Teresias dotter har i dag återvänt till sitt lågstadium på en mindre ort i Svenskfinland. Det har inte varit lätt för våren 2021 vägrade hennes dotter helt och hållet att gå till skolan. Där började en lång väg tillbaka, men det krävde samarbete och hjälp från hela närsamhället för att det skulle lyckas, säger hon till Svenska Yle.
På grund av ämnets känsliga natur och att temat involverar en minderårig dotter får "Teresia" vara anonym. Hon heter något annat i verkligheten.
Hennes symtom eskalerade till svår ångest och hon klarade inte av att gå till skolan
– Problemen började med coronapandemin, vår dotter har bacillskräck, hon tänker en hel del på sjukdomar. Hon insåg att i skolan blir man sjuk, där har man munskydd och tvättar händer. Hon började tänka på riskerna med att gå till skolan.
– Sedan eskalerade hennes symtom till svår ångest och hon klarade inte av att gå till skolan, berättar Teresia.
Teresia har följt med Svenska Yles satsning på skolfrånvaro och hon svarade på den enkät som tv-programmet Spotlights startade för temat. I själva programmet hörde vi Wilma och Alex, som hade samlat på sig nästan 400 frånvarotimmar sammanlagt.
Därför hör vi nu Teresias berättelse, om hur en förälder upplever det när barnet vägrar gå till skolan. Framför allt, hur barnet tar sig tillbaka dit.
Beskedet var: Tillbaka till skolan med alla medel
Teresia säger att familjen snabbt kontaktade skolpsykologen. Dottern fick gå prata och familjen deltog ibland i träffarna.
– Första målet var att "med alla medel få tillbaka dottern till skolan". Det betonade skolpsykologen. Börjar man stanna hemma, så är det svårare att komma tillbaka.
Min man och jag bar in en skrikande, sparkande flicka i skolan, där hon blev inlåst tillsammans med läraren
Det visade sig ändå vara en dålig strategi.
– Vår dotter blev snabbt sämre, fick panikattacker och trodde att hon skulle dö. Hon hyperventilerade och i det skicket kan man inte tvinga någon till skolan, fortsätter Teresia.
Teresia beskriver lågvattenmärket för henne som förälder.
– Jag förstår inte denna dag hur vi kunde göra det, bära in en skrikande flicka med tvång. Men vi var uppfyllda av mantrat "till skolan med alla tänkbara medel."
Efter incidenten förstod Teresia att det här inte kunde fortsätta. Dottern mådde dåligt, det blev tungt för läraren. "Med alla medel till skolan" fungerade inte.
– Vi föräldrar höll på att gå sönder när vi såg vår dotter lida på det här sättet.
Ett nätverk grundades runt familjen i en liten kommun
Efter det utvidgades nätverket runt familjen. Rektorn kopplades in, skolpsykologen, klassläraren och föräldrarna likaså. Socialen kontaktades, plus barn- och ungdomspsykvården. Till och med bildningsdirektören i kommunen deltog i möte.
– Det var kanske en fördel att vår hemkommun är liten. Resurserna fanns nära och de kopplades in snabbt, säger Teresia.
När tvånget att gå till skolan uteblev fick vi en omstart
Teresia berättar att man gick in för att sänka kraven på dottern. Hon hade svårt att röra sig utanför hemmet. Målet var inte att vara i skolan hela dagen. Avsikten var att börja "med en trappa".
– Målet var att dottern ska kunna lämna hemmet och gå till skolan. Hon behövde inte ens gå in. Vi fick hjälp från socialen, två socialarbetare turades om att gå till skolan med henne. Vi föräldrar åkte till jobbet som vanligt.
Följande steg för dottern var att gå in i skolan. Efter det var målet att klara av att vara på en lektion. Sedan siktade dottern in sig på att klara av en hel dag i skolan. Så såg trappan ut.
– Skolpsykologen sa att det är viktigt att dottern känner att "hon klarar av saker", att inte varje dag är ett misslyckande. Det här blev en viktig vändpunkt för oss, förklarar Teresia.
– Vi såg genast att nu går vi åt rätt håll här.
Fram och tillbaka
Under våren 2021 var präglades försöken av att återvända till skolan av en "jojo-effekt". Först gjorde dottern stora framsteg, ganska snabbt kunde hon gå till skolan, in i skolan och delta i en lektion.
– Men blev det flera lektioner stötte vi på problem. Det blev stopp. Det behövdes en enda lektion i skolan under en längre tid.
När sommaren kom hade Teresias dotter kommit igång på sin trappa – men hon var inte framme, hon kunde inte delta i hela skoldagen eller äta lunch i skolan.
Under sommaren fick dottern fortsatt stöd. Det var barnpsykologen på barn- och ungdomspsykvården som gav läxor och skötte vården över sommarlovet.
Följande läsår blev nästan normalt
Teresia minns känslan då det lättade.
– När det här läsåret började kom vår dotters vardag i skolan igång bra. Små återfall förekommer men i det stora hela går det bra.
Det var som en mörk filt lyftes bort från vår familj
Teresia beskriver känslan av lättnad som om en mörk filt lyftes bort. Här nedan ger hon sina tre viktiga tips till föräldrar vars barn har svårt att gå till skolan, eller samlar på sig frånvarotimmar.
Återkomsten i tre punkter
1. Viktigast är att hjälpas åt, både föräldrar och skolan behöver hjälp. Läraren är inte utbildad psykolog. Det behövs en öppen dialog, alla behöver vara öppna för förslag, olika möjligheter testas, många behöver involveras, även socialarbetare. Skolpsykolog och kommunens barnpsykolog kan arbeta tillsammans med ditt barn.
2. Försök att inte reagera med ilska eller frustration. Ta inte ut din egen ilska på barnet. Försök hitta öppningar, andas djupt och se lösningar i stället för att gräva ner dig i eländet.
3. Ta små steg tillbaka till skolan. Ha inte det stora steget för ögonen: att vara i skolan och klara alla uppgifter. Kom tillbaka till skolan i små steg - börja kanske bara med att gå fram och tillbaka till skolbyggnaden. Barnet behöver känna att "det här klarar jag, det går framåt, jag gör framsteg". Ta en lektion i sänder, lunch och eftermiddagstimmar, i små portioner. Bered dig på bakslag, ta emot stöd även under sommar och andra lov.
Lyssna på ett längre audio med Teresia här, start vid 23,27"
Se Spotlights berörande program här:
Artikeln uppdaterad med ett längre audio 19.9.22 kl 15.28/AS