna i protest mot prishöjningar och sämre levnadsstandard.
Landet har också drabbats hårt av coronapandemin.
Också terrorismen ses som ett hot. Påfallande många IS-krigare och terrorister har sina rötter i Tunisien, och om de återvänder kommer de till ett hemland som ekonomiskt är i sämre skick än det land som de lämnade.
År 2015 skakades Tunisien av blodiga terrorattentat mot utländska turister. Islamistiska extremister angrep turister vid Bardomuseet i Tunis och på en badstrand i Sousse. Sextio personer dödades och den tunisiska turistnäringen drabbades av ett hårt bakslag och har haft problem med att återhämta sig efter händelserna.
Blandade känslor
Folkomröstningen sker ett år efter att president Saïed avsatte parlamentet, utlyste nödläge och började styra enligt dekret. Tunisiens splittrade oppositionspartier kallade presidentens drag för en kupp.
Många befarar att Tunisien nu kommer att kastas tillbaka in i den autokratiska era som rådde före revolutionen då Zine El Abidine Ben Ali styrde landet – och att den sista spiken slås i kistan för upproret 2011.
Presidentens motståndare anser att tunisierna inte vet vad de röstar på, eller varför.
Presidentens drag har ändå välkomnats av många desillusionerade tunisier som blivit trötta på den svåra ekonomiska krisen.
Den ekonomiska nedgången sedan 2011 har gjort många arga på de partier som har regerat sedan revolutionen. Många har fått nog av politiskt käbbel och regeringsmisslyckanden.
Någon form av "ja" till ny konstitution – men med lågt valdeltagande
Analytiker förväntar sig ett "ja" i folkomröstningen till den nya konstitutionen.
De stora partierna bojkottar folkomröstningen, och valdeltagandet bland de 9,2 miljoner registrerade väljarna väntas bli lågt.
Ett lågt valdeltagande skulle ifrågasätta den nya konstitutionens legitimitet, men president Kaïs Saïed följer sin egen linje och har stipulerat att konstitutionen kommer att träda i kraft när de slutliga resultaten publiceras. Han har inte sagt vad som händer om väljarna avslår förslaget till ny konstitution.
Det finns inga regler för ett minimideltagande för godkännande av den nya konstitutionen och inte heller någon bestämmelse om ett "nej"-resultat.
Det största okända i den här folkomröstningen är huruvida valdeltagandet blir lågt eller mycket lågt
analytikern Youssef Cherif (AFP)
Oklart hur starkt stöd Saïed har
Trots att president Saïed har stöd bland unga människor – allt från vänsterfolk och marginaliserade, utestängda personer till islamister som tröttnat på den politiska elitens oförmåga att lösa landets problem – är det ändå oklart hur starkt stödet för honom verkligen är.
Den konservative Kaïs Saïed är en 64 år gammal professor i juridik och en "outsider" som saknar partipolitisk bakgrund. Han vann en jordskredsseger i presidentvalet 2019 och skapade en image av att vara omutlig och distanserad från den politiska eliten.
Presidenten har framstått som alltmer isolerad under de senaste månaderna, och har begränsat sina offentliga kommentarer till officiella videor från sitt kontor. Han har stämplats motståndare som "ormar", "bakterier" och "förrädare". Han har lovat att skydda tunisiernas friheter och beskriver sitt politiska projekt som en "korrigering" och en återgång till revolutionens väg.
Tunisien står inför skyhög inflation, ungdomsarbetslöshet på 40 procent och ett eventuellt avtal med Internationella valutafonden som observatörer har varnat för att kan leda till ännu mer ekonomisk smärta.
Källor: Reuters, AP, AFP