Marknaderna hade tidigare hållits på bland annat på Rådhustorget i Ekenäs och i Skepparträdgården. Olika marknader ordnades också på olika platser, exempelvis kreatursmarknad på Ladugårdsgatan och fiskmarknad på Fisktorget.
Kan jag få ditt namn och telefonnummer, min advokat kontaktar dig senare.
Ett vanligt hot Tarmo Lundén fick höra av missnöjda försäljare
Sin första kontakt med höstmarknaden hade Tarmo Lundén 1974 efter att ha jobbat som mätningstekniker på Ekenäs stad under knappt ett år. På den tiden ingick det i mätningsavdelningens uppgifter att arrangera höstmarknaden. Fram till 1998 fördelades försäljarnas platser via en auktion som tog plats dagen innan marknaden. Lundén uppskattar att det 1974 var cirka 200 försäljare på plats under auktionen som pågick i flera timmar.
Det lär ha hänt ett och annat i publiken.
Tarmo Lundén
Följande år var det Lundén som fick axla huvudansvaret för arrangemangen och auktionen. Planeringen började redan under sommaren då en karta över försäljningsplatserna skapades. Platserna började ritas ut på planen med kalk dagen innan marknaden, alltså samma dag som platserna auktionerades ut.
Den första auktionen Lundén höll i gick betydligt snabbare än året innan eftersom anbudens miniminivå hade höjts från en mark till tio.
Konkurrensen kunde vara hård om platserna och känslorna gick heta ibland. Det har varit nära att Lundéns kollegor har fått en käftsmäll under auktionerna och en och annan kniv lär också ha synts till.
– Det lär ha hänt ett och annat i publiken, säger Tarmo Lundén om auktionerna.
Hala försäljare, gamla lagar och ofrivilliga guider
Lundén hade vid tiden för sin första marknad inte tidigare sett folksamlingar i den storleken på ett så litet område. Sammanlagt fanns där cirka 240 försäljare och antalet platser steg under Lundéns tid från 280 till över 400. Många försäljare använde sig dessutom av fler än en plats. En del försäljare behövde till och med upp till fyra platser. Tivolit var ett återkommande inslag redan då Lundén tog över.
– Trångt var det, man kan jämföra det med basarer, säger han om första gången han såg alla tält uppslagna på planen.
Efter auktionerna var det alltid vanligt att ett antal eftersläntrare dök upp, alltså försäljare som hade missat auktionen eller blivit utan plats. I vanliga fall försökte man placera dem någonstans och lista ut ett skäligt pris för platsen. De övriga försäljarna, som köpt sin plats på auktionen och kanske betalat dyrt för den, såg sällan med blida ögon på nykomlingar.
– Kan jag få ditt namn och ditt telefonnummer, min advokat kontaktar dig senare, kunde försäljarna hota med berättar Lundén.
Det betyder inte att hela finska folket ska komma till Ekenäs marknad.
Tarmo Lundén då försäljare som blivit utan plats hänvisade till lagstiftning från 1700-talet
Det var dock alltid tomma hot, och Lundén har aldrig blivit uppringd av en försäljares jurist.
Ett annat minnesvärt trick som försäljare som blivit utan plats kunde ta till var att hänvisa till "marknadslagen" enligt vilken alla skulle få en plats. Enligt försäljarna fastställde lagen att finska folk skulle få saluföra sina produkter på marknader. Lagen försäljarna hänvisade till var handelsbalken i 1734 års lag, som tillåter frihandel mellan inrikes bosatta personer på marknader.
– Det betyder inte att hela finska folket ska komma till Ekenäs marknad, påpekade Lundén till försäljare.
Det var inte heller ovanligt att försäljare försökte övertala Lundéns medarbetare att de hade fått lov av Lundén att ta en viss plats.
– Så vi gick i par sedan, såsom poliserna gör, berättar Lundén.
Han beskriver sig själv och sina kollegor som guider. Många av försäljarna kände inte till Ekenäs som stad och behövde hjälp med att hitta.
Även blåljusen har sin plats på marknaden
En och annan förändring har gjorts sedan 1975. Planen har blivit större och antalet försäljningsstånd har blivit fler. Platserna har också gått från tre kvadratmeter till fyra kvadratmeter för att bättre passa med de ställningar största delen av försäljarna hade. Gångarna har också gjorts tillräckligt breda för utryckningsfordon.
Den dagen då militären marscherar in på marknadsplan går Lundén ut.
