Sedan början av september pågår en intensivkurs i svenska för ukrainare vid Helsingfors Arbis. Målet är att ukrainska pedagoger ska kunna jobba inom småbarnspedagogiken i Helsingfors efter årsskiftet.
Nu är det också klart att en ny motsvarande grupp får lära sig svenska på våren.
– Jag har hört att finska är mycket svårare att lära sig än svenska. Men svenska är också ganska svårt. Det är ändå jätteintressant att lära sig språket och jag tror att vi ska lyckas lära oss så bra svenska att vi kan börja arbeta, säger Maryna Vedmid som är en av deltagarna.
Utöver att erbjuda jobb till ukrainska pedagoger så är en målsättning att motverka personalbristen. Efter att ha studerat i en månad började deltagarna göra praktik i svenska daghem och förskolor inom staden och nu arbetar de två dagar i veckan medan de lär sig svenska tre dagar.
– Jag kan inte förstå varför det är så stor personalbrist, för det här ser ut som ett drömjobb. Jag trivs väldigt bra och dessutom använder barnen enklare meningar och upprepar samma meningar dag efter dag, vilket hjälper mig att utveckla mina språkkunskaper, säger Vedmid.
Också Olga Biriukova är nöjd med praktiken. Hon jobbar med den yngsta åldersgruppen med barn under 3 år och hon berömmer framför allt kollegorna.
– De har hjälpt mig jättemycket. De pratar långsamt med mig och har satt lappar med benämningar på alla möjliga objekt i lokalerna vilket hjälper mig. Mitt ordförråd räcker också precis till för att jobba i den åldersgruppen.
Framtiden osäker – hemstäderna sönderbombade
Ursprungligen inledde 16 personer studierna. En av dem kunde redan norska och fick jobb snabbt, medan två personer återvände till Ukraina, så nu deltar 13 personer. Kursen riktar sig i första hand till personer med pedagogisk bakgrund, men några intresserade med annan bakgrund har också tagits med.
Både Maryna Vedmid och Olga Biriukova berättar glatt om hur nöjda de är med kursen. Men det är annorlunda att tala om framtidsplaner och munterheten byts ut mot känslorna av att ha lämnat det krigshärjade Ukraina. Framtiden är full av osäkerhet.
– Mina barn bor i Ukraina, men mitt barnbarn är här med mig. Han är 16 och han ser helt och hållet sin framtid i Finland. Han förbereder sig för att komma in till yrkeshögskolan. Han vill bo här och det vill jag med.
Vedmid kommer från Charkiv och hon säger att staden bombas varje dag. Hon säger att det är svårt att planera framtiden, men att EU har förlängt det tillfälliga skyddet för ukrainare med ett år, vilket underlättar lite grann.
– Jag och min dotter kommer från Mariupol, säger Biriukova på svenska.
Biriukova fortsätter på ryska och Vedmid tar ett fast grepp om hennes hand.
– Vår stad finns inte längre. Det finns bara ruiner och de är ockuperade av ryssar. Vi har ingenstans att återvända. Vi planerar vår framtid i Finland, säger Biriukova.
Tyst om Mariupol sedan Ryssland fick kontrollen – Expert: "Svårt att veta exakt vad som försiggår"
Båda två är tacksamma över allt stöd som de har fått från det finska folket och också över möjligheten att delta i utbildningen.
– Den här kursen är det bästa som hänt mig sedan jag kom hit. Den ger en klar bild av vart jag är på väg och vad som kommer att hända, säger Vedmid.
Biriukova säger att gemenskapen och stödet från de andra deltagarna har varit viktigt.
– Kursen har gett oss framtidstro, säger Biriukova.
”Parar bara ihop kunskaper och jobb”
Största delen av intervjun går på ryska och Alexandr Foy tolkar till svenska. Det är Foy som kläckte idén efter att ha engagerat sig i frågor som berör ukrainska flyktingar. Han jobbar också som flerspråkig handledare vid Helsingfors stad och har sett att det finns ett akut behov av småbarnspedagoger på svenska sidan.
– Det finns människor med pedagogiska kunskaper och det finns lediga jobb. Så vi parar bara ihop dem och erbjuder sådana resurser som saknas på svenska, säger Foy.
Foy säger att kontakten med daghemmen har fungerat smidigt och att föreståndarna har varit snabba att erbjuda praktikantplatser. Han riktar också ett tack till cheferna inom pedagogiken på Helsingfors stad.
– Det gick väldigt snabbt att få grönt ljus för det här projektet, säger Foy.
Enligt läraren Mark Teramae känns det bra att få hjälpa till, särskilt eftersom han har en personlig koppling till Ukraina då hans fru kommer därifrån. Han upplever att deltagarna har lärt sig imponerande mycket svenska på bara två månader.
– Den största utmaningen är att de flesta inte kan engelska, medan jag undervisar från engelska. Så ibland kan det vara svårt att förklara någonting så att alla uppfattar vad jag menar, säger Teramae.