– Innan bron blev verklighet sköttes trafiken mot Åbo med färjor som tyvärr hade alldeles för liten kapacitet med tanke på behovet, säger tidigare lokalpolitikern Rabbe Bergström, SFP. Vägarna var bristfälliga eftersom levnadsstandarden steg och bilarna blev större och många ville åka runt på ett helt annat sätt än tidigare.
Enligt Bergström hade man innan bron byggdes två färjor i Kimito som gick mellan Sagu och kommunen.
– Vi hade en vid Lappdal som var statens färja och som nog var ganska modern och gick dygnet runt, säger Bergström. Den andra färjan var kommunens och den gick från Eknäs och var klart mindre, men fungerade så det fanns två vägar ut.
Lobbning på bred front
Pungböle bro är en stålbalksbro på 300 meter och med en höjd på 16 meter och är en del av landsväg 181 mellan Pemar och Kimitoön. Då den stod klar för invigning den 8 september 1972 var det samtidigt ett resultat av många år av lobbning och diskussioner.
– På Kimitoön fanns en så kallad mellankommunal ombudsstämma där de ledande förtroendemännen deltog, säger Bergström. De gjorde olika framstötningar och uppvaktningar till riksdag och regering som pågick ganska länge om jag minns rätt.
Enligt Bergström diskuterades broförbindelsen eftersom det rådde en del oenigheter om var bron borde byggas och hur.
– Jag minns att bron diskuterades i ett par riksdagsval och användes som slagträ mellan olika kandidater då man ville veta varför inget händer, säger Bergström. Men bron byggdes vilket var det väsentliga och människorna var så glada att man ansåg att den skulle firas ordentligt.
President Urho Kekkonen skulle inviga bron
Bergström berättar att det fanns en särskild festkommitté vid kommunen som hade hand om festligheterna.
– Jag vet att man rentav försökte locka president Kekkonen till ön för att inviga bron och han sade ja förutsatt att han inte hade något annat just den dagen den 8 september, säger Bergström. Men kravet för att presidenten skulle delta var en röd matta som kommunen fick införskaffa.
Men trots löftet kunde president Kekkonen inte närvara på grund av andra statliga uppgifter så landshövdingen Sylvi Siltanen hoppade in och genomförde invigningen av Pungböle bro 1972.
– Vilket i och för sig var mycket passande då det var en bro hon invigde, säger Bergström. Kommuninvånarna hade samlats vid bron och det var ett stort ståhej då bron äntligen öppnade.
I skolan i Kimito centrum arrangerades det enligt Bergström samma kväll en medborgarfest eftersom alla på ön var väldigt tagna över att bron nu äntligen stod klar.
– Men jag kunde inte delta eftersom brons öppnande samtidigt betydde att den kommunala färjan slopades och med det blev färjkarlarna som hade skött jobbet arbetslösa, säger Bergström. Så min uppgift under kvällen var att avtacka dem för god tjänstgöring under många år.
Utan bron hade utvecklingen stagnerat
Bergström har alltid varit en förespråkare av goda förbindelser och utan Pungböle bro tror han att utvecklingen på Kimitoön hade stagnerat.
– Den har möjliggjort väldigt mycket gott och efter att bron stod klar kunde stålindustrin och den övriga tunga industrin på ett helt nytt sätt satsa på orten, säger Bergström. Invånarna blev vana att pendla och man kunde på ett helt annat sätt bo på orten men arbeta någon annanstans.
Förutom för industrin har bron varit väldigt viktig för ortens lantbruk.
– Lantbrukstransporterna kunde nu snabbt och smidigt gå längs med den nya bron och som alla vet krävs det transporter hit och dit då det gäller sådan verksamhet.