Flera högt uppsatta ryska politiker, som den ryske utrikesministern Sergej Lavrov och den före detta ryske premiärministern Dmitrij Medvedev, har påpekat att regionerna i Ukraina som Ryssland annekterar den 30 september, kommer att lyda under Rysslands kärnvapendoktrin.
Det innebär att Ryssland kan använda kärnvapen för att försvara regionerna utifrån samma premisser som de skulle försvara övrigt ryskt territorium.
Men när och var kan Ryssland använda kärnvapen enligt sin egen kärnvapendoktrin? Det är inte helt tydligt. Kärnvapendoktrinen är till syvende sist ett dokument som kan tolkas på olika sätt.
Officiell kärnvapenpolicy sedan 2020
Ryssland publicerade sin kärnvapenpolicy öppet för första gången år 2020. Fram tills dess hade landets kärnvapenpolicy varit hemligstämplad och enbart ingått i mer vaga ordalag, som en del av den ryska militärdoktrinen.
Dokumentet ”Grunder för statens politik inom nukleär avskräckning” från 2020 utgick från samma grunder som skrivningarna i den ryska militära doktrinen från 2014.
– Den ryska kärnvapendoktrinen ändrades inte så mycket i samband med den här publiceringen, säger Petr Topychkanov, seniorforskare vid programmet för massförstörelsevapen vid Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut (SIPRI).
Men dokumentet innehöll flera detaljer om villkoren under vilka ryska kärnvapen potentiellt kan användas. Detta enligt ett memo som Gudrun Persson, forskningsledare vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, skrivit för Sveriges utrikesdepartement.
Dokumentet förtydligar att Ryssland kan använda kärnvapen som svar på ett kärnvapenangrepp mot Ryssland och/eller dess allierade, eller som svar på ett angrepp med konventionella vapen om det hotar den ryska statens existens.
– Det sistnämnda, att Ryssland kan använda kärnvapen som svar på ett angrepp med konventionella vapen, hade nämnts tidigare, men fanns inte officiellt i doktrinen innan dokumentet kom, säger Topychkanov.
Ett politiskt, inte operativt dokument
Topychkanov påpekar att den ryska kärnvapendoktrinen bör ses som ett politiskt dokument och inte som en skrivning som är operativt styrande.
– Det innebär att det finns en stor grad av oförutsägbarhet. Vi vet inte exakt hur nära de ryska operativa planerna är det här dokumentet, säger Topychkanov.
– Så det är en fråga om tolkning. Personer i Moskva eller i Kiev eller i Washington kan se på skrivningarna på olika sätt.
Topychnakov tillägger att det också är enkelt för det ryska parlamentet att ändra på ryska lagar och dokument.
– Ryssland kan ändra sina policyer om de behöver göra det.
Oklart hur ryska kärnvapen kan användas för deeskalering
Den ryska kärnvapenpolicyn har diskuterats flitigt i samband med den ryska annekteringen av fyra regioner i Ukraina.
Men i dokumentet ”Grunderna” är det inte helt tydligt hur ryska kärnvapen till exempel kan användas i begränsad utsträckning för att förhindra en eskalering av stridigheter i en lokal eller regional konflikt.
I sitt memo från 2020 lyfter Gudrun Persson att en skrivelse i policyn kan tolkas som ett stöd för att kärnvapen, främst taktiska, kan sättas in för att inte bara förhindra militära angrepp mot Ryssland, utan också för att undvika förlust i lokala eller regionala krig.
Persson skriver att ”Det förefaller troligt att kärnvapenhot eller användning av kärnvapen är Rysslands sätt att hantera en situation där alla konventionella medel är förbrukade och Ryssland inte vill ge med sig”. Men hon påpekar också att policydokumentet inte ger klarhet i den här frågan.
Kjell Engelbrekt, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan i Sverige, säger att man kan föreställa sig olika scenarier där Ryssland kunde använda kärnladdningar i syftet att deeskalera, utifrån sin kärnvapendoktrin. Men han påpekar att det i regel inte kan ses som applicerbart i fallet Ukraina, eftersom kriget inte förs i försvarssyfte.
– Här är det ingen som har angripit ryskt territorium, utan det är Ryssland som angripit ett grannland, säger Engelbrekt.
Petr Topychkanov säger också att det är en tolkningsfråga.
– Ryssland svarade inte med kärnvapen när Ukraina utförde attacker mot Krim, trots att Ryssland ser detta som ryskt territorium.
Avskräckning och vilseledning i centrum
Kärnvapenpolicyn förtydligar att avskräckning genom hot om kärnvapenanvändning är ett viktigt maktinstrument för Kreml.
Motståndaren ska alltid sväva i okunnighet och inte kunna räkna ut när och var Ryssland planerar att använda sig av kärnvapen, konstaterar Gudrun Persson i sitt memo.
Samtidigt går det inte att hota med kärnvapen hur länge som helst.
– Till slut kommer motståndaren förmodligen inte ta hotet på särskilt stort allvar och det enda sättet att understryka allvaret då är att använda den här typen av instrument. Det finns således en inneboende problematik med kärnvapenutpressning som är helt uppenbar i dag, säger Engelbrekt.
Många säger nu att man ska ta det ryska kärnvapenhotet på allvar, men vad innebär det att ta det på allvar?
– Finland och Sverige kan inte göra särskilt mycket i det här skedet annat än att vara vaksamma och dela underrättelseinformation. Det här är saker som sköts av Nato och framför allt USA, säger Engelbrekt.
– Det finns en grupp av personer inom Natokretsen som funderar och planerar för olika slags scenarier kontinuerligt. De följer naturligtvis utvecklingen väldigt noggrant nu.
Inga omedelbara tecken på rysk användning av kärnvapen
Petr Topychkanov framhåller att vi behöver vara försiktiga när vi diskuterar kärnvapenhotet så att vi inte normaliserar de risker som kärnvapen innebär.
– Vi måste tänka över vad vi projicerar när vi pratar om kärnvapen, säger han.
Topychkanov ser heller inga omedelbara tecken på att Ryssland skulle använda kärnvapen i Ukraina.
– Ryssland skulle gå över så många linjer. Det skulle vara det första landet efter USA att använda kärnvapen, säger Topychkanov.
– Det skulle innebära att Ryssland skulle förlora alla möjligheter att återställa relationer, inte bara med Europa och väst, men med världssamfundet. Till och med för Kina och Indien skulle en användning av kärnvapen överträda alla civiliserade sätt att hantera situationen. Den tydliga signalen från Kina och Indien till Ryssland har dessutom varit att avsluta konflikten i Ukraina.
Enligt Topychkanov handlar Rysslands kärnvapendoktrin fortfarande primärt om avskräckning och att förhindra attacker på ryskt territorium. Det är ett stort steg att gå från att använda kärnvapen för strategisk avskräckning till att använda det i en konflikt.
– Om Ryssland gjorde en kärnvapenattack skulle det vara slutet på kärnvapenavskräckning generellt. Det skulle också betyda att det inte längre finns några gränser för andra länders stöd till Ukraina.