Utsläppshandeln är ett kostnadseffektivt och säkert sätt att genomföra utsläppsmålen i trafiken, enligt Finlands klimatpanel. Det kunde genomföras år 2026 genom att utsläppsrätter säljs till bränsledistributörerna. Målet är bilisterna ska söka alternativ till dyra, utsläppsrika fossilbränslen.
Ett utsläppshandelssystem för vägtransporter skapar en marknad för koldioxidutsläpp från de bränslen som används på vägarna. Enligt förslaget är det bränsledistributören som ska köpa utsläppsrätter. Priset på utsläppsrätten påverkas av antalet behövliga utsläppsminskningar.
Inom energisektorn har man redan goda erfarenheter av att styra koldioxidutsläppen. Utsläppshandeln har motiverat industrin till investeringar i ny teknologi. Flera länder har redan infört utsläppshandel också inom vägtrafiken, med goda resultat, säger ordföranden för Finlands klimatpanel Markku Ollikainen.
Man brukar fokusera på vägtrafiken, eftersom över 90 procent av trafik- och transportutsläppen på nationell nivå uppstår i vägtrafiken. Regeringen har fortsatt att bereda olika åtgärder, inklusive en utsläppshandel för vägtransporter, ifall de övriga nationella åtgärderna och lösningarna på EU-nivå är otillräckliga för att man ska nå utsläppsmålet. Det är positivt, säger professor Markku Ollikainen.
Osäkerhet inom EU
Utsläppshandeln är en del av kärnan i EU:s klimatpolitik. Europeiska kommissionen har föreslagit att utsläppshandeln ska inledas 2026. Men nationellt bör man även bereda sig på möjligheten att EU:s utsläppshandel försenas eller uteblir helt.
Diskussioner om utsläppshandel förs både nationellt, inom EU och globalt. Förhandlingarna om EU:s system har bara inletts och hinner kanske inte inverka på Finlands möjligheter att nå sina mål. Den nationella klimathandeln kan genomföras oberoende av om EU inför motsvarande system eller inte.
Den nationella utsläppshandeln skulle kunna tas i bruk till exempel år 2026, enligt klimatpanelen, som en “bakdörr”, om andra åtgärder inte räcker för att uppnå de finländska åtagandena och målen för utsläppssänkning.
Markku Ollikainens tes är att utsläppshandelns effekt beror på vilka alternativ bilisterna får till de fossila bränslena. Pristrycket blir mindre ju mer det finns av alternativ energi, elektricitet, biobränslen och bilfria transportsätt.
På väg i Finland
Finlands mål, som är satt av EU, är att halvera trafikens utsläpp fram till år 2030 jämfört med 2005 års nivå. En nationell handel med utsläpp för vägtransporter skulle komma i fråga om utsläppen från vägtrafiken inte nås med andra medel, enligt Kommunikationsministeriet tidigare i år.
Klimatpanelen går längre än så: En utsläppshandel på EU-nivå räcker knappast för att nå målen. Det behövs en nationell utsläppshandel som stöd och som bakdörr, skriver klimatpanelen. De fossila bränslena medför en märkbar del av växthusutsläppen, trafiksektorn har därför en central roll i att Finland och världen ska nå klimatneutralitet.
Finlands klimatpanels ordförande professor Markku Ollikainen presenterade rapporten vid en presskonferens.
– Krisen i Ukraina, Rysslands krig och energifrågorna upptar mycket tid och uppmärksamhet just nu. Men i den politiska beredningen är utsläppshandeln en mycket aktuell fråga. Förhandlingar förs både bakom stängda dörrar i EU och nationellt. Det gäller utsläppshandel för både trafik och uppvärmning. Utsläppshandeln är aktuell också inom fartygstrafiken inom kort.
Handel med utsläppsrätter inleddes i EU redan år 2005. Den är ett styrmedel för att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser. Det gäller redan för energiintensiv industri, energiproduktion och flygoperatörer som flyger i EU.
”Nästa regering måste ta ställning”
Den här regeringen hinner inte längre göra något åt saken. Nästa regering måste ta ställning till frågan för trafikens del, och Ollikainen hoppas klimatpanelens synpunkter ska tas i beaktande. Utsläppsmålen kan knappast uppnås i Finland, därför behövs utsläppshandeln.
Ännu i början av januari ansåg trafikminister Timo Harakka (SDP) att det inte behövs några nationella utsläppsrätter. Harakka talade om sanningens ögonblick i övergångsperioden mot en klimatvänligare trafik, men någon nationell utsläppshandel fanns inte i planerna. Men regeringen har inte heller strukit hela iden, beredningen fortsätter i ministeriet. Det är positivt, säger Markku Ollikainen.
– Nu har vi gjort en modell i god tid för nästa regering att göra nya radikala värderingar. Nyheterna om läget gällande den finländska utsläppsminskningen är inte så goda. Nästa vår måste det komma upp i den nya regeringen, säger Ollikainen.
Tveksamhet i kommunikationsministeriet
Det är möjligt att uppnå det nationella målet om att halvera växthusgasutsläppen från trafik och transporter före 2030, ansåg Kommunikationsministeriet för ett år sedan. Då krävs att stöden och incitamenten i färdplanen för fossilfria transporter realiseras fullt ut och att utsläppsminskningspotentialen förverkligas som väntat.
Dessutom behövs det EU-åtgärder och en högre distributionsskyldighet i fråga om förnybara bränslen.