Tarmo Lundén ville inte se militärpolisen på marknaden
Från början var det arrangörerna som huvudsakligen hade ansvar för säkerheten. Polisen patrullerade förvisso som vanligt, men ordningen på marknaden var i första hand arrangörens ansvar.
– Vi hade ingen uniform eller knappar som visade vem vi var. Vi såg ju ut som vem som helst, säger Lundén.
Det kunde göra att man lätt framstod som någon som bara lade näsan i blöt, vilket kunde uppfattas som provocerande. Efter att såväl Lundén som hans kollegor varit med om hotfulla situationer konstaterade de att någonting måste förändras och från kommunen kom förslaget att militärpolisen skulle kallas in.
– Den dagen då militären marscherar in på marknadsplan går Lundén ut, var den dåvarande marknadsgeneralens reaktion på den idén.
Slutligen blev det ändå så att polisen tog hand om ordningen. Patrullerna var också på plats under natten. Stölder var nämligen relativt vanliga nattetid.
Ekenäs mot marknaden
Fastän Lundén inte var intresserad av att se militären på marknaden under sin tid är det inte någonting som helt saknar prejudikat. Långt tidigare hade kosacker kallats in för att hålla ordningen under marknader. Som tur var hade marknadsbesökarna lugnat ner sig så till den grad att polismyndigheten gott och väl kunde hålla ordningen under Lundéns tid.
Det söps inte särskilt mycket under själva marknadsdagarna, säger Lundén. Däremot på kvällarna och efter sista marknadsdagen kunde det förekomma en del fylleri vid tivolit, som var öppet längre än själva marknaden. Ibland blev det också bråk mellan försäljare och festande ortsbor.
Ett exempel var en karl i nävermössa som sålde rostiga verktyg, men i Karelen lär han ha ägt så täta skogar att solen inte nådde ner till marken.
Tarmo Lundén berättar att de gamla originalen som med tiden försvann från höstmarknaden
Det var inte bara festande ortsbor som stötte sig med marknadsförsäljarna. Även lokala näringsidkare kunde hysa ett visst agg gentemot försäljarna på marknaden. Lokala försäljare hade möjlighet att på förhand reservera platser på marknaden, vilket de oftast inte var intresserade av. De kunde däremot fungera som bulvaner, berättar Lundén. På en plats reserverad av en lokal handlare kunde det exempelvis stå en försäljare från Salo.
Ett år ordnade lokala handlare också en egen "marknad" i bollhallen. Där var det helt tomt eftersom de tog inträde, minns Lundén.
Utbudet har varit förvånande konsekvent genom åren
Typen av produkter som erbjuds på marknaden har varit relativt konsekvent. Några av de vanligaste varorna är fortfarande mat, sötsaker och olika klädesplagg, men det fanns kanske en större andel så kallade original tidigare.
– Ett exempel var en karl i nävermössa som sålde rostiga verktyg, men i Karelen lär han ha ägt så täta skogar att solen inte nådde ner till marken, berättar Lundén om en försäljare.
Urvalet av produkter har såklart förändrats en del. Man hade behov av andra saker förr, resonerar Lundén. Andelen utländska försäljare har ökat. Då Lundén började var majoriteten från Finland och ett fåtal från Sverige.
Auktionerade platser blir till förkörsrätt
Den sista auktionen för försäljningsståndens platser ägde rum 1998. Därefter hade försäljaren möjlighet att förhandsreservera just den platsen framöver. Endast så att säga tomma platser auktionerades ut. Man kan lätt tro att konkurrensen om platserna skulle vara extra hård just det året, men försäljarna hade vid det laget redan bildat en kartell där de varje år köpt sina platser till utgångspris.
Nykomlingar som vägrade ingå i kartellen och försökte konkurrera kunde förvänta sig ett fientligt bemötande och till och med sabotage. Lundén berättar om en lokal matförsäljare som konkurrerade med de redan etablerade försäljarna.
– När han hade fått fettet varmt var det någon som lyfte på kärran så han fick oljan över golvet, följande år var han med i kartellen, berättar Lundén.
Jag trivdes som fisken i vattnet trots att jag var så stressad att jag knappt kunde sova natten innan marknaden.
Tarmo Lundén
Som fisken i vattnet
Trots all den stress marknaden förorsakade och de bekymmer som ibland uppstod trivdes Tarmo Lundén väldigt bra i sin roll som marknadsgeneral och sedermera marknadsmarskalk.
– Jag trivdes som fisken i vattnet trots att jag var så stressad att jag knappt kunde sova natten innan marknaden, säger han.