Den största industriella återförsäljaren av gödsel i Finland, Yara Finland, höjde också priset. I juli var priset på en av de vanligare gödselsorterna 800 euro per ton – i slutet av augusti var det 1000 euro per ton.
Men för den enskilda jordbrukaren är det inte bara de höga priserna som är ett problem.
Oviss marknad
– Det som kanske oroar ännu mer är ovissheten. Det gör att jordbruken runtomkring Finland har svårt att planera verksamheten inför nästa år. Jag oroas över hur spannmålstillgången kommer se ut om ett år, säger Christoffer Ingo, lantbrukspolitisk sakkunnig vid Svenska lantbruksproducenters centralförbund.
Finns det gödsel så det räcker åt alla?
– Det har vi inte har svar på. Vi vet att många hann köpa redan i juli, och att en del har kvar lager från tidigare år, som förstås klarar sig. Men vi vet också att den största delen jordbrukare ännu inte har gödsel för 2023. Och man kan tänka sig att många hann beställa gödsel för nästa år igår, men för tillfället är marknaden stängd, och ingen säljer, säger Ingo.
När de som ska tillgodose att det finns varor i butikerna lever i osäkerhet, sprids den osäkerheten vidare.
Problem i produktionskedjan
Gödselproduktionens kväve kommer från ammoniak, som i sin tur tillverkas av gas. Kostnaden för gas har skenat iväg i Europa, och därför har både produktionskedjan brutits och priserna höjts.
Det skriver Roland Westerberg, Yara Finlands kommersiella direktör, i en e-postkonversation med Svenska Yle. Westerberg är själv jordbrukare i Kyrkslätt.
– Det har blivit olönsamt att producera ammoniak eller kvävegödsel utifrån gas i Europa. De flesta producenterna i Europa som är beroende av gas har stängt ner eller är på väg att stänga ner, säger Westerberg.
För att hålla ner produktionskostnaderna importeras istället ammoniak från områden utanför Europa.
Roland Westerberg säger att det är omöjligt att förutse ifall priserna kommer höjas ytterligare.
– Den globala energi- och råvarumarknaden påverkar prissättningen och tillgängligheten. Dessa faktorer är okända längre framåt, säger han.
Vad händer om gödseln tar slut?
– Vi jobbar hårt för att säkerställa volymer för det finska behovet och det är en klar fördel att vi har fabriker i Finland, men ett globalt nätverk för att skaffa råmaterial, säger Roland Westerberg vid Yara Finland.
Westerberg säger att det inte finns någon snabb lösning, och att det ser ut som att läget åtminstone fortsätter fram till våren.
Frågan är om det finska jordbruken klarar av att vänta på att situationen lättar.
– Gödsel behövs för höstsådd, där man sår åkern direkt efter skörden för att ha växttäcke under vintertiden. För den sortens odling är den här bristen på gödsel riktigt förödande, säger Christoffer Ingo.
Han säger att bristen på gödsel är avgörande för nästa års skörd.
– Gödseln vi pratar om nu är helt avgörande för skörden 2023. Samtidigt är det omöjligt att säga var spannmålspriserna är vid skörd om ett år, säger Ingo.
Produktionen fortsätter ändå i normal takt för säsongen, säger Westerberg. Osäkerheten är större än normalt, men inget tyder på att lantbrukarna inte skulle få gödsel till nästa säsong, menar han.
– Höstgödsel har vi haft till salu under sensommaren, så tillgängligheten har inte begränsat höstsådden för våra kunder, säger Westerberg.
Men Ingo säger att mängden höstsådd spannmål förmodligen också kommer minska i år, vilket är dåligt för både jordbrukaren och omgivningen.
– Det är en dålig sak både för jordbrukens arbetsintensitet, det vill säga att få arbetet utspritt över året, men också för klimatet då det förmodligen kommer plöjas mer än vanligt och mindre grönt som binder koldioxid kommer att växa på åkrarna i höst, säger Ingo.
Ett steg till i ledet av osäkerhet
– I denna exceptionella situation jobbar vi med kort sikt framåt och strävar efter att säkra tillgängligheten för lantbrukare, säger Roland Westerberg.
Problemet gäller alltså inte bara här i Finland. Yara är ett multinationellt gödselbolag och den Europeiska unionen har en gemensam jordbrukspolitik som går ut på att förse europeerna med mat.
– På europeisk nivå borde tillräckligt med gödsel produceras eller tillgodoses för hela unionens jordbruk, säger Christoffer Ingo.
Han lyfter också fram prisnivån som en del av problematiken.
– Om gödseln ska vara dyr betyder det att resten av priserna måste hänga med. Vi har sett höga spannmålspriser i våras och somras, men vi vet ingenting om var spannmålspriserna ligger nästa år, säger Ingo.
Samma sak gäller priset på alla produkter som berörs av spannmål, som till exempel mjölk-, kött- och äggprodukter.
– De priserna måste hänga med. Då riktar vi igen blicken mot vår detaljhandel och de som köper upp våra produkter, bonden har i dag ingen möjlighet att få pris utgående från något kostnadsindex, säger Ingo.
Vad kan bonden göra?
– Inte finns det direkt några alternativ. Gödseln behövs. Lämnar du bort gödseln så får du inte ut de skördar som krävs för att täcka andra kostnader heller, säger Christoffer Ingo.
Roland Westerberg säger att det ett flertal olika gödselaktörer på marknaden.
– Gödsel säljs i huvudsak av lantbrukshandlare som säljer andra insatsvaror till lantbrukare, men även direkt av olika gödselimportörer, säger han.
Men i praktiken har finländska jordbrukare få andra alternativ än att köpa Yaras produkter, menar Christoffer Ingo.
– Ska vi säga som så att det är den största aktören som inte är rysk, säger han.
Roland Westerberg säger att gödselmarknaden ändå är global, och att prisnivån påverkar alla lantbrukare runt om i världen.
För bönder innebär det en stor osäkerhet om framtiden och fler ekonomiska risker.
– Man får hålla koll på kostnaderna och väga dem mot inkomstpotentialen. Genom att dela upp gödslingen under växtperioden kan man justera för skördepotential och väder och således maximera nyttan av gödseln, säger Westerberg.
Det är allvarligt när gödselproduktionen tryter, för det finns inga alternativ som kan kompensera, menar Ingo.
– Då vi pratar om djurgårdar som odlar foder för egna djur så betyder det i praktiken att man inte kan garantera tillräckligt med foder åt djuren, så då måste man se över den delen av produktionen: har man råd att ha den mängd djur man har eller över huvud taget? undrar Ingo.
Kostnaderna måste alltså vägas mot inkomsterna.
– Gödseln köps nu inför nästa säsong där varken försäljningspriserna eller växtförhållanden för grödorna är kända. Detta ökar den ekonomiska risken för verksamheten, säger Westerberg.
De ekonomiska riskerna som jordbrukare står inför blir allt fler. Försäljningspriserna på jordbrukets produkter står inte i relation med kostnaderna, och nu kan bönderna varken påverka tillgång eller pris. Det gör att den enskilda bonden har extremt tuffa och svåra val framför sig när hen ska planera sin verksamhet på lång sikt, menar Christoffer Ingo.
– Det går inte att göra snabba korrigeringar på ett jordbruk i den här typens produktion där till exempel växtföljds-, avels- och låneamorteringsplaner ständigt bör beaktas, säger Ingo.