Då Denice Lönnroths ettåriga son började på dagis i början av augusti fanns det bara en anställd barnskötare i gruppen, och även den personen hade sin första dag på daghemmet.
– Jag har legat vaken många nätter och funderat på hur det här ska fungera, på hur man ska kunna erbjuda sina barn en trygg vardag med trygga vuxna, om det inte finns någon fast personal utan bara en massa vikarier.
För Lönnroths del har personalbristen lett till att att sonen tillbringar färre timmar på daghemmet. Lönnroth vill varken utsätta sonen för stressen på daghemmet eller belasta personalen mer än nödvändigt.
Om det bara hade funnits någon som hade kunnat meddela att situationen ser ut så här
Mamma till tvååring, Helsingfors
En annan Helsingforsmamma delar hennes upplevelse. Hennes tvååring började på en avdelning som helt saknar lärare inom småbarnspedagogik och där det också är brist på barnskötare.
– Om det bara hade funnits någon som hade kunnat meddela att situationen ser ut så här – det finns liksom varken behörig eller obehörig personal.
De här två mammorna är inte de enda som för sina barn till daghem där det råder fullständig kalabalik med nya vikarier, för många barn per vuxen och inga behöriga lärare i småbarnspedagogik.
Svenska Yles kartläggning av svenskspråkiga daghem i 28 kommuner visar att läget är bristfälligt på flera håll. Allra värst är det i kommuner i Nyland.
Bland de kommuner som har angett hur många som arbetar som lärare inom småbarnspedagogik utan behörighet är andelen obehöriga störst i Sibbo, Esbo, Sjundeå, Borgå och Grankulla.
Också Vanda och Kyrkslätt är med på listan över kommuner med störst antal obehöriga.
Helsingfors stad ville inte uppge hur stor andel av lärarna inom småbarnspedagogik som är obehöriga. I augusti hade Helsingfors ändå 12 helt lediga tjänster som lärare inom småbarnspedagogik. Ingen annan kommun hade mer än en eller två lediga lärartjänster.
– Behovet i Helsingfors är ju störst eftersom där bor flest människor och det finns flest barngrupper där. Så där behövs ju väldigt många som jobbar inom småbarnspedagogiken och då syns bristen också tydligast, förklarar Mia Heikkilä som är professor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi.
På Westends daghem i Esbo är de medvetna om personalbristen i huvudstadsregionen.
– På våren när vi lediganslår har vi alltid många som söker, men kanske ännu flera platser som vi har behov av att fylla, säger Tove Nummelin-Lång, ledande ledare inom småbarnspedagogik.
Julia Grönvall, som är ledare inom småbarnspedagogik på samma daghem, menar att de hittills alltid har varit tillräckligt många på jobb.
– Vi har ännu inte varit för få, men om det skulle finnas flera i personalen i en viss grupp jämnar vi ut det så att alla grupper har tillräckligt med personal. Vi har också ett system för att fördela personalen jämnt inom hela Esbo stad, så varje morgon ser vi till att läget ser bra ut inom hela svenska sidan i Esbo stad.
Kommuner i hela landet uppger att det är mycket svårt att hitta vikarier att fylla tjänsterna med.
– Vi märker i regionerna att då man annonserar om en ordinarie anställning, då kommer det många sökande. Vikariat är helt enkelt svårare att fylla med behöriga, säger Matilda Engström som är chef för småbarnspedagogiken i Jakobstad.
Det här märks också på Westends daghem. Där använder de sig liksom resten av huvudstadsregionen av tjänsten Seure för vikarieanskaffning.
– De gör sitt yttersta, men det är klart att det också där periodvis finns fler människor som har möjlighet att jobba och periodvis färre, medger Nummelin-Lång.
– Sedan har vi ju också sådana vikarier som har stannat kvar i branschen i många år, och de blir ju väldigt kompetenta också av bara arbetserfarenheten.
Denice Lönnroth är tacksam över att det ganska långt är samma vikarier som har stannat på sonens daghem i Helsingfors.
– På det sättet måste jag säga att vi har varit lyckligt lottade, att det inte har sprungit runt massa olika människor där. Nu har de också lyckats anställa en till person, men läraren fattas fortfarande.
"Basala grejer som att äta och gå på toa blir hemskt svåra"
Trots att daghemspersonalen gör sitt bästa med de resurser de har bidrar bristen på personal till att både föräldrar och barn känner sig otrygga.
– Det blir en stressig miljö för alla, säger småbarnsmamman från Helsingfors.
Hon saknar stödet för föräldern och upplever att hon inte kan känna sig trygg i att överlämna ansvaret åt personalen under den tid barnet är på daghemmet.
När hennes barn började på dagis fanns det varken plan eller schema för mjuklandningen, och kommunikationen till föräldrarna hade fallit bort helt.
Det blir en stressig miljö för alla
Småbarnsmamma, Helsingfors
Främst påverkar det ändå barnen, menar hon.
– Det största problemet är att det inte skapas en relation mellan de vuxna och barnen på dagiset, det finns liksom inte någon möjlighet att knyta an och lära känna barnen. Då blir också basala grejer som att äta och sova och gå på toa hemskt svåra.
