Det finns ett nyväckt intresse för malmletning på ett område som omfattar nio kommuner i östra Nyland. Flera kommuner har redan nu signalerat att de inte är intresserade av gruvdrift.
Svenska Yle bekantar sig med det område som det internationella bolaget Element X Finland har så kallat förbehåll för. Vi tar en promenad runt Lakeakallio i Askola tillsammans med Jari Natunen från Finlands naturskyddsförbund och hittar stenar från ett gammalt stenbrott. De ligger utspridda på en bergsklack i skogen.
I Askola finns mycket uranrik granit. I husen finns radonmätare och de högsta radioaktivitetshalterna i vatten från borrbrunnar har hittats just i Askola.
Geigermätaren som Natunen tagit med mäter strålningsnivåerna. I början visar den 0,19 mikrosievert i timmen, vilket kan jämföras med ett normalvärde på 0,11 i Finland.
Vid stenröset ger mätaren ett utslag på lite över 2 mikrosievert i timmen på stenarnas yta. Lite senare under promenaden stiger värdena plötsligt till omkring 5 mikrosievert i timmen.
Nyinflyttade Petra Lind visste ingenting om den forna urangruvan i hennes hemknutar
För ungefär 15 år sedan ville det franska gruvbolaget Cogema grunda en urangruva i Askolatrakten, men planerna föll på motstånd från invånarna i trakten.
Redan på 1950-talet letade det statliga energiproduktionsbolaget Imatran Voima efter uran på Lakeakallio och också på andra håll i trakten. Vid Lakeakallio fanns åren 1957 till 1959 två mindre stenbrott och ett anrikningsverk.
Petra Lind flyttade från Borgå till Askola för ett par år sedan. Hon bor bara några hundra meter från det forna stenbrottet.
Hon hade inte hört någonting om gruvverksamheten i området då familjen köpte sitt drömhus vid skogsbrynet. Då hon planerade inflyttningsfesten kom hon över informationen av en slump.
– Vi skulle ha frågesport och jag började rota efter information om Askola. Då snubblade jag på den här uranletningen som gjordes just på vårt berg.
Uranhaltiga stenar finns i högar på berget
Gruvletare har tidigare hittat stenar med förhöjda strålningsvärden på Lakeakallio. Geigermätaren har visat värden på över 10 mikrosievert i timmen.
Petra Lind ville följa med Jari Natunen för att ta en närmare titt på det forna stenbrottet. Vi vandrar runt en god stund innan vi hittar stenrösen på en bergsklack.
Stenhögarna verkar utplacerade i naturen. Allt tyder på att de har grävts upp ur det forna stenbrottet. Där geigermätaren ger utslag på omkring 2 mikrosievert i timmen är en del stenar färgade röda. Det är oklart varför.
Jari Natunen ger Petra Lind rådet att inte plocka bastustenar härifrån. Hon ska inte heller plocka bär eller svamp i svackan nedanom stenhögen, enligt honom. Men han anser inte att strålningsnivåerna är så höga att stenarna utgör någon omedelbar fara.
Petra Lind undrar om det skulle finnas orsak till att täcka över dem eller att föra bort dem.
Jari Natunen säger att det skulle vara bra om myndigheterna skulle rengöra området, men frågan är vilken myndighet det är som bär ansvaret. Det kan vara antingen Strålsäkerhetscentralen eller miljömyndigheterna.
Betydligt högre strålningsnivåer vid bergets fot
Vid bergets fot ger geigermätaren utslag på drygt 2 mikrosievert i timmen en dryg meter ovanför markytan. Vid markytan stiger nivåerna till 5 mikrosievert i timmen.
Enligt Jari Natunen finns det tydliga spår av Imatran Voimas verksamhet i naturen. Enligt honom är marken är förorenad efter uranutvinningen och det oroar honom.
– Det lönar sig inte att stå i onödan på sådana här områden. Här pågår någon form av förorening av miljön.
Natunen har ett markprov från det ställe där mätaren visar på värden närmare 5 mikrosievert i timmen. Han tar också ett markprov från ett kärr några hundra meter längre bort.
När den här texten skrivs har inte resultatet från markproverna kommit.
Jari Natunen säger att miljöorganisationerna ska ta kontakt med Askola kommun och med andra myndigheter som har hand om markföroreningar för att få utrett om föroreningarna har spridit sig och om de redan finns i grundvattnet.
Strålsäkerhetscentralen ser inget skäl till oro
Direktören för miljöstrålningsavdelningen vid Strålsäkerhetscentralen (Stuk) Pia Keski-Jaskari har bekantat sig med mätningsresultaten på Lakeakallio. Hon är inte överens med Jari Natunen om att det finns skäl till oro.
Enligt Keski-Jaskari är Askola ett uranhaltigt område. Mätningsresultat på 2 mikrosievert i timmen på ytan av en sten är inte höga eftersom strålningsmängden klart minskar på en meters avstånd från stenen.
– Det kan finnas enstaka stenar där strålningsnivån stiger till 10 mikrosievert i timmen. Om de är i naturligt tillstånd behövs inga åtgärder.
Eftersom Lakeakallio är ett rekreationsområde där folk rör sig endast korta stunder finns inget skäl till åtgärder, anser Keski-Jaskari. Hon ser inget skäl till att undersöka området närmare.
Läget skulle enligt henne vara ett annat om dylika strålningsnivåer skulle uppmätas till exempel på en daghemsgård.