På lördag eftermiddag ordnas vad som väntas bli årets största miljödemonstration på sju olika orter i Finland.
Skogsmarschen samlar deltagare i Helsingfors, Tammerfors, Uleåborg, Jyväskylä, Joensuu, Lovisa och Karis.
Miljöorganisationerna riktar sig till Sanna Marins regering som i sitt regeringsprogram har som mål att stärka Finlands kolsänkor och kolförråd och stoppa utarmningen av naturen.
Demonstranterna är oroliga över att Finlands skogar, från att ha varit en betydande kolsänka, i den senaste mätningen blivit en kolkälla. Våra skogar och vår markanvändning avger alltså koldioxid istället för att lagra kol.
– Vi kräver, tillsammans med flera miljöorganisationer, att regeringen ska ta sitt ansvar och skydda de sista statliga naturskogarna som ännu finns med tanke på den biologiska mångfalden. Dessutom vill vi att man minskar kalhyggena, säger Camilla Sederholm, verksamhetsledare på Natur och Miljö.
Vi kräver att regeringen ska ta sitt ansvar och skydda de sista statliga naturskogarna.
Camilla Sederholm, verksamhetsledare på Natur och Miljö.
Tusentals hotade arter har hittats
Skogsinventerare har under fler år samlat information om skogar som är värdefulla med tanke på den biologiska mångfalden. I två rapporter har Luonnonmetsätyöryhmä listat 110 områden i statens ägo som inte är skyddade, men som borde vara det.
Totalt i alla dessa områden som man önskar att staten ska freda har man definierat mellan tre och fyra tusen direkt utrotningshotade arter.
I sin helhet uppskattar Arbetsgruppen för naturskog, som består av frivilliga inventerare, att staten på sina marker har 135 000 hektar oskyddad naturskog. Söder om Lappland betyder det här fem procent av all ekonomiskog i statens användning.
Tilläggas kan att bara tre procent av skogarna i södra Finland är skyddade.
Hotade områden i Svenskfinland
Några av de här särskilt värdefulla naturskogarna där man påträffat tiotals utrotningshotade arter finns i Svenskfinland. De är Falkgölen i Raseborg, Furumossen i Lovisa, Hällskatan - Storskatan i Vörå och Syndalen i Hangö.
– Nog har det ju påtalats upprepade gånger från olika håll att de här områdena borde fredas, både av miljöorganisationer och av Finlands naturpanel. Men det har inte tillsvidare skett betydande förändringar, säger Sederholm.
Vad har ni fått för svar av staten och Forststyrelsen?
– Tja, vi har inte fått direkt några svar, utan det är som om man skulle ropa för döva öron.
Också skogen nära dig är värdefull
– Skogarna är betydelsefulla på många sätt, inte minst för vårt välbefinnande. Jag skulle också vilja lyfta fram våra närskogar som hotas av byggnation och markplanering. Närskogen är viktig för människan att vistas i dagligen, säger Sederholm.
Sederholm påminner om att det finns även andra sätt att sköta sin skog än det nuvarande ekonomiskogstänket med kalhyggen. Man kan också välja kontinuitetsskogsbruk.
– Redan det skulle hjälpa mycket när det gäller kolsänkor och klimatarbete.
Miljöanslagen skrattretande små
Ida Korhonen är artinventerare i Arbetsgruppen för naturskog. Hon kommer att hålla ett anförande under demonstrationen där hon kräver att Finlands skogar skyddas från avverkningar genom att mängden sänks till en ekologiskt hållbar nivå.
– Vi kunde börja med att skydda alla statens naturskogar, ja vid behov alla statens skogar för att få Finlands ekologiska skyddsnät att räcka för den biologiska mångfalden.
Staten borde också öka anslagen för miljöskydd, menar Korhonen. De nuvarande summorna är skrattretande små. De finns många privata skogsägare som skulle vilja skydda sina skogar, men ersättningarna är obefintliga.
En enda cellulosafabrik får mera statsstöd
– Redan den planerade bioproduktanläggningen i Kemi har fått mera statsstöd än hela årsbudgeten för naturskydd. Så hela Finlands natur får mindre än en enda cellulosafabrik, säger Korhonen.
Hon säger att Forststyrelsen är bra på att lämna skog oavverkad en tid ifall de uppmärksammas på hotade arter, men de är dåliga på att skydda sina skogar.
Jag vill inte påstå att staten socialiserar privata skogar, men så länge staten inte skyddar sina egna skogar så ger de ansvaret över till finska skogsägare.
Ida Korhonen, artinventerare
Det finns många skogsägare i Finland som verkligen bryr sig om sin skog och som vill sköta sina skogar på annat sätt än genom kalhyggen.
Forststyrelsen har gjort upp kriterier för biologisk mångfald i skogar, kallat Metso. Med hjälp av dem kan man bedöma om skogar är värda att skyddas och om staten ska köpa dem till Metso-programmet.
– Men samtidigt avverkar Forstyrelsen egna skogar, alltså våra gemensamma skogar, som skulle vara lika värdefulla, lyfter Korhonen fram.
Det här tycker Korhonen är ett sätt för Forststyrelsen att lägga över ansvaret för biologisk mångfald på privata skogsägare.
– Jag vill inte påstå att staten socialiserar privata skogar, men så länge staten inte skyddar sina egna skogar så ger de ansvaret över till finska skogsägare, säger Korhonen.