Finland måste bli bättre på att styra sin ekonomi. Statsskulden växer hela tiden. Om ingenting görs kommer den att fortsätta att göra det under all förutsägbar framtid. Vi lever över våra tillgångar.
Därför anser Finansministeriet att Finland behöver en bättre styrning av den offentliga ekonomin.
Upplåningen under senare år med coronakris och krig i Ukraina har ökat Finlands skuldbörda. Ett ännu större problem är att den offentliga skulden ökar också under goda tider då vi borde klara av att betala tillbaka på de lån vi tagit när det har varit kärvare. En betydande orsak är vår åldrande och och allt dyrare befolkning.
Därför tillsatte ministeriet i december 2021 en arbetsgrupp som skulle granska hur Finland styr sin offentliga ekonomi. Nu har arbetsgruppen publicerat en diger slutrapport på 210 sidor.
Johanna von Knorring som har varit med i gruppen är budgetråd på Finansministeriet. Hon påpekar att vi i våra offentliga finanser redan har tagit allt mer mera skuld i femton års tid.
– Hela vårt välfärdssamhälle vilar på att vi hela tiden tar upp mera lån. Vi måste få skuldsättningen att börja minska så att det också för nästa generation finns utrymme för ett välfärdssamhälle.
Arbetsgruppen konstaterar att den offentliga ekonomins svaga utsikter leder till att det nu är viktigare än förut att Finland har ett fungerande ramverk som hjälper beslutsfattare att styra användningen av offentliga medel på ett sätt som är hållbart och effektivt på längre sikt.
Rapporten går igenom det nuvarande läget inom den ekonomiska styrningen och kartlägger ur olika synvinklar hur det borde utvecklas.
Regelverket förfaller
Rapporten innehåller ett förslag till riktlinjer för nästa regeringsprogram. I det konstaterar arbetsgruppen att Finlands finanspolitiska regler och mål har blivit spretiga under de senaste regeringsperioderna.
De ekonomiska kriserna har tvingat den nuvarande regeringen att frångå sina egna ekonomiska mål. Utgiftsramarna har spruckit och regeringen har inte följt sina egna mål att balansera den offentliga ekonomin. Det har enligt Finansministeriet försvagat förtroendet för en hållbar finanspolitik.
– Vi har tillämpat budgetramar sedan början av 2000-talet. De har hållit fram till den här regeringsperioden, säger Johanna von Knorring.
Arbetsgruppen påpekar att finanspolitiska mål och regler inte ställs upp för ros skull. Nu tycker arbetsgruppen att det är hög tid att stoppa regelverkets förfall. Det måste utvecklas på ett sätt som alla partier förbinder sig vid.
Vill binda kommande regeringar
Finlands regler måste dessutom följa EU:s finanspolitiska lagstiftning. Det här är ändå svårt att beakta för tillfället då EU håller på att förnya sitt finanspolitiska ramverk.
Arbetsgruppen konstaterar att en stor offentlig skuld kan göra det svårare för framtida regeringar att stimulera ekonomin i kommande kriser.
– Utgiftsramarna är ju formulerade så att de låter till exempel arbetslöshetsutgifterna stiga om vi har en ökande arbetslöshet. Därför tycker vi små motgångar inte är något som motiverar att man frångår utgiftsramarna, men vi rekommenderar också en undantagsklausul för stora kriser som coronakrisen, kriget i Ukraina eller 90-talets kris, säger Johanna von Knorring.
Här påminner arbetsgruppen om att de stigande räntorna på ett betydande sätt har ökat statens lånekostnader. Dessa innebär tillsammans med de statliga och kommunala underskotten en stor risk för hur snabbt den offentliga ekonomin skuldsätter sig.
Därför tycker arbetsgruppen att redan den kommande regeringen borde förbinda sig vid att uppnå en hållbar offentlig skuld på längre sikt. Den tanken borde genomsyra alla regeringsbeslut.
Arbetsgruppen tycker att kommande regeringar borde reservera pengar för sina centrala projekt redan i början av sin valperiod, och vid behov låta bli att genomföra sådana projekt i regeringsprogrammet som inte ryms inom de ekonomiska ramarna.
Vid ekonomiska kriser då det är motiverat att i avvika från budgetramarna borde regeringar inse att man inte kan hålla fast vid alla planerade projekt. Arbetsgruppen understryker också vikten av de kommande välfärdsområdenas kostnader inte får öka för mycket.
Artikeln har kompletterats med Johanna von Knorrings uttalanden klockan 17.10.