Den höga inflationen och chockhöjda el- och matpriser kan få många att dra åt svångremmen när det gäller kulturevenemang i höst. Bland pensionärerna som brukar vara flitiga kulturkonsumenter börjar det redan synas, enligt Ulla-Maj Wideroos, ordförande för Svenska pensionärsförbundet.
– Det här gäller naturligtvis också alla människor, men jag tror att vi äldre känner av det här på ett annat sätt, en del av vuxit upp i krigstider. Har man 800-900 euro i pension så räcker det inte till några extravaganser, säger hon och fortsätter:
– Man har fullt sjå med att få mat på bordet och dessutom i många fall mediciner. Hur nödvändigt man än tycker att teater, musik, konserter och revyer är, hamnar det på listan över sådant man kanske måste prioritera bort.
Dessutom finns det en stor grupp som fortfarande inte har hittat tillbaka till konserthusen efter pandemin, och många köper sina biljetter i sista minuten. Samma fenomen syns också delvis på teaterfältet, bekräftar Kaisa Paavolainen, verksamhetsledare för Finlands Teatrar.
Det påverkar också arrangörerna, vars kostnader har stigit parallellt med den allmänna prisstegringen.
I en utredning som tidningen Helsingin Sanomat publicerade i helgen framgår att biljettpriserna till många kulturevenemang har stigit drastiskt under de senaste tio åren, i vissa fall rentav fördubblats. Enligt HS enkät har de höga biljettpriserna skrämt bort många besökare.
Teater Viirus lanserar kampanj
Kulturfältet har lite olika taktik när det gäller att tackla problematiken och förbereda sig för höstsäsongen. Till exempel Teater Viirus i Helsingfors har lanserat en kampanj där man genom att köpa ett säsongskort för 75 euro får se alla teaterns föreställningar under säsongen. Priset motsvarar ungefär två vanliga biljetter.
– Jag är själv medelklass men har inte råd att se så många föreställningar som jag skulle vilja. Vi vill göra teatern mer tillgänglig, säger Jussi Sorjanen, teaterchef på Viirus.
I synnerhet musikalbiljetterna tycker han är för dyra och säger att det börjar vara en klassfråga.
– Det finns ett bevingat uttryck att teatern tillhör folket, eller teatern tillhör alla, men det stämmer absolut inte så höga som biljettpriserna är nu. Något borde göras om vi vill att teatern ska vara för alla.
Publiken har delvis återvänt till Viirus men inte i samma grad som innan pandemin. Den nylanserade kampanjen är ett sätt att locka tillbaka publiken. Sorjanen hoppas ändå att alla inte utnyttjar kampanjen.
– Då går vi i konkurs! Men köp nu ändå, säger Sorjanen med glimten i ögat.
Förutom kundernas minskade köpkraft påverkas teatern också direkt av olika löpande kostnader som stiger.
– Energi-, elektricitet-, värme- och materialkostnaderna stiger och vi måste justera budgeten på grund av det. Under pandemin lärde vi oss att reagera, men den här krisen blir kanske ännu större och lite annorlunda. Jag har inte färdiga svar på hur vi ska ta oss igenom den här men vi är alla i samma båt.
Också biograferna påverkas
Också inom biobranschen är man fundersam kring hur höstsäsongen kommer att påverkas av energikrisen, säger Tero Koistinen, vd för Finlands Filmkammare.
– Visst talar man om det inom branschen men mediernas flitiga rapportering om att kundernas pengar snart tar slut påverkar förstås folks beteende och atmosfären. Biobranschens resiliens brukar ändå vara rätt god i recessionstider.
Men jämfört med recessionen på 1990-talet eller finanskrisen 2008 finns det nu en massa strömningstjänster där du kan streama filmer och serier i en månad till ungefär samma pris som en biobiljett.
– Jämfört med andra kulturformer är biobiljetter billiga som tvål, men när folk tvingas se över sina konsumtionsvanor så kan det förstås påverka även oss.
Biograferna påverkas förstås också direkt av stigande priser.
– Speciellt lamporna i biosalongerna drar mycket ström och det är viktigt att biograferna förnyar sina apparater till modernare varianter som drar mindre ström. Energifrågorna är mer på tapeten än någonsin förr.
Koistinen tror också att biograferna kommer att lansera olika former av kampanjer i höst för att locka publik till sig.
– Enskilda biografer gör det redan. Men det kan också hända att man lanserar någon nationell kampanj. Det har vi redan sett i Europa, till exempel i London och i Paris.