Frågan "Varför ville du bli veterinär? får ett snabbt svar. Det hade Simon Holmberg bestämt redan i dagisåldern.
– Jag är uppväxt med hundar. Hundar och djur överlag har varit en stor del av mitt liv, och jag är lyckligt lottad som hela tiden vetat vad jag vill bli. det har aldrig funnits något annat än veterinär, säger Holmberg.
Arbetsdagarna vid Västkustens Djurklinik är i snitt åtta timmar långa och består av patienter som ska vaccineras, opereras, uppföljas eller på annat sätt undersökas. Telefonsamtal och mejl blir också en naturlig del av jobbet.
– Jag tycker om alla mina patienter. En patient som verkar aggressiv, tror jag inte egentligen är aggressiv. Många patienter blir uppspelta och oroliga när det kommer till den här miljön. De tycker jag också om, för det blir en annan utmaning att få dem att vara bekväma med mig, säger Simon Holmberg.
Utbildad i Estland
Simon Holmberg utbildade sig till veterinär i på en internationell utbildning i Estland.
– Jag hade ingen skillnad var jag blev veterinär, så länge jag blev veterinär, säger Holmberg som också sökte till Helsingfors utan att komma in.
Holmberg beskriver de två första åren som tuffa med ämnen som anatomi, fysiologi, patologisk fysiologi.
– Efter tredje året och speciellt när fjärde och femte året började tänkte jag inte tar det väl slut det här? Jag kan verkligen rekommendera Estland som ett alternativ för människor från Finland som vill bli veterinärer, Holmberg.
Från djurskötare till delägare
Under studietiden jobbade Holmberg vid kliniken som djurskötare under sommar- och vinterloven. Idag är han delägare tillsammans med Kirsi Heino och Marina Hultholm.
Hade det varit ett alternativ att jobba kommunalt?
– Jag har alltid velat jobba med smådjur. Förstås är kor och hästar fantastiska djur, men jag kunde inte se mig som en kommunal veterinär. Dessutom känner jag att jag har lättare att jobba med människor som stöder mig än som kommunal veterinär som oftast jobbar ensam, berättar Holmberg.
Att jobba med nära kolleger innebär också stöd i svåra situationer.
– Det är mycket lättare att tackla negativ feedback genom att få ventilera med en kollega. Speciellt som nyutexaminerad veterinär som inte har år av erfarenhet, då kan negativ feedback få en att ifrågasätta om man överhuvudtaget är kompetent, säger Holmberg.
"En kliché"
Det bästa med jobbet är att kunna hjälpa och uppleva tacksamhet.
– Det är litet klicheaktigt kanske. Ett sjukt djur kommer till kliniken. Man tar reda på vad det är, man får det friskt. Man ser hela förbättringsperioden, den blir piggare och svansen börjar vifta. Och ägaren blir lycklig över hur mycket man har hjälpt deras gulleplutt. Jag brinner för ett positivt avslut, säger Holmberg.
De tyngsta fallen är patienter i kritiskt tillstånd där chanserna är små. Det är utmanande att vara länken till djurets ägare och balansera mellan hopp och förtvivlan. Holmberg säger att han aldrig kan ta beslutet för en kund, däremot kan han rekommendera ett alternativ.
– Att ge nyheterna till ägaren och överväga det tyngsta beslutet mot ett liten, liten möjlighet som ger dem en liten gnutta hopp. Men det mest rationella skulle ändå vara det tyngsta beslutet, säger Holmberg.
I framtiden vill Holmberg specialisera sig på ortopedi.
– Vi hade en schäfer som familjehund när jag var liten, den fick dåliga höfter till slut. Redan då var jag intresserad av ortopedi för som liten pojke skulle jag förstås ha velat att vår schäfer hade levt lika länge som mig. Och när jag visste att det handlade om höfterna så tog det ortopediska intresset fart, konstaterar Holmberg.
22.9.2022 kl 10:23 Rubriken ändrad från 'Efter fem år i Tallin är Simon Holmberg veterinär: "Jag tycker om alla mina patienter!" 'till 'Efter fem år vid universitetet i Tartu är Simon Holmberg veterinär: "Jag tycker om alla mina patienter!"'
23.9.2022 kl 13:41 Rubriken korrigerad till sex år.