En svenskspråkig ö i ett hav av finska. Ungefär så kan man förklara de finlandssvenska språköarna, det vill säga de svenskspråkiga minoriteterna på enspråkigt finska orter.
I Finland finns femton språköar, bland annat Björneborg, S:t Karins och Tusby. Den här veckan stod språkön Tammerfors värd för de första Språködagarna någonsin.
Martin Hartman, rektor för Björneborgs svenska samskola, ser fram emot att möta kollegor från olika skolor under konferensen.
– Jag tänker framför allt att vi kan ringa in det unika för språköarna och språköskolor. Tanken är att vi ska utveckla det vi gör, säger Martin Hartman.
Konferensen Språködagarna är en del av projektet ”Uppdrag språköar” som pågår mellan åren 2021 och 2023. Målet är att synliggöra och stärka de språköar som finns, och bidra till att nya språköar ska kunna utvecklas.
– Det görs mycket unikt arbete då det gäller att undervisa elever som i grunden är finskspråkiga. Den kunskapen finns utspridd och jag hoppas vi kan förädla den.
Deltagarna i konferensen är småbarnspedagoger, klass- och ämneslärare, rektorer och andra utbildningsansvariga.
Ett gemensamt ansvar
En språkö måste ha en svenskspråkig utbildning för att få heta språkö.
Intresset för att gå i språköskolan Svenska samskolan i Tammerfors har ökat, säger Kenneth Gustafsson, som är lärare i modersmål i skolan.
– Det är flerspråkigheten som många är intresserade av och vill att deras barn ska få, säger Kenneth Gustafsson.
Under konferensen Språködagarna ordnas föreläsningar och workshoppar, och syftet är att deltagarna ska få mötas. Enligt Gustafsson är det just samverkan som krävs för att språköarna ska fungera.
– Det är ett gemensamt ansvar vi har. Om man lägger allt ansvar på en modersmålslärare kommer man inte långt. Om alla engagerar sig, då kan det lyckas.
Förutom samarbetet mellan språköarna, ska det sträcka sig från daghemmet till skolan, och till familjen, säger Gustafsson. Det som händer utanför själva undervisningen är speciellt viktigt.
– Var och en ska ta sitt ansvar för att kunna utveckla språket, också eleven själv. Språket utvecklas i skolan men bara till en viss gräns. Det här måste du själv, familjen och alla som finns kring skolan förstå och stödja.
Tvåspråkighet för med sig möjligheter
Alma Nikulainen går första året på gymnasiet i Svenska samskolan i Tammerfors.
Nikulainen klarar sig på finska i vardagen men önskar att det fanns möjlighet att tala svenska också utanför skolan.
– Jag får ju inte prata svenska i butiken, ingen kan svenska där. Men i skolan pratar vi främst svenska, säger Alma Nikulainen.
På fritiden pratar Nikulainen svenska med sin pappa och med sina svenskspråkiga vänner, annars är det finska som gäller.
Också Tobias Syrjä går första året i gymnasiet. Syrjä ser svenskan som en normal del i vardagen fast han helst talar finska. Svenska talar han främst med familjen och i skolan.
– Det är lättare att lära sig till exempel engelska och andra språk med svenskan. Finskan är lite svår på det viset, säger Tobias Syrjä.
Syrjä och Nikulainen vill vara starka både på svenska och finska, och ser tvåspråkigheten som ett redskap inför framtiden.
Det håller Kalle Halmes i årskurs 9 med om. Halmes kommer från en enspråkigt finsk familj och är glad över att kunna både finska och svenska.
– Jag tycker det är bra för man lär sig andra språk, och min svenska blir bara bättre. Det är bra också för framtiden, det är en bra möjlighet.