– Man får hjälp med att stanna upp och bekanta sig med både sig själv, sin partner och situationen som man har hamnat i, säger familjerådgivaren Anita Björkestam, utbildad parpsykoterapeut.
Just nu är det oklart hur det går för familjerådgivningscentralen när Östra Nylands välfärdsområde tar över kommunernas social- och hälsovårdstjänster vid årsskiftet.
Till familjerådgivningscentralen kan man komma ensam eller med sin partner och det är helt gratis. Man kan samtala med en terapeut i enrum eller i grupp.
– Ingen frågar efter om man hör till kyrkan eller inte. Vi har också regnbågsfamiljer bland klienterna, säger Sari Varpama som är chef för Borgånejdens familjerådgivningscentral.
Den ligger i det gula trähuset precis nedanför kyrkan. Där jobbar Varpama tillsammans med en mottagningssekreterare, två heltidsanställda familjerådgivare och en terapeut som jobbar några timmar i veckan.
Förutom professionell samtalshjälp erbjuder familjerådgivningscentralen utbildning och arbetshandledning. Den samarbetar också med den familjerättsliga enheten i Östnyland kring medling i familjefrågor.
Förra året var 419 personer klienter vid centralen, ungefär 80 procent av dem Borgåbor. Den senaste tiden har allt fler börjat ta kontakt.
– Behovet är stort. Vi har köer för första gången på länge, säger Varpama.
Svårt att prata med partnern
De flesta som vill ha hjälp är par. Det vanligaste är att de tar kontakt för att de har svårt att kommunicera med varandra eller för att de går och funderar på skilsmässa.
– Ofta är det en situation som känns jobbig och människorna som kommer hit är ofta ganska desperata. De har försökt själva och kommer i det skedet när de egna krafterna inte räcker till, säger familjerådgivaren Anita Björkestam.
Hennes arbetsrum är ljust och ombonat. Vi sitter i varsin fåtölj, lite som hon brukar sitta med sina klienter.
– Vi kan hjälpa med att förstå sig på varandra, att hitta en kontakt. Kontakten är ofta den som har försvunnit under vardagens slitningar, säger Björkestam.
Stämningen hemma påverkar förstås inte bara de vuxna utan också barnen om sådana finns i familjen. Dessutom kan barnen ta modell av föräldrarna i sina egna parförhållanden.
Visdomar för livet
På måndagen ordnade Borgånejdens familjerådgivning ett pressmöte inför 40-årsjubileet. Benita Ahlnäs var med för att berätta om sina egna upplevelser. Hon har länge verkat som förtroendevald inom kyrkliga samfälligheten i Borgå.
– Därför kände jag till verksamheten från första början. Jag hade inte tänkt att jag själv skulle ha blivit klient, men det hände saker som jag behövde hjälp med, säger Ahlnäs.
Hon räknar upp fyra stora och svåra förändringar i livet:
– Det var skilsmässa och sedan blev jag pensionerad som bibliotekarie efter att ha jobbat i 40 år. Vi hade väldigt stökiga grannar och för det fjärde så blev min mamma dement och hon behövde väldigt mycket omvårdnad. I den situationen kontaktade jag familjerådgivningen och fick verkligen bra hjälp, säger Ahlnäs.
På den tiden fanns familjerådgivningscentralen på Lundagatan. Ahlnäs gick till terapeuten Helena Ewalds i ungefär ett års tid.
– Det viktigaste i situationen var att personkemin fungerade otroligt bra och att samtalen fördes i en förtroendefull anda, säger Ahlnäs.
Terapeuten lyssnade på Ahlnäs och ställde ibland frågor. Ahlnäs berättar att hon tog med sig mycket från den här tiden, särskilt beträffande skilsmässan.
– Felet är inte bara hos den ena, utan det är båda två som borde se sig själv i spegeln. Sedan gav det mig just det här att inte bli bitter fast en skilsmässa är svår. Det handlar också om ekonomi och avyttring, mycket om pengar, säger Ahlnäs.
Ahlnäs konstaterar att juristen kostade skjortan, men familjerådgivningen var gratis. Samtalen hjälpte Ahlnäs acceptera allt som hänt och gå vidare.
– Efter regn kommer solsken, och solskenet kom. Nu mår jag hur bra som helst. Jag förstår andra människor mycket bättre efter att ha gått igenom de här fyra sakerna jag sökte hjälp för, säger Ahlnäs.
Hon säger att det är viktigt att tala ut om situationen, att få gå igenom allting med någon.
