Hittills har staten stött ett skogsbruk som leder till att alla träd är ungefär lika gamla och att de avverkas samtidigt. Men alltsedan 2014 har även kontinuerligt skogsbruk varit tillåtet. Vårt skogsbruk är i omvandling. Men förändringen sker långsamt.
Liksom många andra tycker jag om att gå i skogen, men tvingas inse att skalan av den systemförändring som håller på att ske inte är möjlig att få syn på. För det är den för långsam. Här presenteras två sätt att se på förändringen.
Den här hösten slås den nationella skogsvårdsstrategin 2035 fast. Jord- och skogsbruksministeriet håller på att bereda ett nytt incitamentsystem för skogsbruket. Utkastet till regeringsproposition har nyligen varit på remiss.
Enligt förslaget ska syftet vara att främja ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar vård och användning av privata skogar. Men Bernt Nordman på Världsnaturfonden WWF är kritisk till stöden och menar att den här hösten är avgörande för hur Finlands skogar ska må i framtiden.
Staten upprätthåller det traditionella kalavverkningsskogsbruket på det här sättet
Bernt Nordman
– Just nu är de här stöden en av de mest avgörande frågorna på regeringen Marins bord. I samband med att man godkände markanvändningssektorns klimatplan, också kallad MISU, kom man överens om att också skogsvårdsstöden skulle klimatanpassas. Det första utkastet var väldigt svagt, tycker vi, och nu är det upp till regeringen att faktiskt leva upp till de löften man har gett, säger Nordman.
Minskad kolsänka kan stå oss dyrt
Hur vi använder skogen och våra marker har en stor betydelse för den nationella klimatpolitiken eftersom Finland på EU-nivå har förbundit sig till en viss nivå när det gäller skogarnas kolsänkor via markanvändningsförordningen.
– Det kan bli en fråga i miljardklassen om inte skogarnas kolsänkor når upp till den nivå vi har lovat. Då måste vi köpa kolsänkor av andra eller kompensera på annat sätt och det kan bli väldigt dyrt för både skattebetalarna och ekonomin överlag, säger Nordman.
I maj visade Statistikcentralens siffror att Finlands markanvändningssektor inte längre är en kolsänka utan var tvärtom ifjol en kolkälla på 2,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
– De dubbel- och trippelcheckade siffrorna förväntas komma någon gång under hösten. Men nog är forskarna alldeles säkra på att vi är i ett brytningsskede just nu. Skogarna binder inte alls så mycket koldioxid som vi har trott, säger Nordman.
Nu försöker forskarna ta reda på vad den minskade koldioxidupptagningen beror på. Men skogsbruksmetoderna och den ökade avverkningen torde ha betydelse.
Stöden styr skogens tillväxt
Om skogsbruksstöden konstaterar Nordman att en stor del av pengarna generellt går till att subventionera röjning av planterade ungskogar och gallringar.
Det som då leder till likåldriga skogar, alltså skogar där alla träd är lika gamla?
– Ja uttryckligen, och det gör att det statliga subventionssystemet missgynnar kontinuitetsskogsbruk. För där har man en annan metod där man med 10–15 års mellanrum avverkar både stora stammar och gallrar så att man får en ny tillväxt. Staten upprätthåller det traditionella kalavverkningsskogsbruket på det här sättet, säger Nordman.
Vår syn är att produktion av virke för skogsindustrin inte egentligen behöver subventioneras
Bernt Nordman, WWF
Men när man talar med folk i skogsbranschen så säger de att det här bara är ett annat sätt att räkna. Vad svarar du på det?
– Ett av de vanligaste perspektivfelen som jag stöter på är att man tittar bara på virket, på träden. Men när det gäller skogarnas kolsänka som helhet måste vi alltid ha med också jordmånen, allt det kol som har bundits i marken och i Finland särskilt i torvmarksskogarna för där har under tusentals år bildats tjocka lager torv och när den här torven bryts ned så blir utsläppen stora, säger Nordman.
Så vad föreslår WWF, vad borde förändras?
– Vår syn är att produktion av virke för skogsindustrin inte egentligen behöver subventioneras. Vi tycker att den ganska välmående skogsindustrin i Finland skulle kunna betala ett lite högre pris för sin värdefulla råvara som har bra efterfråga i världen. De statliga pengarna borde gå till naturhänsyn och klimatanpassning. En stor del av stöden borde helt slopas.
Torvmarksskogarna borde brukas med försiktighet
Speciellt borde politiken fästa uppmärksamhet vid torvmarksskogarna för det är därifrån en stor del av utsläppen kommer. För att lagra den fossila torven som har lagrats i dem under årtusenden borde vi övergå till kontinuerligt skogsbruk för de här skogarna, anser WWF.
