Det finns en hel del roligt pyssel man kan behöva vinkorkar till och att återvinna dem är bra med tanke på hur lång tid det tar för korken att växa. Det tar 50 år innan korkekens bark duger till en riktigt fin vinkork. Längst ner i artikeln hittar du mer korkkunskap.
Jag snickrade en låda som samtidigt blev en tavla för min växande korksamling.
Material:
- två trälister, 18 mm tjocka, 60 mm breda och 300 mm långa (lister som skall ha spår)
- en trälist, 18 mm tjock, 60 mm bred och 282 mm lång (list som skall ha spår)
- en trälist, 18 mm tjock, 51 mm bred och 282 mm lång
- en fanerskiva, 300 x 300 mm och 4 mm tjock
- en glasruta, 3 mm tjock, 272 mm bred och 287 mm hög
Gör så här:
- Såga in ett 5 mm djupt och 4 mm brett spår på de lister som skall ha spår. Spåret sågas in 5 mm från kanten.
- Måla alla delar.
- Borra ett 30 mm stort hål i den smala listen, det är här som korkarna sätts in.
- Skruva ihop alla lister. Den list som är smalare kommer högst upp. Kortare listerna kommer innanför de längre.
- Spika fast bakstycket.
- Borra två 6 mm stora hål för upphängning i bakstyckets övre del.
- Skjut in glasrutan uppifrån så att den glider ner i spåret.
- Skruva upp tavlan på en vägg och börja samla korkar.
Portugal är korkekens och vinkorkarnas land
Portugal är det land där det odlas mest korkek i kommersiellt syfte. Skördandet av kork omgärdas av noggranna bestämmelser. Stammens omkrets måste vara minst 70 cm. Det tar upp till 30 år för att en korkek skall bli så grov.
Det är korkekens bark som blir till vinkorkar. Man får skala av barken på eken upp till en höjd av högst tre gånger trädets omkrets.
Nästa skörd får inte ske förrän tidigast efter 9 år. Efter varje gång man skördat bark målar man årtalets sista siffra på stammen, då vet man när det är dags att skörda igen. Detta innebär att skörd kan ske bortåt 20 gånger under trädets livstid, som är ungefär 200 år.
Först vid tredje skörden är kvaliteten hög nog för korktillverkning. Detta innebär att inte förrän efter ungefär 50 år kan det göras vinkorkar av korkbark.
