Vad får kulturkritiken i Svenskfinland kosta? Inte mycket, mellan 60 och 300 euro, beroende på dess form och publikation. I jämförelse med Sverige är ersättningen ungefär hälften av vad en skribent kan få för samma text i en svensk publikation.
Kulturkritiken har seglat i motvind redan en längre tid på grund av tidningshusens minskade annonsintäkter, omprioriteringar och sparkrav. Därför startades Kritikbyrån 2019 med syfte att förbättra villkoren för frilanskritiker och höja nivån på den finlandssvenska konstkritiken.
Svenska kulturfonden gav det treåriga projektet som initierats av Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker, IFFF, 380 000 euro i stöd.
Projektet har visat sig lyckat, visar en ny utredning som gjorts av Svenska Yles kulturjournalist Marit Lindqvist, på uppdrag av Kritikbyrån och Svenska kulturfonden.
”IFFF har uppnått alla mål man hade när man sjösatte det treåriga projektet Kritikbyrån – förutom att lyckas förmå redaktioner och institutioner att satsa pengar och spaltutrymme på den finlandssvenska kulturkritiken”, konstaterar Lindqvist.
I november tar Kritikbyråns finansiering slut och fortsättningen är oviss.
– Allt hänger egentligen på de där pengarna som det så ofta gör. Men jag hoppas så klart på fortsatt finansiering, säger Mathilda Larsson, kritikombud för Kritikbyrån.
Kritikbyrån har i första hand satsat på att betala ut en extra ersättning till frilanskritiker som är medlemmar i Kritikbyrån, ge dem utbildning samt ordna publika diskussioner om kritik.
Utredningen visar att de extra arvoden som Kritikbyrån betalat sina medlemmar har sporrat kritiker att höja ribban och lägga mer tid på recensionerna. Dessutom har kurserna och fortbildningarna som Kritikbyrån ordnat vaskat fram nya kritikerförmågor.
– Jag är nöjd över vad vi åstadkommit. Det extra arvodet till kritikerna har nog varit det mest uppskattade, eftersom det är reda pengar. Får vi inte en tillräckligt stark fortsatt finansiering hoppas jag ändå att vi kan fortsätta ordna kurser och utbildningar för kritiker.
Långsiktiga lösningar, med extern finansiering
Utredningen visar att tidningarna, tidskrifterna och nätpublikationerna efterlyser långsiktiga ekonomiska satsningar som skulle gagna kritiken. Men själva är de inte villiga att betala mer för den.
En faktor som i allt högre grad styr vilken typ av material som publiceras i dagspressen är jakten på klick och ”det mest lästa”.
– Problemet är att recensionerna inte alltid får de där flesta klicken, men de har ett helt annat värde för hela kulturbranschen, säger Mathilda Larsson och fortsätter:
– Kritiken är jätteviktig för det offentliga samtalet. Förutom konsumentupplysning behövs någon som objektivt kan kontextualisera, analysera och granska kulturen kritiskt.
Farhåga: tillbaka i ruta minus ett
Målsättningarna med projektet var att man skulle prioritera den traditionella kritiken mera i framtiden. Men det finns farhågor att det kommer att gå tvärtom, visar utredningen.
”Efter det treåriga projektet kommer vi inte att vara tillbaka på ruta ett, utan på ruta minus ett, eftersom tidskrifternas utgifter ökat bl.a. pga höjda postnings- och papperskostnader utan att intäkterna ökat”, lyder ett av svaren i utredningen.
– Det som oroar mig mest är att de som nu fått sina arvoden höjda kanske drar sig från att skriva kritik i framtiden om vi inte kan stödja dem. Det offentliga samtalet blir lidande om kritiken bantas ner, säger Larsson.
Kulturfondens vd: ”en bildningsfråga”
Svenska Kulturfondens vd Sören Lillkung säger att någon kontinuerlig finansiering inte är möjlig eftersom Kulturfonden är en privat fond som delar ut bidrag mot ansökan.
– Vår finansiering är alltid av tillfällig och mera osäker karaktär.
– Problemet är att i den samtid vi lever i tycks kritiken inte prioriteras. Mediehusen måste välja vad de vill satsa på. Man kan inte skapa ett innehåll som man inte tror på genom extern finansiering. Det är inte en lösning som är helt sund.
Själv är Lillkung i grunden sångare, scenartist och körledare och upplever kulturkritiken som ”enormt viktig”.
– Jag tycker det är jättebekymmersamt att allt på något sätt ska mätas i kvantitet och klick. Konst- och kulturkritiken är en av byggstenarna för vår framtida bildning.
Lillkung ser också med oro på vad det allt mer individcentrerade samhället bidrar med på sikt och menar att medierna också har ett bildningsansvar.
– Vi får läsa om jaget hela tiden istället för att läsa om det som någon gör och det som kan bli så betydelsefullt för en stor grupp människor. Det här kan också vara en trend som kanske ändrar efter ett tag. Där kan vi vara med och puffa på och se till att mediehusen och kritikerna inte ger upp för tidigt.
Nästa ansökningsrunda för bidrag är i november. Sören Lillkung säger Kritikbyråns framtid definitivt kommer att diskuteras ännu tillsammans med både Kritikbyrån och mediehusen.
– Har vi satsat så här mycket från fonden kommer vi såklart att ta tillvara det som projektet har gett och som utredningen visar. Dialogen ska fortsätta kring hur vi med gemensamma krafter i dialog med mediehusen kan se till att den här bildningsbyggstenen finns kvar också framöver.
Kultur- och konstkritiken behöver hitta nya former i samtiden och för framtiden, konstaterar Lillkung.
– Där tycker jag att Kritikbyrån också är ute i rätt ärende då de via fortbildning och utbildning försöker förnya formen.