– Vårt recept är att en betydligt större del av stöden skulle gå till rådgivning och planering för ett klimatanpassat skogsbruk, inte dikningar längre. Och vi behöver nya sakkunniga som hjälper enskilda skogsägare att ställa om till kontinuitetsskogsbruk, säger Nordman.
Skogsforskning tar tid
I Novia i Ekenäs utbildas skogsbruksingenjörer på svenska. De är de som ska ge råd åt kommuner och de cirka 632 000 skogsägare som tillsammans äger omkring 347 000 skogsbrukslägenheter på över två hektar i Finland. Det är ungefär 60 procent av den totala skogsarealen.
Utbildningsledare är Forstmästare Johnny Sved. Med honom får jag som reporter en möjlighet att se bland annat den demonstrationsyta för kontinuerligt bestånd som skolan bedriver i samarbete med Raseborgs stad i Trollböle.
Här har man huggit luckor i skogsbeståndet och det finns områden med plockhuggning och dessutom ett område där hälften får utvecklas utan plantering och den andra delen planteras.
Med tiden ska resultatet mellan de olika tillvägagångssätten jämföras.
Den kontinuerliga skogsvårdens lönsamhet
Eftersom kontinuerlig skogsvård, det som också kallas blädning eller plockhuggning, bara har varit tillåten i åtta år så har vi ännu inte tillräcklig information om hur lönsam eller skonsam den här metoden är.
Dagens skog fälls mellan 60 till 80 år efter att den planterats eller grott. Det betyder att en människa har bara en chans till inkomst med den metoden.
Däremot är det tänkt att inkomsten blir jämnare med kontinuerlig skogsvård där man avverkar med 10–15 års mellanrum. Hur mycket arbete det kräver för att skogen ska må bra är ännu inte helt klart.
Men skogsforskning tar tid. Själva försöken tar tid och sedan dröjer det ännu innan forskningsresultaten kommer ut och efter det ska man ännu kunna presentera praktiska exempel för att kunna göra en allmän bedömning.
– Och sen går det ju inte alltid som man vill. Fast vi har metoder som vi hållit på med i många år så lyckas vi inte alltid där heller, säger Sved.
Novia jobbar i Forststyrelsens skogar och har cirka 1 000 hektar som undervisningsskogar i Raseborg.
Risk att granen tar över
När vi kommer till en öppning, en lucka i skogen, pekar Johnny Sved på en mängd granplantor i höfthöjd som växer tätt. Om det här skulle blir en ekonomiskog skulle man komma in med röjsåg om ett par år och välja ut de stammar man tänker satsa på.
– I något skede tänktes det att man inte ska behöva använda röjsåg vid kontinuerlig skogsvård. Men det blir för tätt om de här granarna får växa upp. De konkurrerar kraftigt och förblir klena. Om det blir en snörik vinter finns det risk att de knäcks, de är inte skötselfria, säger Sved.
Lövträd gör skogen tåligare
– Det har kommit med klimatförändringen, att inte ha alla ägg i samma korg, att ha flera trädslag och försöka få upp blandskogar. Det är dels riskhantering och dels mår skogsmiljön bättre med större mångfald i skogarna vilket ger dem en större motståndskraft mot torka och insektsangrepp, säger Sved.
Även om man bara planterar gran så kan man ta vara på de trädslag som uppkommer naturligt runt om. Men på karga marker ska man inte satsa på gran för den växer inte till grova stockar.
– Man har tidigare talat om "den gröna lögnen" och det stämmer nog. Granen klarar sig inte ända till slut om den står för torrt. Den behöver mark med fukt, säger Sved.
Forskare har varnat för att vi får längre torrperioder vilket ger träden torkstress. Regnen kommer att blir kraftigare, men komma mer sällan eller vintertid.
Kontinuitetsskog behöver också röjning
Vi kommer till en del av skogen som gallrats för att bli en kontinuitetsskog. Nu står där tall och björk. De släpper igenom mera ljus och gynnar föryngringsprocessen.
– Jag tror inte, om vi ska ha ekonomisk virkesproduktion här, att vi når det utan att röja. Ett argument som har lyfts fram är att det här är en kostnadsfri metod, att man skördar stockträd. Men i praktiken blir det inte så. Med grova träd tänker man lätt att då får vi ut mera stock och mindre massaved. Men det håller inte heller för det blir alltid en del skador på de träd som står kvar, säger Sved.
Det har forskats ganska lite i kontinuerlig skogsvård eftersom omställningen till likåldrig skog var så radikal på 1950-talet och alla forskningsinsatser sattes in på det. Naturresursinstitutet har ännu inte kommit med tillförlitliga tillväxtprognoser för hur kontinuerliga skogar skulle utvecklas.