Matilda Engström menar också att det krävs mer av den behöriga personalen när det kommer in obehörig personal.
– Då man har en obehörig i personalen så krävs det mycket mer både av förmännen som handleder och guidar och av resten av teamet.
Lika villkor för barnen
Enligt Mia Heikkilä handlar kravet på behörighet om att man har börjat se småbarnspedagogiken som ett viktigt steg i barnets fostran och utbildning – det är där man lägger den första grunden.
Det är därför som Utbildnings- och kulturministeriet har satt upp ett mål där två tredjedelar av daghemspersonalen år 2030 ska bestå av lärare och socionomer inom småbarnspedagogik – och minst hälften av dem av lärare inom småbarnspedagogik.
Statistiken visar ändå att de flesta kommunerna är långt ifrån det målet.
– Det är ju det som den sittande regeringen har varit väldigt tydlig med, att man vill uppnå en jämlik utbildning. Är det då väldigt stor skillnad på personalens utbildningsnivå uppnås inte det målet utan det blir istället ojämlika villkor för barnen. Och då spelar det ju plötsligt roll var man bor om man ska få tillgång till bra småbarnspedagogisk verksamhet, säger Heikkilä.
I vissa kommuner i Finland är andelen behöriga nämligen betydligt bättre än i kommunerna i Nyland. Till exempel på Kimitoön, i Kristinestad och i Nykarleby är alla tillsatta lärare inom småbarnspedagogik för tillfället behöriga, och också i Hangö och Vasa är läget under kontroll.
Natursköna och havsnära Hangö lockar dagispersonal som vill stanna: "Vi har det bra i Hangö"
Flerformsutbildningen ett kliv i rätt riktning
Regeringen har dragit sitt strå till stacken genom att finansiera tilläggsplatser för utbildningarna av lärare inom småbarnspedagogik.
De har också finansierat den flerformsutbildning som erbjuds på svenska av Helsingfors universitet och Åbo Akademi. Den här utbildningsformen gör det möjligt för folk att bli behöriga samtidigt som de fortsätter jobba.
Tove Nummelin-Lång säger att många som jobbar inom Esbo stad tar vara på möjligheten.
– Det är jättepositivt att det är så många som jobbar inom vår organisation i hela Esbo som studerar som bäst. Vi har kommit emot och hittat väldigt flexibla lösningar för att de här personerna ska kunna göra sig behöriga, och vi är väldigt tacksamma över att de som är intresserade har den här möjligheten.
Heikkilä, som är utbildningslinjeansvarig för utbildningen i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi, säger att universitetet gör allt för att de ska kunna fortsätta erbjuda den här studieformen efter att finansieringen upphör.
Ny utbildning ger flera behöriga till daghemmen i södra Finland
Många lediga platser på utbildningslinjen vid Åbo Akademi
Man måste självklart utvärdera om det fortfarande behövs fler tilläggsplatser, säger Mervi Eskelinen, undervisningsråd och expert inom småbarnspedagogik vid Undervisnings- och kulturministeriet. Enligt henne handlar det ändå om en fin balans, eftersom nativiteten är låg och man inte vill utbilda så många att det på sikt leder till arbetslöshet inom branschen.
Enligt Heikkilä är det ändå inte fler studieplatser som behövs – i själva verket är bara hälften av alla Åbo Akademis platser fyllda.
Hon menar att det finns ett visst söktryck, men att en stor del som söker antingen inte är behöriga eller inte dyker upp på lärarlämplighetstestet som är en del av ansökningsprocessen.
Här har Åbo Akademi en hel del att göra när det kommer till att kommunicera kraven på behörighet för utbildningen tydligare, och att fortsätta jobba för att göra utbildningen mer attraktiv och ändamålsenlig.
Ett givande arbete: "Få forma små barn till blivande samhällsdeltagare"
Enligt Eskelinen handlar bristen på personal framförallt om långvariga och välkända problem som lönenivån, arbetsförhållandena och ledarskapet inom branschen.
Heikkilä menar ändå att branschen är onödigt smutskastad, och hon efterlyser en förändring i hur man pratar om branschen. Först då kan den bli mer attraktiv, säger hon.
– Vi har alla ett ansvar att fundera på hur vi lyfter fram småbarnspedagogikfältet, alltså hur vi pratar om småbarnspedagogiken och det otroligt värdefulla arbete som lärarna och barnskötarna och socionomerna gör. Det här gäller såväl medierna och utbildningsområdet som branschen själv.
Också på Westends daghem önskar de att de goda sidorna av yrket ska lyftas fram i högre grad. Nummelin-Lång nämner till exempel arbetsgemenskapen inom småbarnspedagogiken som något alldeles särskilt. Både hon och Grönvall upplever dessutom arbetet som väldigt meningsfullt.
– Att få möta de här barnen varje dag, att få se hur de lär sig och gläder sig över sin egen utveckling, det är nog det bästa, säger Grönvall.
– Och att få vara med och forma små barn till blivande samhällsdeltagare – jag menar, det här är ett så otroligt fint jobb, tillägger Nummelin-Lång.