Artikeln är över 2 år gammal

Katastrofal svampsäsong i Nyland: "Det har inte funnits så här lite svamp på flera årtionden"

Har ni sett herr kantarell uti enebacken? Nä, faktiskt inte, får den lov att svara som bor i Östnyland. Den torra sensommaren och hösten har gjort att det finns lite svamp i skogen. Inte bara matsvampen, utan också giftsvampen, är borta.

Vilja Colliander som bläddrar genom sin svampbok medan hon vandrar i skogen.
Vilja Colliander från Askola hittade svamphobbyn för två år sedan. "När man fyller 30 slutar man gå på bar och börjar plocka svamp," säger hon. Bild: Anton Janhonen / Yle

– Det är årtionden sedan det senast har funnits så lite svampar som det finns i Nyland i år.

Det här säger Tea von Bonsdorff, Pernåbo, biolog och svampexpert vid Helsingfors universitet vid Naturhistoriska museet (Luomus).

– Först kom sensommarens utdragna torka och sedan blev det frost några nätter i början av september. Det gjorde att många svampar tog vintervila.

Vilja Colliander hoppas på kantarellmacka

I den mossiga skogen i Askola bakom sjön Takajärvi är det grönt och lummigt. Den senaste veckans regn känns som mjuk och sviktande mark under fötterna.

Närbild på två gullhornssvampar, också kallade till klibbfingersvampar.
Fingersvamp finns det rikligt med i år på vissa håll i Finland. Här ett litet gullhorn i Takajärvi-skogen i Askola. Bild: Anton Janhonen / Yle

Bland de höga granarna går 33-åriga Vilja Colliander med ljuslila rock och höga svarta gummistövlar. I handen har hon en korg och i den finns en svampkniv och Mauri Korhonens svampbok från början av 90-talet.

– Det här är något som händer efter 30, säger Colliander och fnissar. Man slutar gå på bar och börjar gå i skogen.

Colliander blev svampintresserad för några år sedan och hon använder sig av två metoder för att känna igen svampen. Den ena är mamma och det som mamma säger, den andra är böcker och appar.

– Förra hösten var min taktik att komma hem från skogen med korgen full av svampar och så läste jag i böcker och försökte artbestämma dem antingen i skogen eller därhemma.

Vilja Colliander plockar svamp för att skogen ger henne lugn och för att svamp är en hållbar råvara.

Svampskörden är lokal

Svampskörden är alltid lokal och där det har regnat på sensommaren och hösten kan det finnas gott om svamp.

Svampexperten Tea von Bonsdorff säger att till exempel kantarellen mått bra på vissa håll i Finland i år, men inte alls i Östnyland. Likaså har det lokalt funnits rikligt med fingersvamp och svart trumpetsvamp, men inte i Östnyland.

– Där det har regnat under säsongen eller under de tre senaste veckorna, där kan det finnas svamp, men vi är långt inne på hösten redan, så det räddar inte den stora skörden här i Nyland.

von Bonsdorff säger att många arter har lyst med sin frånvaro och det här gäller inte bara matsvampar, utan också giftsvampar.

– Jag har inte sett många rödvita flugsvampar under hela hösten trots att det är en vanlig art.

Om det fuktiga vädret håller i sig kan svampplockare ännu hoppas på trattkantarell, riskor och en och annan sopp.

– Smörsoppen ger skörd ännu i oktober. Riskor och brunsopp kan det finnas av ännu under hösten och om vädret är gynnsamt kan det komma trattkantarell.

Men populära matsvampar som kantareller och karljohanssvamp har det funnits dåligt av i Östnyland i år.

Vilja Colliander och Frida Frankenhaueser som bläddrar genom en svampbok.
En svampbok är bra att ha. Colliander tittar i svampboken både hemma och i skogen. Här försöker hon och Frida Frankenhaeuser ta reda på om man kan äta narrkantarell. Bild: Anton Janhonen / Yle

Att äta svamp är hållbart

Vilja Colliander plockar också svamp för att det är hållbart. Hon försöker leva ett liv där hon tar naturen i beaktande.

– Det här är mat som lämpar sig för en vegetarian. Det är en lokal produkt och det kommer alltid mera av den.

Colliander säger att hon har rest mycket utomlands, men att hon inte känner sina egna trakter så bra. Hon känner att det är dags att rota sig.

– Nu försöker jag lära mig skogarna här runt omkring. Det här med att plocka svamp hör väldigt mycket ihop med mina värderingar.

Medan mamma har lärt Colliander de trestjärniga, alltså riktigt goda, kantarellerna och sopparna har böckerna gett henne en ny trevlig bekantskap, brunriskan.

– I fjol hittade jag mycket av den och den är jättelätt att använda. Man bara slänger den i stekpannan. Det finns folk som inte tycker om den för att den smakar chili eller curry, men jag tycker den är jättegod.

Närbild på Vilja Collianders svampkorg som innehåller olika svampar, en svampbok, handskar, och en svampkniv.
Några kantareller, en hel del narrkantarell och en tegelkremla blev saldot för svamputfärden i Askola. Bild: Anton Janhonen / Yle

Det kan ännu komma trattkantarell och någon sopp

Svamputfärden bakom Takajärvi i Askola slutar i ett magert saldo. Vi hittar några tegelkremlor, en glad fingersvamp, en mängd narrkantarell och några tjocka gula kantareller.

Kantarellerna blir pålägg på kvällsmackan och narrkantarellerna ska Colliander färga garn med.

Biologen och svampexperten Tea von Bonsdorff vågar inte tro på någon stor svampskörd längre.

– Om något art karpar sig är det trattkantarellen, men vi får se hur det går.

Har det funnits mycket av någon sort i Östnyland i år?

– I östra Nyland har det inte funnits mycket av någon svamp. Jag kommer inte på en enda sort, säger von Bonsdorff efter en stund. Men enskilda matsvampar finns här och där.

I Finland finns det hundratals matsvampar och över 2 500 stora svampar som man lätt kan hitta i naturen. De viktigaste och vanligaste svamparna och matsvamparna finns i svampböckerna.

– Det är minst lika viktigt att känna igen de vanligaste giftsvamparna som de vanligaste matsvamparna, säger svampexperten von Bonsdorff.

Vilja Colliander plockar svamp för att det är hållbart och ger henne glädje
Vilja Colliander tog Frida Frankenhaeuser på svamputfärd i sin mammas favoritskog.