För att klimatmålen för trafik- och transportsektorn ska uppnås måste den statliga finansieringen höjas enligt avtalen i färdplanen för fossilfria transporter, så att alla stöd och incitament kan verkställas, enligt kommunikationsminister Harakka tidigare i år.
Han hoppades också på EU-kommissionens förslag om strängare utsläppsgränser för biltillverkarna och på en utsläppshandel för vägtrafiken som gäller alla medlemsstater. Finland deltar aktivt i beredningen av EU-lagstiftningen.
”Många bäckar små” eller nya skatter duger inte
Klimatpanelen talar för en nationell utsläppshandel för vägtrafiken, hellre än de många små förslagen i vägkartan för fossilfri trafik.
– Det är många bäckar små. De är små åtgärder som är svåra att administrera. Alla analyser säger att den ekonomiska styrningen i allmänhet är effektivare. Vi får ett klart tak för utsläppen och ett klart pris på kolet, säger Ollikainen.
Enligt honom har utsläppshandeln två fördelar: den är effektiv och säker så man säkert når utsläppsmålet. Det är också en politik som riktas uttryckligen på utsläppen. Det handlar alltså inte om några nya skatter, som brukar vara oacceptabla för allmänheten, tillägger Ollikainen.
Utsläppshandeln fungerar också bättre som motivationshöjare. Både tillverkare, bensinförsäljare och de som köper bensin är inblandade. Ollikainen hoppas utsläppshandeln ska leda till nya innovationer.
EU:s planer på utsläppsmål är långt ifrån tillräckligt ambitiösa för Finland, säger Ollikainen. Finland och ett tiotal andra länder är placerade i en sådan situation, med sådana utsläppsmål, att de gemensamma åtgärderna inom EU inte räcker. Det behövs nationella åtgärder – det vill säga utsläppshandel.
Internationella exempel, men inte från Sverige
Klimatpanelen har kartlagt hur handeln med utsläppsrätter inom vägtrafiken har genomförts på olika håll i världen. Bland andra Kina, Sydkorea, Kanada och Kalifornien är i gång. Tyskland håller också på att börja. Handeln är organiserad för distributörerna, huvudsakligen via auktioner eller i förhållande till marknadsandelarna.
Sverige har inte aktiva diskussioner om en egen utsläppshandel, berättar Markku Ollikainen. Sverige hör till de länder som också har höga krav på utsläppsminskningar, men mängderna är betydligt mindre än Finland. Sverige är också längre hunnet när det gäller alternativ. Men Sverige möter samma krav från EU som Finland. Ollikainen tror att diskussionen om utsläppshandel måste introduceras också där.
Det Sverige gör har inte så stor betydelse för Finland eller utsläppen. Det kan bli skillnader i bensinpriserna vid bensinpumparna i Sverige och Finland, men det är det redan nu, säger Ollikainen.
Ännu högre bensinpriser? – Ja, det är liksom hela tanken
Det är en enkel mekanism som Finlands klimatpanel presenterar, enligt ordförande Mikko Ollikainen. Man skapar ett årligt utsläppstak för utsläppen från trafikbränslen. Gränserna skärps för varje år.
Distributörerna kompenserar alla koldioxidutsläpp. De köper utsläppsrätter på auktion. Distributörerna kan handla sinsemellan, men årligen säljs färre utsläppsrätter. Det betyder att mängden fossilbränsle minskar hela tiden. För att klara sig på marknaden måste distributörerna erbjuda fler andra alternativa bränslen.
Koldioxidutsläppen minskar och priset stiger. Det syns i konsumentpriser och det motiverar bilisterna och transportföretagen att köra effektivare – eller byta till fordon som inte drar så mycket bränsle.
Enligt beräkningarna kan literpriset på bensin ha stigit med 34 cent år 2030 som en följd av handeln med utsläppsrätter. Men det är mycket som påverkar bensinpriserna, påpekar klimatpanelens experter. Det har det senaste året visat.
Risken för ett ökat literpris på bränslet väckte många reaktioner när Kommunikationsministeriet i fjol bad om åsikter om utsläppsrätterna från de inblandade instanserna. Det kom in 50 yttranden, bland annat ett gemensamt utlåtande från 18 organisationer inom näringslivet. De ansåg att det inte finns något behov av en nationell utsläppshandel för vägtransporter. Finlands automobilförbund påpekade att vi redan har Europas näst högsta bränslepriser.
Beskattning eller utsläppshandel?
Andra remissinstanser, till exempel miljörörelsen, såg ett behov av nationella ekonomiska styrmedel för att utsläppen ska kunna minskas i tillräcklig utsträckning.
När en del lyfter fram beskattningen som ett mer kostnadseffektivt sätt att styra priset än utsläppshandeln är det många andra som motsätter sig redan nu höga bränsleskatter. Frågan är kontroversiell. Det är många som kräver kompensation eftersom de måste röra sig med bil och det inte ska få bli dyrare.
Det ansågs allmänt motiverat att kompensera konsumenterna för de höjda bränslepriserna när prisstegringen har oskäliga konsekvenser för vissa grupper. Bland annat jordbruket och yrkeschaufförer nämndes. Å andra sidan påpekades det i utlåtandena att kompensationerna inte avsevärt får försvåra uppnåendet av utsläppshandelns mål.
Den tunga trafiken har tillsvidare färre utsläppssnåla alternativ. De professionella trafikanterna kan kompenseras från intäkterna från auktionerna. Staten får intäkter som också kan användas för att kompensera andra grupper som drabbas, då man vill uppnå en social och regional rättvisa.
