Giorgia Meloni är ledare för det nationalistiska ytterhögerpartiet Italiens bröder, som har rötter i fascismen. Partiet är för första gången större än de andra allianspartierna, Matteo Salvinis Lega och Silvio Berlusconis Forza Italia.
Själv har Meloni redan utmålat sig som landets nästa premiärminister.
45-åriga Giorgia Meloni är en skicklig politiker med en lång politisk karriär bakom sig.
– Hon har en enorm ledarskapsförmåga och har som ingen annan kvinna i italiensk politik tidigare lyckats förvalta den på ett ypperligt sätt, säger den politiska filosofen och författaren Giorgia Serughetti vars senaste bok Den konservativa vinden granskar just den nutida högern.
Som femtonåring gick Meloni med i den neofascistiska organisationen Youth Front, ungdomsgrenen av fascistiska Italian Social Movement, som bildades av ex-fascister efter andra världskriget.
Senare var hon medlem i Silvio Berlusconis parti, men lämnade det år 2013 och grundade Italiens bröder. Under åren har hon genomfört en stor och välskött förändring av partiet. Men det finns flera partimedlemmar med fortsatt vurm för fascismen och Benito Mussolini i partiet, vilket framkommer i media nu och då, och vilket Meloni försöker få styr på.
De är obekväma och ett hinder för hennes egna framgångar, men ett effektivt medel för motståndarsidan att lyfta fram för att attackera henne.
Fokus på nationalism, kärnfamiljen och nyliberal ekonomisk politik
Enligt Giorgia Serughetti har Meloni skickligt gjort en kursändring i politiken från neofascismen till vad hon kallar demokratisk postfascism med starkt fokus på nationalism, den italienska traditionella kärnfamiljen i kombination med nyliberal ekonomisk politik.
Meloni är den första kvinna i Italien som leder ett parti med betydande väljarstöd – ett stöd som har byggts upp under en längre tid. I valet i september ser det i nuvarande opinionsundersökningar ut som att hon kan få upp mot 25 procent av rösterna och bli högerns största parti och kanske till och med det största totalt.
Dessa siffror har gett Meloni stark medvind och hon ser sig redan som en vinnare och landets nästa premiärminister.
För varken Silvio Berlusconis Forza Italia eller Matteo Salvinis Lega är ens i närheten av att nå samma väljarstöd så som det verkar nu. Men tillsammans med Melonis Italiens bröder kan de komma att få egen majoritet i parlamentets två kamrar.
Det har ingen kvinna tidigare lyckats med.
Men att det är en kvinna som representerar nationalism och ett ytterhögerparti är ingen seger för kvinnorna i Italien, menar den politiska filosofen och författaren Giorgia Serughetti.
– Meloni representerar nationalism, överhöghet – italienarna först –, konservativ familjepolitik och kristendom. Och genom sin politik ställer hon kvinnor mot varandra. Utrikesfödda kvinnor, muslimska kvinnor och lesbiska kvinnor är till exempel inte inkluderade i de grupper som utlovas trygghet och statligt stöd i olika former, säger hon.
Melonis popularitet kan delvis förklaras med att hon helt enkelt står för kärnan i den italienska kulturen "Dio, patria e famiglia", det vill säga gud, hemland och familj. Och som hon själv har uttryckt det: "Gud, hemlandet och familjen är inte en slogan, utan det vackraste kärleksmanifestet."
Säkrare alternativ i otrygga tider – för en del
En annan viktig faktor för att förstå Giorgia Melonis framgångar och medvind handlar om att hon kommer från en tid i opposition. Det ger henne framför allt fördelar i förhållande till sina högerrivaler Salvini och Berlusconi, som båda ingått i en tidigare regering och stöttade den före detta premiärministern Mario Draghi tills han tvingades avgå.
– Ytterligare en förklaring är att Italien är ett i grunden konservativt högerland med en mäktig överklass och en åldrande befolkning som har mycket att förlora på för stora förändringar, säger Serughetti.
Med Meloni och för den delen Berlusconi känner de här grupperna sig trygga, menar hon. Satsningar på den traditionella kärnfamiljen, stopp för invandring och en nyliberal ekonomisk politik med fokus på företagen känns som ett säkrare alternativ i otrygga tider.
Men kvinnorättsaktivister, andra människorättsaktivister från exempelvis hbtqi-rörelsen och utlandsfödda har all anledning att oroa sig.
Aborträtten som till exempel är garanterad i lag, men inte fungerar i praktiken, riskerar med en högerregering ledd av en extremhögerpolitiker som Meloni inte att upphävas – eftersom ett förbud inte har stöd hos befolkningen – men urholkas betydligt, spår Serughetti.