Den som gör plantskogsvård kommer inte själv att dra nytta av den utan det är följande eller därpå följande generation och samhället som drar nytta av det
Johnny Sved
– En sådan skog kräver mera kunskap av den som planerar, den som utför och den som övervakar för att trygga tillgången på skog. Frågan är också om vi har en gemensam syn på vad som är ett bra resultat av en avverkning?
Menar du att man har lämnat bort skeden när man talar om kontinuerlig skogsvård?
– Jo, det är markberedning för nya frön eller plantor och plantskogsvården, alltså röjning, som behövs om det blir ett stort uppslag av granar i luckorna. I en för tät skog kommer man inte fram för att avverka och det blir massor med skador.
På frågan om hur stor del av skogarna som kommer att skötas kontinuerligt svarar Sved att han tror att det landar på mellan 10 och 15 procent av arealen.
– Vi får signaler från EU om att vi helt och hållet borde sluta med kalavverkningar och skogsodling och bara göra kontinuerlig beståndsvård.
Vad tänker du om det?
– Jag tänker att det är en kraftig missbedömning av realiteterna. Inte får man det resultat man vill ha den vägen.
En ogenomtränglig vägg av sly
Men onekligen ser en kontinuerligt skött skog mer ut som en skog än ett kalhygge. Det som däremot ser problematiskt ut är en skog där slyröjningen efter slutavverkningen har dröjt. Där kan man inte längre plocka hallon (som brukar dyka upp efter slutavverkning) eller ens promenera omkring.
– Om röjningen försenas finns det en risk att plantskogen förtvinar i skuggan och röjningen blir dyr och långvarig. Skogar av det här slaget finns det en hel del i Finland och det är den här sortens röjning man försöker sporra med stöd. För den som gör plantskogsvård kommer inte själv att dra nytta av den utan det är följande eller därpå följande generation och samhället som drar nytta av det, konstaterar Sved.
Dödved ger mera liv
Johnny Sved visar upp ett avverkat område där man lämnat grupper av träd. Tanken med dem att de aldrig avverkas utan de ska bilda olika grupper av dödved som många hotade arter kan hitta en fristad i. Det här sättet att avverka började man med på 1990-talet.
Enligt Sved har de murknande träden redan visat sig ha betydelse, men det tar tid innan vi ser den verkliga effekten av dem.
Fast enligt miljöorganisationer skulle det behövas ännu mycket mera dödved i våra skogar för att garantera biologisk mångfald.
Att ersätta fossila material med trä - substitution
Johannes Sved uppskattar att det tar ungefär 20–30 år innan skogens kolbalans är på samma nivå som innan kalavverkning. Forskningen har kommit till lite varierande resultat på den här punkten.
– Och då har vi inte beaktat vad som hänt med produkterna från skogen. Jag hör ofta att det är kortlivade produkter de har ingen betydelse, det bara är plankor och bräder som räknas. Men hälften av det vi avverkar blir till energiproduktion, till pellets eller cellulosa. Allt tas tillvara i ett cirkulärt tänkande. Det blir en substitutionseffekt där vi kan ersätta fossila produkter med en förnybar produkt och göra en klimatvinst. Det glöms ofta i beräkningarna, säger Sved.
Vår konsumtion är problemet
Men finns det inte en risk att man hänvisar till att vi ersätter olja och betong med biobränsle och trä när vi i verkligheten bara ökar konsumtionen, utan att minska på användningen av fossila produkter?
Sker ersättningen verkligen så att man på riktigt kan säga att det skulle löna sig att bruka mera skog, eller är det här igen bara ett sätt att konsumera mera av allting?
– Där är pudelns kärna, vi konsumerar för mycket! Inte kan vi med skogsbruket rädda världen från att vi bränner bensin och diesel. Det gäller nog att minska konsumtionen av fossila bränslen. Det är där lösningen finns. Inte finns lösningen i att vi börjar binda väldigt mycket kol i skogsmarker och jordbruksmarker. Det är inget stabilt lager. Se på Europa i år, där går massor av kol ut i atmosfären via skogsbränderna. Ingenting är beständigt, påpekar Sved.
Problemet är mångfacetterat. Virkesmängderna i Finlands skogar har ökat trots att vi avverkat mera än vad som ens fanns i våra skogar för 70 år sedan. Det tack vare en lag om att den som avverkar måste plantera ny skog och effektivare skogsvård.
Men skogen är mer än bara trä och träd. Den är ett ekosystem. Träd och växter är dessutom de enda förutom haven som kan uppta den koldioxid vi släpper ut i atmosfären. Alla planer på koldioxidupptagning och lagring, så kallad CCS, är än så länge helt i barnskorna och kommer att bli väldigt dyrt.
Då återstår frågan om vad skogen finns till för? Finns den till för människan eller existerar den i egen rätt som ett hem för olika arter? Vi har förändrat skogen, men det är nog vi som borde ändra oss och vår konsumtion.