– Bli inte bitter och ledsen, utan bearbeta det här. Tala med en god vän eller ännu bättre, vänd dig till en professionell person, säger Ahlnäs.
40 år i Borgå
Kyrkans familjerådgivningscentraler startades på olika håll i landet efter att Matti Joensuu i Tammerfors tagit det första initiativet 1944. Kriget hade precis tagit slut och många familjer mådde dåligt efter de tunga åren.
För tillfället finns det 40 olika centraler. Borgå familjerådgivningscentral grundades 1982 av Borgå stad, Borgå landskommun samt den finska och svenska församlingen. Staden ledde verksamheten i några år innan administrationen övergick till Borgå kyrkliga samfällighet.
Redan på 1980-talet ingick centralen avtal med de omkringliggande kommunerna om att också deras invånare får använda tjänsterna.
I början av 2010-talet drog sig Borgå stad ur det finansiella ansvaret som övertogs av Borgå kyrkliga samfällighet. Staden köper fortfarande tjänster av centralen.
Det gör också Askola, Lappträsk, Lovisa och Mörskom. Efter en paus har också Sibbo köpt parterapi i år, och centralen har nyligen ingått avtal med församlingen i Borgnäs.
Familjerådgivningscentralen har en budget på lite under 230 000 euro per år. I dag står Borgå kyrkliga samfällighet för ungefär 80 procent av finansieringen. Resten kommer från kommunerna som köper tjänster.
När social- och hälsovårdsverksamheten övergår från kommunerna till välfärdsområdet tar de gamla avtalen med städer och kommuner slut eller sägs upp, beroende på hur avtalen är skrivna.
Oklar framtid
Borgånejdens familjerådgivningscentral förhandlar som bäst med välfärdsområdet om fortsättningen.
Ilona Koskenniemi från Askola är ordförande i välfärdsområdets tjänstemannanämnd för ordnande av tjänster. Nämnden sköter förberedelserna som måste göras innan övergången till välfärdsområdet, sedan tar politikerna vid.
Enligt Koskenniemi har man ännu inte bestämt om välfärdsområdet ska ordna familjerådgivningstjänsterna själv eller köpa in dem.
Om det blir så att tjänsterna köps så är det oklart om de måste konkurrensutsättas eller inte. Den snäva tidtabellen i sig självt gör en konkurrensutsättning nästan omöjlig, och det är oklart om en sådan behövs. Enligt lagen måste man konkurrensutsätta köp som överstiger en viss summa.
Familjerådgivning är lite av ett paraplybegrepp som innefattar också annat än parterapi. I början hade också Borgå familjerådgivningscentral ett bredare arbetsområde, nu är inriktningen främst på parförhållandet.
– Vi har mycket samarbete med de kommunala familjerådgivningarna. De sköter situationer där barnen är i centrum, familjens problematik. Det finns inte just andra som sköter parförhållandet. Därför skickar kommunerna hit personer som behöver parterapi från barnskyddet, hälsovården och lågtröskelmottagningen, säger Björkestam.
Om välfärdsområdets tjänsteinnehavare och i sista hand politiker väljer att erbjuda invånarna parterapi så står i praktiken valet mellan att ordna tjänsten i egen regi eller att fortsätta köpa parterapi via Borgånejdens familjerådgivningscentral.
Annika Immonen är servicedirektör för Borgås tjänster för vuxna och ordförande i välfärdsområdets tjänstemannasektion Kontaktytor.
"Vi har öppnat diskussionen mellan välfärdsområdet och familjerådgivningen om fortsatta tjänster och forsätter diskussionen om saken", skriver Immonen per e-post.
Vidare skriver hon att avsikten för 2023 är att välfärdsområdet har ett gemensamt avtal i stället för att alla kommuner har egna avtal på olika grunder.
Om välfärdsområdet inte gör upp ett avtal med Borgånejdens familjerådgivningscentral så betyder det i praktiken att endast Borgåbor och Borgnäsbor kan få hjälp därifrån.
– Parförhållandet är kanske det svåraste människoförhållandet vi har, och ändå grunden för hela stämningen i familjen. Jag tycker det skulle lämna ett otroligt tomrum. Det skulle vara en stor brist, säger familjerådgivare Anita Björkestam.
Samtidigt skulle ungefär 65 000 euro av finansieringen falla bort.
– Då är det Borgå kyrkliga samfällighet som måste ta ställning till hur fortsättningen blir. Vår verksamhet är en del av kyrkans grunduppgifter, att ge hjälp och stödja människor i sina liv och att hjälpa dem orka leva i nära relationer, säger Björkestam.